[Yellow Bojoto]

Blue Bidoga skrev:

Känner igen mig och och för egen del beror det på hur låg min självkänsla är hur starkt jag tar in det. Ibland kan jag tackla det men ofta så känner jag att det liksom blev fel och försöker förklara och ordna upp det liksom. Är så rädd att bli missförstådd och att det är jag som gjort fel. Dumt egentligen för jag kan inte ta ansvar för andras ord eller gärningar.

Tack.
I huvudet vet jag med att det är något hos den andre personen själv som får denne att agera på ett visst sätt på något jag uttrycker.

Och att den bär ansvaret att vara uppriktig med mig OM det är pga. mig.

Dem som känner mig vet att jag vill veta OM jag sårar dem osv.

Jag bestämde mig for att droppa det. Och istället fokusera på att kanske undvika ämnena vi rörde. Och vid tillfälle fråga personen rakt ut. Ge personen en möjlighet att förklara sina ord. Och sin reaktion.

Jag skulle vilja bli bättre på det här. Och det är jag de gånger jag ej blir så ”chockad”. Då finner jag mig snabbare och frågar hur personen menar osv.
Men när jag blir då golvad av någons uttryck så finner jag mig ej.

 

[Yellow Bojoto]

Först vill jag bara ge dig en varm kram 💗
Och en stor eloge för att orkar förklara och skriva om vad du har råkat ut för.

Jag blir ledsen för din skull och jag bryr blir extra ledsen för jag kan själv känna igen mig.
Och då menar jag inte att den här texten ska handla om mig.
Utan den här texten handlar om dig och det att jag förstår vad du menar vad du går igenom.

Jag har kämpat med liknande saker i hela mitt liv.
Idag är jag 51 år ung/gammal och jag kämpar med likadana problem idag.

Man kan ju tycka att det inte är någon tröst för dig.
Men du skulle ju kunna ta lärdom av det att tackla ditt liv på ett annat sätt än vad jag har gjort.

Å andra sidan så har jag gjort rätt, enligt mig, att jag satt ner foten och blivit arg (och ledsen) när jag tyckt att respekten brustit mot mig.

Och ja det har även lett många ggr. till att jag valt bort personer.
Rätt eller fel?
Det vet jag ej.

Är ju väldigt ensam idag.
Men jag hade ej kunnat känna mig trygg med de personer jag valt bort heller.
Det vet jag.

Dem och jag hade behövt mötas i respekt och innerlighet.
I att ömsesidigt bry oss om varandra i vått och torrt.

Förstår att du är besviken, ledsen och känner dig dum.
Men du har ej gjort något fel.

Du är en livslevande vacker individ med tankar, känslor, upplevelser, erfarenheter och dessutom har du även modet att uttrycka allt detta.

Det är ärligt faktiskt bättre att vara utan sådana personer som av okända orsaker ej visar dig respekt eller omtanke.

Fortsätt vara arg, som du säger att du är, tillsammans med din ledsamhet.
Dock bör du använda det arga konstruktivt.

Se till att du bygger ditt egenvärde med en sund ilska.

Jag finns här 💗
OM du vill.

Kram

[Yellow Bojoto]

Håller med dig och förstår hur du menar.
Fullt ut.

Jag behöver lära mig vem eller vilka runt mig som ”kan ta” min själsliga känslighet.
Som låter mig bearbeta på mitt sätt.

Bearbetningen kan ske snabbt men även ta längre tid.
Processen är sig lik men kommer unikums skeden beroende på händelse, intryck, avtryck, iakttagelse, upplevelse, erfarenhet osv.

När själen får ro så går den ro.

Fast när jag nämner själslig känslighet så är det ej ”att vara djup” bara som jag menar.

Förklarar närmare annan dag ler.
Och tid ☺️

Tack 🤍🙏🏻

[Yellow Bojoto]

Låter som om du behöver professionell samtalshjälp.

Det vore nog bra om du i samtal med ett proffs kan ventilera och försöka reda ut situationen, beteendet och en plan.

Spontant dyker dessa frågor upp:

Ser och hör barnen hennes beteende mot dig?

Hur reagerar dem på det?

Är det något av barnen som tagit efter beteendet?

Försvarar någon av barnen dig?

Tuff situation.
Ledsam situation.

Dock är beteendet ej okej gentemot dig av din fru.

Däremot så ”accepterar” du även beteendet genom att låta det fortgå.

