[Olive Buloce]

Lider med er.. Jag önskar vi kunde få ett facit över vad som inte funkar och hur vi fixar det.. Men tyvärr inte.

Vet inte om någon terapeut pratat om anknytningsproblematik men det brukar ställa till det med relationer. Man reagerar otroligt konstigt och kan inte riktigt förklara varför. Lite som en instinkt.

Anknytningteori går att läsa om lite överallt på nätet. Finns en grupp på fb som heter Anknytningsteori där många delar med sig av problem i relationer och känslor som man inte förstår och hjälper varandra. Ibland behöver man höra att vi inte är ensamma.

 

[Olive Buloce]

Ja, det är så märkligt att vi tillåter så mycket bara för att det är blodsband.

Tråkigt att din syster har den inställningen. Man vill ju så gärna ha såna relationer där någon känt en sen tidigt för att möta världen mindre ensam..

Låter som att det skulle vara enklast att bara ta avstånd från alla ett tag utan att göra en grej av det. Känna efter vad du saknar och kan få ut av att ha en relation med dom och sen besluta om du ska prata med din pappa om det eller inte. Som en låtsaspaus utan att dom vet om det?

[Olive Buloce]

Det är verkligen dränerande att försöka vara den “drivande” i en familjerelation. Det är ju så himla svårt att i förväg säga hur han kommer reagera eller besvara dina frågor och ultimatum.

Bara du vet och känner om det är värt att ta avstånd. Bestäm dig inför en konfrontation vilka svar du inte vill ha och ta ställning beroende på det?

Har du pratat med din syster om detta? Har hon noterat att hon får mer uppmärksamhet?

Jag har ljugit för mina föräldrar halva livet bara för att undvika dom. Jag jobbar, jag ska iväg, jag har inga semesterdagar kvar, jag är sjuk och så vidare. När jag bestämde mig för att vara ärlig mot mig själv och se hur dom skadade min mentala hälsa så slutade jag helt enkelt svara dom eller ljuga. För mig går det inte att prata med dom då dom är missbrukare och dom har ställts till svars för deras agerande av äldre syskon många gånger. Utan framsteg. Jag har sett hur snett det gått och tycker inte det är värt striden.

Känner du att du verkligen vill ha en relation med honom för att du gillar honom och hans personlighet eller vill du ha en relation med honom för att han är din pappa? Kanske en dum fråga men tänker att skillnaden är viktig i hur din strid kommer se ut. Jag har inga kärleksband till mina så jag vet inte hur det kan se ut och hur starkt drivande bara det bandet kan vara utan hänsyn till deras personlighet och vad du kommer få ut av en relation med honom.

[Olive Buloce]

Du är ingen patetisk bebis.. Jag ställer också ofta den frågan..

Det är elakt och egoistiskt att skaffa barn för att sen tro att man kan bete sig hur man vill mot oss. De har skyldigheter. Att vara ett vuxet barn gör ont men det finns hjälp att få och många att vända sig till. AcA är en gemenskap som liknar tolvstegsprogrammen men riktar sig till vuxna som på olika sätt inte fått sina behov tillgodosedda som barn. Kanske inte är för alla men man kan lära känna sig själv lite bättre genom att lyssna på andra i liknande sits.

Men nu är vi här och jag önskar jag kunde krama dig tills du kände dig trygg, för det är precis vad jag också skulle behöva. En flera dagar lång kram.