[Indigo Vutaqy]

Hej Olive Gimotu!

Kan du försöka tänka att, allt du varit med om tidigare, är borta. Visst, det påverkar dig känslomässigt, men det är “praktiskt”, borta. Det du kan fokusera på är NU och att försöka planera för framtiden.

Är det verkligen sant att ingenting är roligt och intressant?

Att äta god mat ger i alla fall mig glädje. Att gå en promenad i fint väder, att verkligen känna solens strålar mot ansiktet. Att sjunga, att rita och måla gillar många att göra också.

Är du hemma om dagarna eller har du jobb/annan sysselsättning?

Har du något du brinner för, något du tycker är viktigt?

 

[Indigo Vutaqy]

Ja, kanske det.

Men jag tror inte man får ge ut sina uppgifter här på forumet.

[Indigo Vutaqy]

Yellow Mahuby skrev:

I fyra veckor har jag haft stark ångest från morgon till kväll mått dåligt i flera år! Känner att viljan att kämpa är slut vill bara få somna in och få ro!

Hej

Vad har du provat för att lindra din ångest? Hur ser din livssituation ut? Har du jobb eller studerar du?

Vad gör du för att lindra ångesten?

Har du provat:

Andningsövningar

Lyssna på lugnande musik

Äta/dricka vatten

Skriva ner dina tankar.

Det är lätt hänt att man bara låter känslan eskalera, men ångestkänslan kan minska av att göra något produktivt. Vad kan du göra IDAG för att må bättre imorgon?

[Indigo Vutaqy]

Läget är inte bra.

Är ständigt trött, stressad, deprimerad. Känner mig liksom sjuk.

Tänker varje dag att jag vill ge upp livet. Orkar inte leva. Känner mig som en robot, eller som att samhället är fullt av robotar. Allt känns meningslöst, själlöst.

Vet inte varför riktigt… Sömnbrist, PTSD och ätstörningar gör väl sitt för varför jag mår som jag gör.

 

[Indigo Vutaqy]

Hej

Det låter väldigt jobbigt för dig.

BDD är ju en sjukdom, som du inte kan rå för. Men nog förstår du logiskt att det inte blir bättre av att du sover med smink, och att få, näst in till ingen dömer dig om du går ut utan smink.

Du vet nog också innerst inne att du behöver lämna din relation.

Har du någon släkting eller vän som du kan få stöd av för att våga lämna? Ha med dig någon när du gör slut, packa på en gång och lämna. <3 Du är VÄRD att må bra.

[Indigo Vutaqy]

Hej

Jag känner igen känslan att man inte trivs i tillvaron, och med de val man gjort.

Men när dina anhöriga och vänner frågar, skulle det vara helt otroligt om du faktiskt sade som det var? Att du inte söker jobb inom det området, och att du funderar på ett annat område istället?

Sedan kan du leda in samtalsämnet på något annat än jobb. Något som är roligare att prata om.

Ett tips är att inte fästa så stor vikt vid din utbildning och ditt jobb just nu. Jobba kvar och försök se jobbet som ett medel för att få ekonomin att gå runt. Motivera dig själv genom att tänka på vad du vill lägga pengarna på, istället för att motivera dig genom själva jobbandet?

Kanske vill du inte iväg på fritidsintressen för att du inte hittat det DU vill?

Fundera ut vad du vill lägga tid och pengar på, och planera in det, rekommenderar jag. Allt har absolut inte rasat! Du har en examen! Det ÄR värt något. Jag tycker du ska vara stolt över det. Det är en merit i sig att ha tagit sig i genom tre år, även om du skulle söka andra typer av jobb.

[Indigo Vutaqy]

Tråkigt TS att du inte får bra stöd från psykologen och andra instanser.

Jag tror verkligen på att hitta det som ger positiv energi och göra det, precis som Pink Hufehe skrev.

Jag är inte troende, men det har hänt att jag bett när jag mått riktigt dåligt. Annars hjälper det att skriva ner sina tankar och känslor, tillåta sig att gråta, och sedan att göra små förändringar till det bättre.

Har du kollat upp alternativ till psykolog för att bearbeta trauman? Till exempel tips från Youtube-videos, eller att hela dig själv via att skriva, eller meditera osv.

Var inte hård mot dig själv, gör det du tror är bäst för ditt mående.

Jag har fortfarande traumatiska minnen, men det går att minska deras inverkan på hur man mår och fungerar i vardagen.

Till exempel via meditation, djupandning, att skriva ner dina tankar och känslor, att få utlopp för känslor via musik eller konst. Måla själv, sjung, dansa, eller bara lyssna på musik.