Försök finna samtalshjälp.
Och bena ut detta.

Vi finns även här för dig.
Utan tvekan.

Lycka till!

Ge ej upp dig.

[Yellow Bojoto]

Är glad att du är kvar här hos oss.
Och att du kommunicerar.
Och är så tydlig och direkt.
I vad du upplever, känner och tänker.

Finns näset någon person i din närhet som du kan uttrycka dig så här med live?

Många kramar 🤎

[Yellow Bojoto]

Tack!

Jag hoppas jag klarar av att ”hålla löftet” till mig själv.

Har någon ny ev bekant på gång.
Blir iaf fika med en,
Promenad med en.

Sedan får vi se om ömsesidigt intresse finns att ses igen ler.

[Yellow Bojoto]

Teal Cutedi skrev:

Får intrycket att personen inte har den personliga mognad du eftersöker i en vänskaplig relation. Och eventuellt att personen även brister i respekt och ta hänsyn till hur du fungerar. Som till exempel att ignorera någon och visa ointresse när man ses och inte tillför någon positiv energi, eller ingen energi alls. Det skulle jag nog tolka som att jag är totalt ointressant, inte bara som vän utan även min existens. Hoppas det löser sig till det bästa, och inte slösar på din tid i onödan.💜

Kan nog handla om självinsikt, vilja att utvecklas, ev sjukdomsbild, envishet och stolthet sant rädslor för hen.

Jag behöver se över om jag ska ”vänta in” för en eventuell ömsesidigare tanke kring relationen eller om jag kan fortsätta följa hens mönster, perioder osv.

Kanske kan jag omvandla min syn på hurdan relation vi behöver ha. Eller ej.

Frågan kvarstår: Vad behöver jag?

Tack igen för support. 

[Yellow Bojoto]

Teal Cutedi skrev:

Det var en sund inställning. Låt tiden utvisa hur ni kommer förhålla er till varandra, och vad för slags vänskap ni till slut hamnar i. Det svåraste med slutna personer är ju känslan att man inte lär känna dom på djupet och att man därmed inte har möjligheten att vara ett stöd när man ser/ känner att det är något som tynger ner dom, och som man kan tro skulle lätta om dom fick ventilera det. Men då krävs det att man kan kommunicera och kunna släppa in en person till sitt innersta. Alla kan dock inte det av olika anledningar, det handlar om förtroende, som vissa kan ha svårigheter med. Det kan även vara så att man anser att ens problem inte angår andra, utan att man ska försöka lösa saker och ting på egen hand. Det är också ett sätt lära känna sig själv och stärka sin självkänsla. Så även om man ibland kan känna att man vill finnas där som en vän, men inte får det förtroendet, så får man hoppas att det istället är en process för den andra personen att själv utvecklas och stärka sin inre trygghet. Det behöver inte innebära att man inte är en vän för det. Vi har bara olika syn på vad det innebär att vara en vän. Att visa att man finns tillgänglig om personen vill prata eller bara finnas i en tyst förstående närvaro är också en slags vänskap. 💝

 

Tack tack 🙏🏻

Försöker ha det.
Dock lättare när jag känner support och stöd samt får råd och tips från er andra.

Det finns andra faktorer med som spelar roll. Men vill ej gå in på dem. För hens skull.

Personen och jag har mycket tydligt samtalat genom åren om hurdana vi är. Vad som skiljer oss osv. Hur vi fungerar mm.

Personen vill ej förlora mig som vän. Förlora som vän?

Jag svarade då att med nästan månader av tystnad så blir känslan för mig att hen har lämnat relationen själv.

Hen vet även att jag önskar få möjligheten att på något vis få finnas i ”vårt och torrt”. Men jag behöver mer lära mig att låtsas som den ”rosa elefanten” ej syns och finns.

Denna tystnad hon lät mig vara i kontra nästa period som kom, där vi sågs någon gång då och då. Och då vi med endast korta och helt opersonliga ord sa något mellan oss.

Där jag ändå var mitt vanliga jag först och berättade förtroliga saker om mig och bemöttes av en ointresserad och oengagerad blick, min och kroppsspråk.

Sedan kom återigen en period av ren frånvaro och tystnad. Som om hen ej existerar längre.

Och nu har en period börjat med meddelanden där personen delar så kallade roliga klipp från sociala medier. Endast.

