[Indigo Vutaqy]

Azure Fakuta skrev:

Mina vänner i min nya universitetsklass behandlar mig otroligt illa. De är hånfulla och drar skämt at my expense dagligen. Varje gång jag kommer hem från skolan blir ångesten och klumpen i halsen successivt större. Känner mig svag för att jag inte vågar säga ifrån för det kommer bara bli bråk om jag gör det. Vill försöka fasa ut relationen till dem men vet inte riktigt hur jag ska gå till väga.

 

Säg ifrån på ett lugnt sätt.

“Det där var inte snällt sagt.”

“Jasså, det tycker du`?” Om de säger något elakt.

 

Behåll lugnet.

Minimera sedan all kontakt med dem till endast då det är nödvändigt.

Låt inte deras elakhet definiera ditt värde. Det behöver väl inte bli bråk om du säger ifrån på ett lugnt sätt?

Annars, om de inte slutar så kanske du kan byta utbildning.

[Indigo Vutaqy]

Hej!

Jag åt antidepressiv medicin förut. Jag mådde sämre av den. Slutade rätt tvärt, vilket man inte ska göra har jag hört.

Vet inte om du jobbar/studerar eller är arbetssökande eller sjukskriven. Men alldeles oavsett- något som ger ökat välmående är nyttig mat och utevistelse varje dag. Det är det som haft bäst inverkan på mitt eget mående.

Jag rekommenderar:

• Daglig promenad
• Försök minska på processad mat. Tänk på att äta grönsaker och frukt.
• Drick vatten varje dag. (Lätt att glömma)
• Borsta tänderna två gånger om dagen. Tandhälsa har inverkan på hela kroppen.
• Sätt upp små mål du kan bocka av varje dag, och även någon/några lite långsiktiga mål för att känna mer mening och hopp. Tillåt dig att drömma! Livet ska vara roligt!

 

 

[Indigo Vutaqy]

Beklagar, TS.

Jag är lite i samma sits, om det är någon tröst.

Skolan går dåligt, jag är deprimerad och ångestfylld, men jag mår lite bättre nu än jag gjorde för ett par månader sedan!

Det som hjälpt mig är att jag försökt styra livet i bättre riktning, lite varje dag.

Ett exempel är att gå en promenad (precis som en ovan skrev) i minst 10 minuter varje dag- även om det bara är i snigeltakt. Gå ut i någon skog/park eller så… bättre att vara i naturen än i stadsmiljö. Det är väldigt viktigt för att läka själen!

När du orkar efter en tid kan du öka på längd och/eller takt på promenaderna. Men åtminstone ett par minuter varje dag har verkligen hjälpt mig! Lyssna på fågelkvitter, andas in den friska luften. Det har hjälpt mig!

Något annat är att försöka bli medveten om vad du äter. Döm inte dig själv och ha för hårda regler och så, men att bli medveten om vad som förbättrar måendet är hjälpsamt.

Till exempel: Ät mer protein och grönsaker, drick mer vatten. Välj fullkornsprodukter och minska väldigt mycket på tillsatt socker!

Det kan vara en kamp när man redan mår dåligt- men försök litegrann. Så mycket du orkar. Att bara bli lite mer medveten om vad man kan göra för att kroppen och psyket ska må bättre är ett steg i rätt riktning.

Jag har själv en lång väg att gå. Har haft sockerberoende, druckit för lite vatten. Hade en tid då jag mest låg och sov och var jättedeprimerad. Men det går att vända! Ett steg i taget- och döm inte dig själv. Ha medkänsla.

Tänk att alla val du gör ska du göra för DIN skull!

Jag tycker också det är hjälpsamt att skriva ner sina tankar och känslor på papper- så att man får det ur systemet.

Sedan kan det också hjälpa att lyssna på musik. Ibland på lugn musik för att hjälpa mot stress (Gillar Enya till exempel), ibland på musik som kan få representera sina känslor- lite som terapi. Det tycker jag hjälper mig!

 

 

[Indigo Vutaqy]

Tack för ditt svar!

Jag var orolig för att jag “överdrev”, så jag skrev ett försiktigt meddelande till hyresvärden, med tillägg att jag inte vill verka ohyfsad.

