Hem > Forum > Hopplöshet > Ser ingen lösning

Ser ingen lösning

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag är arbetslös, sjukskriven, självmedicinerar bort min ångest (hjälper såklart bara i stunden), har gjort bort mig inför alla i omgivningen vid olika (och otaliga) tillfällen, behandlar min sambo som skit fastän jag bara inombords skriker efter kärlek. Åkte fast för rattfylla häromdagen och kommer inte klara mig utan bil. Jag kommer såklart dessutom ha väldigt svårt att få ett nytt jobb med den domen.

    Det känns som att precis VARJE del av livet är kört i botten och jag ser ingen lösning alls på alla dessa problem.

    Låter som om du agerar efter hur din självbild är? När du kör påverkad till exempel, varför gör du det? Lite känslan av att du har gett upp eller är det för att du känner att du kan göra vad som helst? Har du rannsakat anledningarna till varför du agerar som du gör?
    Känner du inte att du förtjänar det bästa? Vad händer om du visar och tar emot kärlek från sin sambo?

    Det är aldrig för sent, däremot kan man behöva bevisa sina intentioner lite extra mycket om det inte finns så mycket tillit kvar. Din sambo är kvar? Din omgivning ser ungefär likadan ut?
    I så fall finns dom kvar och om du vill ha kvar dom i ditt liv kan du alltid göra ett nytt försök att försöka vara den du vill vara. Men är det människor som inte får dig att må bättre kanske det är dags att byta umgänge och hitta nya människor att omringa dig med. Såna som får dig att må bra och stärker dig i den du vill vara. Vad tänker du om det?

    Såklart svårt att säga utan din bakgrund. Men hoppas du hittar något att hålla fast vid och fokusera på som får dig att må bra. En sak i taget så kanske det inte blir för övermäktigt? Din sambo kanske kan få några random extra kramar varje dag för att visa att du vill vara just där?

    Trådstartaren

    Tack för svar.

    Jag tycker på alla sätt och vis att rattfylla är ett fruktansvärt brott. Jag kan inte svara på varför. Lite som att ingen tankeställare är tydlig nog för mig. Jag självmedicinerar som sagt en del men är inte fysiskt beroende.

    Min sambo kommer med största sannolikhet inte stanna kvar.

    Jag har ett par vänner där jag verkligen kan berätta ofiltrerat om hur allting är. Omgivningen är inte skadlig, utan det är jag som är problemet. Går i terapi men vågar aldrig berätta om hur illa det är. Duktig flicka-komplex och vill hålla uppe en viss fasad vilket jag såklart förstår är idioti.

    Jag hade nog kunnat känna hopp om någon del i livet fungerade/ej hade förstörts av mig. Nu är det dock allt och det här fixar jag inte.

    Men om allt redan är skit så kan det inte bli värre av att ändra på det. Göra annorlunda? Det är omöjligt att ändra allt samtidigt men man kan göra små förändringar kanske?

    Kan du testa att skriva ned det du känner och ge till din terapeut? Så du slipper säga det högt?

    Så du körde påverkad för att du tänkte att du skulle komma undan med det?
    Låter lite som att du har gett upp när du redan bestämt dig vad som kommer hända. Den enda som kan ändra på ditt liv är du själv. Ta kontakt med AA eller liknande, ibland kan det hjälpa att få ur sig allt bland anonyma som förstår ditt behov och som inte dömer dig. Du behöver inte gå all in i deras program men kanske bara någon gång få möta andra som är och varit på botten.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.