Kan du inte prova byta till en privat psykolog, de flesta privata lever ju på att sitt rykte, de måste vara bra psykologer i sina klienters ögon. Så prova det. Kram <3

Imorgon är en ny dag, och DU väljer hur du ser på dig själv, och vilka andras synsätt på dig som du accepterar och inte.

[Indigo Vutaqy]

Ja jag har testat pomodoro. Det hjälper lite 🙂

[Indigo Vutaqy]

Blue Leputo skrev:

Jag kan känna igen mig i det du beskriver men men jag har fått lära mig den hårda vägen att saker och ting inte alltid går som man vill eller tänkt så jag kan bara säga att du kan bara gör ditt bästa, räcker det inte så är det väl inte hela världen om du blir underkänd? Man kommer ju ta sig vidare i livet ändå. Jag fick IG i religon i gymnasiet och därmed har jag inte fullständiga gymnasiebetyg men det har ju gått bra ändå tycker jag, jag har studerat efter gymnasiet, 2 olika utbildningar osv. lyckas ändå helt ok med livet. Jag trivs helt okej med den jag är och jag tänker nästan jämnt på att saker kunde ha blivit annorlunda men det har inget att göra med om jag jag gått godkänt i skolan eller inte, livet efter skolan är betydligt mer ansträngande och roligt kan jag säga. Pratar från egen erfarenhet såklart.

Jo, jag har också ett IG från gymnasiet och har läst lite kurser på universitet. Läser ett program just nu.

Jag har känslan av att min oro för mina studier inte står i proportion till hur viktiga de är för framgång, egentligen.

Det är där i problemet ligger. Jag måste liksom kunna lita på min egen förmåga att få jobb och så, oavsett hur det går med studierna. Men när något känns svårt, eller jag får ett negativt besked, så känns det som att jag är stämplad som “misslyckad” på fler områden i livet och inte bara i den specifika studiesituationen.

jag vågar knappt söka jobb för att jag inte tror på min förmåga heller.

[Indigo Vutaqy]

Olive Pijode skrev:

Hög igenkänning.  Det finns så mycket i livet som inte är värt att offra för ett betyg.

Jag håller med dig i det här, men att bli godkänd är ju också viktigt för att få studiemedel och att kunna gå vidare till kommande kurser, vilket ökar prestationsångesten. 🙁

[Indigo Vutaqy]

Hej!

Skulle inte din oro för ekonomin minska om du sålde bilen och katterna?

OBS! Jag menar inte att vara okänslig, du har säkert dina anledningar till att du väljer att ha bil och katter- men din ekonomi drabbas ju av dessa utgifter, vilket ökar din oro och ångest.

Veterinärkostnader, bensin, vekstadsåtgärder för bilen osv- allt detta är rätt dyrt.

 

Bor du väldigt avsides? Skulle du kunna åka kollektivt istället för att ha bil så att du slipper stressen för ekonomin?

Angående tröttheten- försök se till att äta bra mat med rätt vitaminer och mineraler för att minska trötthet.

Du kan också försöka få in lite motion varje dag, om så bara en kort promenad. Det kommer minska din trötthet.

Sedan en till sak- kan du försöka hitta vänner som också har diagnosen autism? Det kan bli lättare att få vänner som förstår dig då.

TS, jag hoppas du inte tar mitt inlägg som kritik- det är bara förslag på hur du kan tänka för att förbättra din situation.

[Indigo Vutaqy]

Hej!

Känner du dig ofta uppe i varv och stressad?

Jag lider nämligen själv av ångest, och har märkt att kroppen liksom är på helspänn och då tänker jag mer oroliga tankar, och så går det i loopar liksom.

Men något jag tror man kan göra för att minska stressen som utlöser eller i varje fall förvärrar ångesten och de negativa tankarna, är att få kroppen att slappna av.

Några saker du kan prova för att verkligen få kroppen att slappna av är:

• Vara ute i naturen
• Lyssna på guidad meditation
• Lyssna på avslappnande musik
• Gör lite yoga- eller stretchövningar
• Fokusera på din andning- andas djupt och verkligen koncentrera dig på andetagen
• Skriv ner dina tankar och kanske försök hitta någon lösning på dem. Se på dem med “ögon utifrån”
• Kom ihåg att äta och dricka vatten!

Så när kroppen blir lugnare, så kan du kanske få perspektiv på tankar och känslor som gör att du får ångest, och ångesten minskar.  <3