[Indigo Vutaqy]

Anonym skrev:

Hmm om du är dålig ska du självklart ta kontakt med sjukvården även om det är bara influensa – Du kan inte göra en självdiagnos om du har eller inte har. Det tar lång tid att komma fram på vårdguiden men försök att ringa dem för säkerhetsskull…. Vet du med dig att du träffat någon som verkat krasslig för två veckor sedan så borde det vara skönt för dig att prata med någon om dina symtom. kram

Om  jag blir sämre än så jag känner nu så får jag nog ringa 112 för att åka till akuten.  Annars tar det så lång tid att komma fram just nu för att få råd, så det ger ändå ingenting. De säger ändå bara att just det- om det blir akut – ring 112.

[Indigo Vutaqy]

Anonym skrev:

Och det är ju ok om du inte gillar killar eller hur?

Ja i teorin är det okej. Men jag är rädd för hur andra runtomkring mig skulle bete sig om det var så. Alltså vänner, familj…

🙁

[Indigo Vutaqy]

Senaste cirka 2 veckorna har jag blivit sämre och sämre. Jag tror jag kan ha blivit smittad av corona, men det kan vara vanlig influensa också.

Jag är så orolig för det här. Ska jag ringa 112 för att få åka till sjukhuset, eller ska jag avvakta med det, så att jag inte tar någon annans plats som har värre symptom?

Jag har upplevt andnöd, men det gick över. Nu är det mest influensasymptom som skiftar i styrka så att säga. Kanske är det här min sista tid i livet, och jag fick aldrig uppleva lycka, jag fick aldrig uppleva kärlek. 🙁

[Indigo Vutaqy]

Jag fick just flasbacks till gånger jag kysst tjejkompisar, och gillat det. Och gånger jag känt mig attraherad av tjejer jag inte känner.

Jag fick också flasbacks till killar som flirtat med mig,kysst mig och tagit på mig, och jag blir så äcklad av det. 🙁 alltså detta har hänt på fyllan. Jag hatade det men sade inte emot för att jag tänkte  som den oerfarne jag är att- det kanske bara känns ovant.

Usch!!! 🙁 nej jag hatade det så mycket.

 

[Indigo Vutaqy]

Jag har varit sjuk över en vecka nu. Det som jag mest oroar mig för är om jag kommer få bestående men, och om jag kommer få så dålig andningsförmåga att jag måste åka in akut till sjukhuset. Mellan dessa tankar så äter jag och sitter mest vid datorn. Kollar på musikvideos på Youtube. Läser ibland  uppdateringarna om Corona på SVT.

Blir jag för trött vilar jag lite också, men det är så tråkigt.

Så mitt tips är väl att lyssna på musik och kolla på serier/videoklipp på youtube för att underhållas.

 

 

[Indigo Vutaqy]

Pink Papuve skrev:

Jag tror min ångest beror på att jag skuldbelägger mig själv för allting som andra gör mot mig och jag tar på mig skulden för att det värsta som finns är att se andra ledsna. Jag vet bara inte hur jag ska hantera min ångest annat än att lägga huvudet ner i en kudde tills det inte finns något mer att gråta ut.

Om andra är elaka kanske det inte är människor som du bör ha kontakt med? Eller är de egentligen inte elaka utan du är väldigt känslig? Jag är en väldigt känslig person själv som uppfattar elakheter och orättvisor som mycket värre än många runtom mig gör.

Förstår du vad jag menar? Ursäkta om det blev luddigt svar.

[Indigo Vutaqy]

‘Har förlorat min bonusmamma’

Menar du verkligen det?

Jag uppfattar det som att ni bråkat? innebär det verkligen att relationen är helt förstörd för det? Vad är ni osams över?

 

[Indigo Vutaqy]

Hittade den här tråden nu. Och jag har också funderingar på min sexuella läggning, och på det faktum att jag är oerfaren vad gäller både relationer och sex. Men jag skämdes inte att berätta detta för min gynekolog. Jag har bara varit på ett besök i hela mitt liv, och jag tänkte lite när hon frågade om jag hade haft sex med killar eller tjejer att jag faktiskt inte var rädd att säga sanningen.

När jag var i tidig tonår skämdes jag att jag var oskuld. Men nu tänker jag bara att det är mitt val. Jag har inte hittat någon som jag vill ligga med. Tycker inte att det är något att skämmas för.