Kommer ta mig rejäla funderare. Men vill ej låta detta stjäla all min energi.

Hen är som hen är. Och det ska vara okej. Vill jag ha en relation på denna nivå? Troligen ej. Tiden får visa.

 

 

[Yellow Bojoto]

Håller med.
Den som ej känt hur ensamhet känns och påverkar en, den vet ej vad vi pratar om.

Ensamhet betyder även olika for oss alla. Har olika innebörd för oss alla.

Det är även skillnad på frivillig och ofrivillig ensamhet.

Och man kan kämpa ihjäl sig till att försöka finna bekanta, vänner, en partner osv.
Och ändå ej lyckas.

Den som går igenom detta tar det mycket hårt. Det känns som en käftsmäll varje gång det inget blir. Och ännu mer om man själv verkligen vill träffa personen mer. Då hoppet säkert tagit tag i en, gällande mindre ensamtid.

Jag finns här.
Har själv enorm ångest i lass just nu. Pga.många olika faktorer.

Träffade just en kollega:
Frågade hen ”om min ångest och kroppsliga smärtor syntes tydligt?”

Visste jag skulle gå ett ärligt svar precis som jag ville:
-Du såg inte lika harmonisk ut som du brukar.

Har ej klarat av att arbeta denna veckan.
Dock ej bara pga. ångest.

-Hoppas dock på nya tag med arbete på måndag.
-Ska minska ångesten med tvätt imorgon.
Älskar doften och färgerna ler.
-På lördag ska jag på en laserbehandling (det är infrarött ljus som ska mjuka upp mjukdelar i min nacke, axlar och skuldror).
-Tar varma bad med tända ljus, ren själavård.

Så kämpar jag just nu.

Vad gör du?
Vad skulle du kunna göra?

För att få en liiiiiten, liiiten ljusglimt?
Ge dig själv det 🧡

Kram

[Yellow Bojoto]

Dum fråga från mig som inget vet om diagnosen bipolär.

Finns det bipolär 1?
Och bipolär 2?

Vad är skillnaden för dessa två olika diagnoser?

Tack på förhand 🙏🏻

[Yellow Bojoto]

Ett ”verktyg” som jag använder mig av är en ”vågskål”.

Den visualiserar jag fram.
Dock fungerar det ju lika bra att tex. rita upp den.
Om än ej tom. ännu bättre.

Jag lägger det som skapar ångest (det negativa) i den vänstra vågskålen.

Sedan klurar jag på vad (det positiva) jag skulle kunna lägga i den högra vågskålen?

Det är totalt oviktigt hur litet eller stort det är man lägger där.

Och jag vet av erfarenhet, att bara det faktum att jag ser vågskålen ger mig en lugnare känsla.

Och likaså med det att jag klurar på vad det positiva kan vara.

Jag får iaf lite andrum.
Ångesten får ej samma utrymme.

Jag ser klarare på det tunga.
Och ännu mer när jag lagt något positivt i den högra vågskålen.

Testa ⚖️

[Yellow Bojoto]

Teal Cutedi skrev:

Det är svårt att få någon djupare vänskap om man inte har samma syn på vad vänskap betyder. Är det en riktig genuin vänskap så funderar man inte ens, det faller sig naturligt och inget man behöver fundera på. När man inte riktigt vet vart man har en person, då blir det jobbigt. Att det blir så tror jag mycket beror på att det brister i kommunikationen. Jag lär mig mycket om en person bara genom att lyssna. Det är en konst att verkligen aktivt lyssna och därigenom få en djupare och bättre förståelse hur personen fungerar och innerst inne känner. Det är samtidigt ett förtroende som man måste vårda och inte missbruka på något vis. Tror dock att vissa kan utnyttja situationen då det finns personer som ser snällhet och empati som en svaghet som dom själva kan dra fördel av när dom behöver det. Vissa människor kan även förakta och se ner på personer som är goda. Det är ändå dessa personer som förlorar i slutet. Jag tycker du verkar vara en innerlig vän, Yellow Bojoto. Man kan inte ändra på andra personer utan bara hur man själv förhåller sig till saker och ting. Låt dock ingen ”vän” göra dig förvirrad, ledsen eller ge dig dåliga vibrationer. ❣️

Glömde ju helt att tacka dig för de fina orden “Jag tycker du verkar vara en innerlig vän, Yellow Bojoto.”. Tack!!!