[Olive Buloce]

Det här är så himla typiskt mänskligt!
Lite som om det är en viss personlighet bara som har lättare att få hjälp. Sett det så många gånger.
Jag förstår verkligen varför du känner som du gör. Det gör dig inte missunnsam, det är orättvist.

Det är många som faller mellan stolarna för att läkare får göra sina bedömningar hur som helst.
Väldigt tråkigt.
Skönt att du har hittat en psykolog du trivs med, synd dock att ett besök är lika dyrt som högkostnadsskyddet. Har inget tröstande att säga.. Hejar på dig iaf!

[Olive Buloce]

Autism är inget onormalt. De flesta med autism kan genomföra precis samma saker som icke-autister kan. Kanske kan du söka dig till forum/grupper där människor med asperger och autism finns och höra deras historier? Det kanske kan lugna dig.

Det är bara en diagnos. Låt inte något på pappret hindra dig. Ta hjälp av någon du litar på som kan stötta dig i dina beslut så du slipper tvivla på dig själv. Vissa saker funkar och andra inte. Du får testa dig fram och hitta det som funkar för dig.

Lycka till!

[Olive Buloce]

Låter som du haft otur att hamna bland en massa vuxna översittare.

Jag har tyvärr inget bra svar. Förstår om det känns ensamt. Tror du inte att du kan välja en av vännerna som inte skojar om dig och berätta hur du mår? Eller börja skriva ner hur du känner dig innerst inne och ge till din mamma? Berätta att du vill ha hjälp att hitta en psykolog som funkar, inte bara första bästa, och kanske en utredning?

Jag hoppas du hittar ett sätt att ta plats här i världen. Du förtjänar att höras och bli sedd.. Och det är inte lätt att vara tonåring. Man blir behandlad som ett barn samtidigt som man förväntas agera vuxet. Stå på dig!

[Olive Buloce]

Relaterar till detta..

Jag började med självhypnos. Via guidade meditationer på nätet och spotify. När man väl lärt sig nå den avslappningen vill man aldrig tillbaka till den här verkligheten. Kanske missbruksbeteende i det också men bättre än alternativet. Antar jag..

[Olive Buloce]

Skönt att du känner så. Hoppas du hittar något bekvämt arbete och att du slipper stressa. Ta hand om dig!

[Olive Buloce]

Beklagar vad du fått gå igenom. Låter fruktansvärt tufft.
Att vara så nära pension men ändå inte måste känna jobbigt. Även om du bara arbetat inom vården kanske du kan göra andra uppgifter ändå. Medicinsk sekreterare eller annat administrativt yrke som omfattas av dina kunskaper? Arbeta på ett äldreboende eller hemtjänst?
Vet inte hur det fungerar med Försäkringskassan och SGI när du inte har något jobb. Tror det funkar lite som a-kassan. Du får nog mest hjälp genom a-kassan faktiskt. Inte lika förnedrande om inte annat.

Lycka till!

[Olive Buloce]

Jag tror inte det.

Sen tror jag många har fel uppfattning om vad kärlek innebär. De verkar tro att den där känslan av förälskelse de känner i början är något som ska hålla i sig. Och de inser inte hur mycket jobb som ligger bakom för att det ska upplevas bra resten av tiden. En relation handlar väl mycket om att ge och ta? Inte förrän man hittat den balansen kan man känna att det är “rätt”?

Man måste få ge lika mycket av sig själv som den andra gör. Offra lika mycket tid och vara redo att dela med sig av sånt andra inte tar del av. Exklusivitet och tillit kanske? Känslan av att vara hemma?

Men vad vet jag. Aldrig upplevt det..

[Olive Buloce]

Så himla tråkigt att tvingas få en så skev självbild som ung. Det är också tråkigt att vi tvingas granska oss själva och värdera oss utefter hur vi ser ut.
Förstår att du känner dig vilsen. Om du redan gått igenom en depression så kanske du redan haft en samtalskontakt. Om inte så kanske det skulle kunna hjälpa att prata med en terapeut om det här för det låter som om det inte handlar om utseendet bara.
Du är viktigt bara genom att finnas och ditt egna värde ser du genom att vara en person du kan vara stolt över. Inte vad du tar på dig eller hur många kilo du väger.

[Olive Buloce]

Beklagar din smärta. Förstår att du lägger hoppet i att sluta leva men jag hoppas att du hittar något att fördriva tiden med som får dig på andra tankar.
Har du någon gemenskap med människor som är i liknande sits? Rullstolsburna och personer med kronisk smärta kanske kan ge lite förståelse som andra inte kan?

[Olive Buloce]

Ensamheten kan vara brutal. Men den kan också vara en trygghet. Var din egen bästa vän.

Man brukar säga att vi bara kan förändra oss själva. Vi besitter inte makten att förändra andra.. Det gör så fruktansvärt ont att se de man älskat förfalla men det du älskat har hamnat i dunklet. Kärleken döljs av så många andra känslor som du inte ska behöva känna.

Var snäll mot dig själv.

[Olive Buloce]

Väldigt bra fråga. Även att möta andra introverta kan vara svårt då samtalet lätt dör ut innan man ens hunnit träffas.

Att applicera en annan människa i ens lugna samvaron är jättesvårt. Vad lockar man med? Ens hjärna och sinne? I övrigt ser det inte mycket ut för omvärlden. Nästan så man skäms över det. Men ens inre liv är fullspäckat, orkar man engagera andra i det? Orkar andra engagera sig? Den stora frågan är även om man själv vet vilket slags engagemang som krävs av en för att någon ska stanna.

Har inte spenderat tid på dejtingsidor.. tror som Simyna skrev ovan att man får skriva det i sin profil från början. Definiera sina egenskaper, visa ens attityder och uttrycka det i ord så gott det går. Värt ett försök iaf, går att ändra om det inte funkar kanske?

[Olive Buloce]

Men om allt redan är skit så kan det inte bli värre av att ändra på det. Göra annorlunda? Det är omöjligt att ändra allt samtidigt men man kan göra små förändringar kanske?

Kan du testa att skriva ned det du känner och ge till din terapeut? Så du slipper säga det högt?

Så du körde påverkad för att du tänkte att du skulle komma undan med det?
Låter lite som att du har gett upp när du redan bestämt dig vad som kommer hända. Den enda som kan ändra på ditt liv är du själv. Ta kontakt med AA eller liknande, ibland kan det hjälpa att få ur sig allt bland anonyma som förstår ditt behov och som inte dömer dig. Du behöver inte gå all in i deras program men kanske bara någon gång få möta andra som är och varit på botten.