Men jag kan förstå känslan av att man inte vill vara den ‘udda’. Det finns nog fler oerfarna vuxna än du vet om. 🙂

Jag läser den här tråden nu för att jag själv är i en process där jag vill våga mer. Jag vill våga vara öppen för en relation,  en vilja jag LÄNGE har förträngt.

[Indigo Vutaqy]

De här tankarna som kommit upp ibland i mitt liv om att jag kan vara bi eller gay… jag är rädd att jag skulle bli hatad/sämre behandlad av mina vänner/familj om det var så och de fick reda på det. Alltså… Jag vet inte varför. Jag kanske överdriver min oro för det, men jag är rädd för det.

Jag är vittne till homofobiska attityder i min närhet om man säger så. Inte av alla mina närmaste, men en del av dessa. 🙁

[Indigo Vutaqy]

Indigo Qugimo skrev:

Det är nyttigt att sätta ord på sina tankar och få ner dom på papper.Det kan hjälpa att se sina tankar lite ”utifrån” och kanske få ett nytt perspektiv på dom.Jag tror inte att det är fel att prioritera sej själv ibland.Stanna upp lite och fråga sej själv vad man vill med sitt liv och vad som är viktigt för en.Livet väntar inte medan man tänker och det är tråkigt att behöva ångra saker man inte gjort,men som man egentligen velat göra.Nu menar jag inte att man ska bli en hänsynslös egoist.Såna finns det nog av redan.Man kan ta för sej av livet på ett hänsynsfullt sätt och man får bara en chans,så det gäller att använda den och avnjuta livet som det smörgåsbord av möjligheter det faktiskt är.Jag önskar bara att jag var bättre på att följa mina egna råd……….

Tack för ditt svar! Självklart ska man inte vara hänsynslös och egoistisk, det tycker inte jag heller. Samtidigt har jag nog i vissa fall lite för lite ‘respekt’ för vad jag själv vill. Jag vill jobba på att tycka om och värdesätta mig själv, så att jag vågar försöka göra mig själv lyckligare.

[Indigo Vutaqy]

Stör mig på att jag är så hämmad alltså. Jag vill liksom våga.. inte avvisa de som jag finner attraktiva som visar intresse för mig. Ursäkta för bombningen här på forumet, men jag måste skriva av mig..

Känner ofta pga mitt dåliga mående att mitt liv är över, men sen tänker jag att- nej om livet redan är ‘över’, men jag inte har dött än- varför inte bara leva, och våga kasta sig ut…? Jag har inget att förlora. sägs det. Hmm… jag måste sluta övertänka och bara ‘göra’ istället.

Kan tillägga att mina orostankar inte bara kretsar kring kärlek och attraktion utan kring mycket annat i mitt liv. Trött på att leva i mitt huvud.

[Indigo Vutaqy]

Indigo Qugimo skrev:

Att lära sej själv att man är bra nog, att man duger, kan vara svårt,om man inte har det med sej från början.Förändring kan också vara krångligt.Det blir så enkelt att göra som man brukar,men det leder bara till att man blir kvar på samma plats.Tråkiga upplevelser och ”käftsmällar” kan göra att självkänslan sjunker.Kanske måste man lära sej att strunta i vad människor runt omkring en tycker,men det hänger såklart ihop med hur stort behov man har av bekräftelse från andra. Det enda sättet att ta sej förbi rädslor är tyvärr att utmana dom.Att utsätta sej för det som man är rädd för och träna på det.Man kan inte sitta hemma och ”tänka bort” sin rädsla.Att ta sej utanför sin ”comfort zone” kan vara skrämmande och obehagligt,men om man tänker på att människor man möter kanske också är utanför sin,dom kanske också är ute och tränar,så kan det bli lite enklare.Vi är alla människor och vårt sätt att tänka är ofta väldigt likartat. Till sist,så är sättet vi ser på oss själva och sättet andra ser på oss oftast väldigt olika.Oftast kanske människor omkring oss inte lägger märke till oss alls,eftersom de är så upptagna av sej själva och hur dom tror att människor ser dom……… Lycka till och försök göra det bästa av ditt liv.Det är du värd.

 

TACK!!! Jag fick tårar i ögonen av ditt svar. Det här ville jag höra. Jag ska försöka att inte förstora upp min rädsla… och helt enkelt våga utmana mig själv. Det är lätt som du säger att man tror att man är ensam i sina rädslor, men det finns säkerligen fler som känner och tänker som jag.

Det är en process. Men att jag vågade vara såhär ärlig (om än anonymt på internet) känner jag kan vara ett steg i rätt riktning.