Aldrig “tillräckligt” sjuk

[Pink Hefiti]

Detta inlägg kommer låta missunsamt men det är inte det som är grejen. Jag är irriterad på sjukvården och känner mig förminskad av den, samt att hur de behandlat mig har triggat igång ett ännu sämre mående hos mig.

Jag gick på högstadiet när jag för första gången vände mig till VC angående min psykiska ohälsa. Det var inte direkt självvalt då det var en kompis som hade tjallat till skolsköterskan om att jag skar mig, skolkuratorn ringde mina föräldrar och dom gick med mig till VC, väl där fick jag diagnosen depression och de satte in antidepp på mig, utan uppföljning. Jag fick inget samtalsstöd.

6 år senare blev jag remitterad till VPM för samtalsstöd. Men fick stället göra utredningar för allt möjligt och fick diagnosen autism nivå 1 (en diagnos jag förstår att jag har). På VPM blev jag otroligt dåligt bemött på alla sätt. Jag fick inget samtalsstöd trots att det var därför jag sökte mig dit. Dessutom träffade jag en läkare som sa att jag inte alls led av ångest och att jag bara var uppmärksamhetssökande och hade en svag personliget.

Eftersom att jag fick en diagnos så fick jag 7st psykologsamtal av habiliteringen. Men dessa var enbart inriktade mot autism och trots att det är en diagnos jag förstår att jag har så var inte det problemet till mitt mående.

Ett år senare hamnade jag på PIVA i 16 dygn pga ett självmordsförsök, det var först där jag fick hjälp med stödpersoner, reglering av mediciner och dessutom fick jag hjälp med sömnproblem jag alltid haft. Men bara för att man tillbringar en halv månad på sjukhus betyder det inte att en psykisk sjukdom bara försvinner. Psykisk ohälsa är inte som ett benbrott som läker ihop under ett antal veckor. Jag sökte samtalsstöd igen och blev nekad.

Förra året sökte jag också in till en ätstörningsmottagning då jag äntligen kände att jag var mottaglig till att ta emot hjälp för mina problem med mat och hetsträning, men fick avslag på min egenremiss för “jag inte var underviktig eller tillräckligt sjuk”.

När ska man få hjälp? Det känns som att jag inte kommer att få hjälp förs jag ligger och ruttnar på någon kyrkogård.

Till det som kommer låta missunsamt – min sambo fick för första gången ångestkänningar för ett par månader sen (hjärtklappning och tryck över bröstet). Han vände sig till VC och fick psykologtid inom 2 månader(????), dessutom fick en annan bekant psykolog via VC på första försöket. Jag missunnar inte dem det, men herregud vården??? Hur kan personer som haft ångest i ett par månader få psykologtid omgående via VC medan jag alltid fallit mellan stolarna? En person som gjort två självmordsförsök, legat på PIVA, självskadat i 16(!!!!!) år få avslag för psykolog för att jag “inte är berättigad det”.

Jag går idag hos en fantastisk psykolog Privat. 1050:- per samtal (45min). Jag kanske är dumsnål som stör mig och jag ångar inte en sekund att jag började gå hos henne. Men jag är så otroligt bitter på sjukvården. Den får mig att känna mig som en dramaqueen. När jag gång på gång får avslag för att “jag inte är tillräckligt sjuk”. Liksom: överdriver jag? Det får mig att vilja överkompensera och “bevisa” att jag VISST MÅR DÅLIGT. Vilket får mig att må ännu sämre. Det låter liksom sjukt att jag “vill må dåligt” men helt ärligt, jag kommer hinna ta livet av mig innan de ens försöker att hjälpa mig.

Skärpning sjukvården!

[Olive Buloce]

Det här är så himla typiskt mänskligt!
Lite som om det är en viss personlighet bara som har lättare att få hjälp. Sett det så många gånger.
Jag förstår verkligen varför du känner som du gör. Det gör dig inte missunnsam, det är orättvist.

Det är många som faller mellan stolarna för att läkare får göra sina bedömningar hur som helst.
Väldigt tråkigt.
Skönt att du har hittat en psykolog du trivs med, synd dock att ett besök är lika dyrt som högkostnadsskyddet. Har inget tröstande att säga.. Hejar på dig iaf!

Pink Hefiti skrev:

Dessutom träffade jag en läkare som sa att jag inte alls led av ångest och att jag bara var uppmärksamhetssökande och hade en svag personlighet.

Fruktansvärt. Så elakt sagt! Det är så knäppt att läkare får häva ur sig vilka förolämpningar och kränkande omdömen om en som helst.

I andra branscher hade man ju förmodligen blivit anmäld för kränkning ifall någon uttalade sig så om en annan. Det kan vara olagligt och behöva betalas ut böter för sådant. Precis som vid förtal.

Allvarlig kränkning (lidande) genom angrepp mot person, frihet, frid eller ära, t.ex. vid misshandel, rån och sexualbrott.

(Källa: https://www.aklagare.se/ordlista/k/krankning/)

Om jag hade varit dig hade jag hört av mig till sjukhusets chef och frågat om det är okej att deras läkare tilltalar en på det här sättet. Hade en kompis som fick höra att hon var utvecklingsstörd av en sjukvårdspersonal. Det var nog det sista hon led av. Också otroligt magstarkt. Den kvinnan blev dock anmäld (andra saker också).

Det verkar finnas så mycket förakt för sina patienter hos vissa anställda inom psykiatrin.

[Pink Hefiti]

Red Simyna skrev:

Om jag hade varit dig hade jag hört av mig till sjukhusets chef och frågat om det är okej att deras läkare tilltalar en på det här sättet. Hade en kompis som fick höra att hon var utvecklingsstörd av en sjukvårdspersonal. Det var nog det sista hon led av. Också otroligt magstarkt. Den kvinnan blev dock anmäld (andra saker också). Det verkar finnas så mycket förakt för sina patienter hos vissa anställda inom psykiatrin.

Tyvärr var detta nu 5 år sen och jag kommer inte ihåg vad läkaren hette. Om jag hade kommit ihåg så hade jag nog hört av mig som du säger. Tyvärr var jag bara 18 år vid tillfället och blev helt knäckt och med mitt “personlighetsdrag”: att alltid beskylla mig först och för allt, så var det inte så jag tänkte då Tyvärr. Har hört fler som varit/är inskrivna på VPM i min stad som också har dåliga erfarenheter av den mottagningen. Det är helt sjukt att man får böna och be på blodiga knän för att få hjälp och när man väl får den kastar de förolämpningar i ansiktet på en.

[Pink Hefiti]

Olive Buloce skrev:

Det här är så himla typiskt mänskligt! Lite som om det är en viss personlighet bara som har lättare att få hjälp. Sett det så många gånger. Jag förstår verkligen varför du känner som du gör. Det gör dig inte missunnsam, det är orättvist. Det är många som faller mellan stolarna för att läkare får göra sina bedömningar hur som helst. Väldigt tråkigt. Skönt att du har hittat en psykolog du trivs med, synd dock att ett besök är lika dyrt som högkostnadsskyddet. Har inget tröstande att säga.. Hejar på dig iaf!

❤️❤️

Det är förjävligt att man ska behöva betala stora summor pengar för att man “inte är berättigad” psykolog via VC. Känns som om att så fort man är “ett för stort problem” så vågar de inte att ge trots att de som mår värst behöver hjälpen “mer” än andra!