Toxic klasskompisar
-
Mina vänner i min nya universitetsklass behandlar mig otroligt illa. De är hånfulla och drar skämt at my expense dagligen. Varje gång jag kommer hem från skolan blir ångesten och klumpen i halsen successivt större. Känner mig svag för att jag inte vågar säga ifrån för det kommer bara bli bråk om jag gör det.
Vill försöka fasa ut relationen till dem men vet inte riktigt hur jag ska gå till väga.
Hej! Vilka as de verkar vara. De är helt enkelt lowlife, och din enda tröst är att ångesten de kommer känna resten av livet över de gjorde sen när universitetet är över kommer vara större och mer långdragen än den ångest du känner nu.
Jag vet för lite om situationen för att komma med några tips om hur du ska fasa ut relationen. Men jag kan säga att du alltid har modet att göra det. Det är bara att göra det. Om de inte gillar att du gör det kommer de skärpa till sig. Så det blir som en typ av förhandling kan man säga.
Hur som haver. Tänk på att universitetet inte är för evigt. Det kommer ett liv efter det här och de kommer snart vara ett minne blott.
Du är grym! Hej!
Mina vänner i min nya universitetsklass behandlar mig otroligt illa. De är hånfulla och drar skämt at my expense dagligen. Varje gång jag kommer hem från skolan blir ångesten och klumpen i halsen successivt större. Känner mig svag för att jag inte vågar säga ifrån för det kommer bara bli bråk om jag gör det. Vill försöka fasa ut relationen till dem men vet inte riktigt hur jag ska gå till väga.
Säg ifrån på ett lugnt sätt.
“Det där var inte snällt sagt.”
“Jasså, det tycker du`?” Om de säger något elakt.
Behåll lugnet.
Minimera sedan all kontakt med dem till endast då det är nödvändigt.
Låt inte deras elakhet definiera ditt värde. Det behöver väl inte bli bråk om du säger ifrån på ett lugnt sätt?
Annars, om de inte slutar så kanske du kan byta utbildning.
Azure Fakuta TrådstartarenJag kan berätta lite om situationen så kanske det blir lättare att förstå. Så här: jag började plugga i januari och älskar verkligen min utbildning. Till en början umgicks jag med två tjejer och tyckte att de båda var snälla även om den ena av dem till och från kunde vara rätt aggressiv och uttrycka sig lite konstigt om olika saker. Hon hade en tendens att ryta ifrån när någon sa emot henne, vilket hon fortfarande har och jag skulle säga att det har blivit värre. Någon gång i mitten av terminen kom en annan tjej in i gruppen och efter det blev hela dynamiken off. De försöker maskera det de säger som skämt men i grund och botten så är det egentligen mobbing. Jag har bland annat blivit hånad för hur min kropp ser ut för en av tjejerna tyckte att det var en bra “roast”. De har även skämtat om min klädstil. Man kan inte få något sagt utan att det ska kritiseras och jag vet att de gör som de gör till följd av en djup osäkerhet. Jag är övertygad om att de bara är osäkra i sig själva men tycker inte att det ger dem rätt att bete sig så.
Sedan igår har jag gjort försök att distansera mig men det är svårt eftersom vi är den enda egentliga kompisgruppen i klassen och det är liksom antaget att vi kommer sitta tillsammans, spendera pauser tillsammans och åka buss hem tillsammans. Jag var hur som helst mer “låg” bland dem igår och sa att jag ville sitta själv i klassrummet. Det kändes otroligt skönt att slippa dem för en gång skull och prata med andra i klassen. Det var liksom en “weight off my shoulders”. De frågade mig hur jag mådde och jag svarade att det var bra men uppenbarligen förstod de att det var något som inte stämde med mig. Vi åkte hem vid olika tidpunkter för vi hade olika föreläsare och det var det. Idag satte jag mig med några andra i klassen igen och frågade gruppen om det var ok. De blev jätteförvånade och jag märkte att de inte riktigt hängde med i svängarna. Efter lektionen gick jag ut från klassrummet med några andra men bestämde mig för att försöka hålla god ton och gick in igen för att säga hejdå. Redan då förstod jag att bron var bränd och att det inte gick att hoppa fram och tillbaka som jag hade önskat. De tittade snett på mig och verkade förbannade.
Jag förstår att det absolut är möjligt att göra försök att säga ifrån men med den dynamik och jargong vi har i gruppen funkar det inte i praktiken. Jag vill inte heller spendera X antal år till med människor som behandlar mig så och konstant behöva vara beredd på att försvara mig själv. Det vill jag inte utsätta mig för. Det är inte värt det. Nu känns det mest bara som att jag har gjort på fel sätt och att jag hade kunnat hantera det hela bättre men det är omöjligt att veta hur man ska börja när det finns så mycket detaljer som spelar in. Hade det varit så att jag enbart brukade snacka med dem när vi stötte på varandra och att vi ibland pratade privat hade det antagligen inte varit ett problem. Nu är det dock tyvärr så att vi har blivit ganska nära under årets gång och har spenderat tid tillsammans utanför skolan.