Balkongen är inte helt fixad än, men på god väg.

 

[Indigo Vutaqy]

Jag har introduktion på andra året på universitetet idag.

Jag känner mig så ensam och malplacerad.

Längtar efter gemenskap, men det känns bara “fel” allting för mig.

Vet inte om jag borde hoppa av eller ändra tankesätt angående det sociala. Mår dåligt när det verkar som att de flesta andra trivs.

[Indigo Vutaqy]

Hej hej!

Det låter jobbigt.

Varför känner du att du måste kämpa, vad är det du kämpar med?

Kan du tillåta dig själv att verkligen ta hand om din kropp och själ? Träna eller vara i naturen, eller kanske meditera? Alltså medvetet fokusera på att bara vara ibland och inte bara kämpa framåt?

Du är värd att ta hand om din hälsa.

 

[Indigo Vutaqy]

Det är kontraproduktivt att tvinga sig att “tänka positivt”.

Att lyssna på andras negativa känslor är också en viktig del av vänskap, anser jag. Riktig empati.

Men självklart kan det vara jobbigt om det blir för mycket av det.

Därför tror jag det är bra att jobba på att få ut sina negativa känslor mer för sig själv.

Till exempel genom att skriva om det, lyssna på musik som återspeglar sina känslor och kanske gråta för sig själv eller så. Helt enkelt tillåta sig själv att känna det man känner.

Det är inte hälsosamt att trycka undan sina känslor, och jag tycker att man ska kunna visa vad man känner, men kanske mer nedtonat beroende på situation.

[Indigo Vutaqy]

Jo men du scannar och sparar ner till PDF-fil på datorn, och sedan bifogar du filen i ansökan? Går inte det?

[Indigo Vutaqy]

Yellow Luroko skrev:

Jag har funderat på yrkeshögskola eftersom det finns några jag skulle kunna tänka mig men jag behöver mina betyg digitalt i PDF format och det har jag inte och har ingen aning om hur jag får… .

Hej! Angående betygen, kan man inte scanna dokument med mobilen? Det borde gå.

 

[Indigo Vutaqy]

Teal Cimoga skrev:

Hur är det med dig nu? Hoppas att det värsta är över nu. Vädret har blivet bättre och solen började skina. Ibland blir det jätte jobbigt, det färstår jag men om vi bara försöker acceptera det, ha talåmod och tolerans till det så kommer vi bättre släta över det. Hoppas att det har löst sig för dig.

Hej! Det går framåt. Några steg bakåt ibland dock.

Jag har en uppgift vars komplettering släpandes som inte rättats än. Men har lyckats ta mig igenom kurserna som var efter kursen jag skrev om i TS.

Har så mycket i mitt liv som ger mig ångest, inte bara studierna.

Jag är helt slut. 😔 Ensam är jag också.

Försöker göra saker för att må bra, men det känns som att jag aldrig kan bli av med ångesten.

[Indigo Vutaqy]

Jag känner igen mig.

För mig är delvis det som saknas en trygghet. Att ha ett boende jag trivs med, att ha ekonomi som gör att jag klarar mig och kan se fram emot uppgradering av boende, att ha råd att bo i ett tryggt område.

Och så till sist, genuin gemenskap och kärlek.

Jag saknar vänner som jag känner att jag är på “samma plats i livet som”, och så en kärleksrelation, vilket jag aldrig har haft.

Jag tror det är de två sakerna som saknas för mig… Det kan vara svårt att vara mottaglig för att andra vill prata av sig om man känner avund.

[Indigo Vutaqy]

Hej!

Det låter väldigt tufft. Jag förstår hur jobbigt ni har det som har det ansvar ni har i vårdyrket.

Kan du inte skriva en debattartikel?

Om ni inom äldreomsorgen fortsätter skriva och påtala brister ofta, så kanske politiker vaknar tillslut.

Jag menar, det är ändå den arbetande befolkningens föräldrar som bor på äldreboenden, de måste väl bry sig om de verkligen får höra hur det är.

Är det verkligen så att ni inte får strejka?