Jag antar att jag med det här inlägget försöker rättfärdiga hur jag har gått till väga med allt. Jag orkar bara inte spela glad hela tiden när det på riktigt gör ont i mig när jag befinner mig i deras närhet. Jag är bara rädd för hur det kommer bli i framtiden. Vi ska liksom gå i samma lilla klass ett bra tag till och tanken på att eventuellt hamna i grupparbeten (som vi har många av) skrämmer mig. Jag har dock ett jävligt bra game face och kan spela unbothered lätt men det kommer fortfarande finnas den där undertonen av fientlighet, både från mitt håll men framför allt från dem, tänker jag. Mina närstående som jag har pratat med tror inte att de är arga på mig utan snarare bara undrar vad som hände och till och med kanske är lite rädda för att de inte riktigt vet var de har mig och det finns nog något sanning där.
Hur som helst, hoppas att detta bidrog med något och ursäkta det långa inlägget.
Det låter bra att du har ett bra gameface. Tycker inte du ska känna något ansvar alls för att behöva förklara något. Om de verkligen undrar kan de själva fråga dig varför du undviker dem, ta till sig din förklaring och be om ursäkt. Eftersom det verkar osannolikt att de skulle erkänna att de har behandlat dig illa, undvik dem bara. Det är inte bra att klumpa ihop sig i ett litet gäng och kontrollera varandras handlingar. Man kan inte hålla sig väl med människor som blir aggressiva bara för att man sätter sig en bit ifrån dem och pratar med andra, det är helt galet och de kommer inte respektera dig vad du än gör. Det är du som beter dig helt normalt här genom att vilja ha kontakt med resten av klassen. Om ni hamnar i samma grupparbete, ta det då. I värsta fall kan du väl bara vägra och förklara varför för läraren.
Ni är vuxna och alla ska bete sig professionellt oavsett privata relationer. Väljer de att inte göra det ligger hela ansvaret hos dem.
Precis som svaret ovan så tycker jag att du kan skaka av dig allt ansvar för den uppkomna situationen. De har behandlat dig illa, och du har sagt ifrån. Alltså har du gjort det du ska och har försökt distansera dig.
Jag vet att allt blir lättare än vad det är när man skriver förslag här, men jag skulle ändå säga till dig att koncentrera dig på dig själv och helt och hållet skita i dem. Vill de ha en beståndig relation med dig får de helt enkelt komma tillbaka då när de märker att du glider undan.
Som du skrivit själv så är det klassiska tecken att de är osäkra, och jag tycker det framför allt avspeglar sig i att dynamiken ändras när någon ny entrar scenen. De anpassar sig för att vara till lags snarare än att vara sig själva, och i det här fallet har du fått betala priset för det.
Fortsätt du att prata med de andra i klassen, eftersom det fick dig att må bra. Skit i “kompisgäng” hit och dit. De ändras alltid och du ska bara svara upp mot dig själv och ingen annan.
Om jag får vara fräck och gissa lite kring din personlighetstyp så är du en grubblare som är lite osäker på hur man ska orientera sig i sociala sammanhang. Så har även jag själv varit och det är kanske därför jag läser in det i dina svar. OM det är så vill jag bara säga att det finns en väg ut. Börja med att koncentrera dig helt på dig själv och ditt mående, så kommer resten gratis sen!
Det fixar du!
Avregistrerad användare<3 Jag tror att de är genuint förvånade över att du tagit det beslutet att inte bli behandlad dåligt mer av de mer? Sedan försöker de föra över den skulden på dig, inte ta något som helst ansvar för varför situationen blivit som den blivit, och i stället kolla snett. Det låter som att det finns en ledare också (hon som är aggressiv) och därför har dynamiken blivit så dysfunktionell som den blivit? En “frisk grupp” hade ju frågat den som tagit avstånd ifall de gjort något fel, velat prata ut, mött en med värme och empati. Inte fortsatt vara fientliga och sprida rädsla för framtida konsekvenser. Också otäckt att det är tre mot en.
Det är förstås jättekomplicerat när man ska ta sig ur ett kompisgäng som behandlat en illa och samtidigt förhålla sig till dessa personer och röra sig i samma miljöer. Lite som att ha ett ex och som man vill bort ifrån med så lite skada som möjligt?
Om jag vore dig skulle jag fortsätta på den linjen du är inne på att umgås med resten av klassen. Den där gruppen har ju uppenbarligen gjort bort sig rejält. Se dig själv som ett offer och där de är förövare. Ifall de är så himla frågande kring att du tagit avstånd tycker jag som ovanstående skriver att du gått och väl kan förklara att de mobbat dig och att du inte tänker ställa upp på det mer. Du har självbevarelsedrift och det är extremt sunt att du gör dig av med folk som behandlar dig som skit. Du ska ha all cred för det! Jag hoppas du kan hitta nya kompisar i klassen och som kan “hålla din rygg” så snart som möjligt – för det tror jag är ett mänskligt behov att känna sig trygg där man spenderar mycket av sin tid, naturligtvis.
Skickar en stor kram
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.