Hem > Forum > Varmprat > Tror jag är bipolär/manisk?

Tror jag är bipolär/manisk?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Trådstartaren

    Någon här som äter medicin mot bipolär diagnos?

    Har verkligen 90% av alla symptombilderna av bipolär, har reflekterat och samlat ihop alla symptom i en bok där jag gjort texter kring vad jag upplever osv. Kan inte hitta någon mer passande diagnos än bipolär

     

    fattar inte hur jag eller läkarna sätt förbi det då jag sagt och vetat själv att min förälder är bipolär.

    Största problemet är hur snabbt tankar och tal går, det är nästan så att jag ibland märker hur jag pratar på autopilot forcerat och märker det förrns i slutet av samtalet.

    Kan ge en lista på mina symptom men det är verkligen vissa kärn symptom som inte verkar finnas i någon annan diagnos.

    Problemet är att jag tog upp det med en läkare och han i princip lallade bort konversationen, varav jag tvingade han på plats att boka ett nytt möte till någon annan. Flera gånger jag tagit upp diagnosen men läkare verkar undvika den?

     

    även fast min förälder har en historia om psykos/osv, börjar nästan tro att dom vill att jag ska ta livet av mig?

    varför undviker dom att hjälpa mig?

    Hej! Jag är bipolär, fick min diagnos för snart 2 år sedan och jag är 32. Jag träffade rätt läkare som tur var som satte den diagnosen ganska snabbt. Fått medicin för det och känner mig mer stabil även om jag fortfarande är deprimerad.

    Vet inte vart du har din kontakt, men kontakta psyk och inte de vanliga läkarna på vårdcentralen.

    Säg att du tror du har bipolär typ 2.

     

    Mindre tips till om du träffar en ny läkare. Gå inte rakt på sak. Om du säger rakt ut att du ”Jag tror jag är bipolär eftersom jag läst detta på google”- så reser dem ragg direkt. Tyvärr stämmer det på de allra flesta läkarna i alla genrer.

    Gå taktiskt fram och lägg fram bevisen istället och typ försök ”hinta” om det istället. Så att han eller hon får känna sig stolt över att komma till den upptäckten.

    Pink Nujela. Roligt det du säger för det är lite så det är.
    Fruktansvärt att man får den hjälp man får av läkare idag. Om man är läkare och inte kan något om kost/näring eller träning osv ska man inte vara läkare. De läser 20 timmar och deras tankar kombineras med vilka antipsykotiska man ska ha eller ssri. Och alla medeciner är sådana som man återkommer så det är rull på det hela.
    Jag har empati för läkare. Använder man ej vissa förmåger i 10-15 år vattnas de ut och försvinener i princip, de har press från bolagen att förbättra och få ut folk ur vården och skriva ut medecin. De kanske tänker ”det är ej mitt jobb med politik” men är man läkare och har den makten så måste man bry sig om politik och våga vara annorlunda och läka folk på sitt sätt och det är svårt med hur systemet är uppbygt och pressen. Men de måste vara mer modiga och kunna psykologi,kost/näring,träning och vara intresseerade och vid framfronten av vetenskap.
    Det borde vara oliak frågor man ställer typ hur länge läste du om kost och näring och vilka artiklar har du läst det senaste om detta? Har du läst några artiklar om mindfulness? Vilken mat är näringsrik och finns det någonstans man kan vända sig för att hantera sina känlor och betende? Asså om de blir arga, skriv en klagoanmälan. Resonera bestämt att de är där för att hjälpa dig och om inte du eller andra mådde dåligt hade de ej haft jobb. Man måste vara bestämd asså och pressa dem lite Tror jag. Normalt är man ju undergiven och mår dåligt och vill ha hjälp och tänker man på i efterhand vad de nu sa så var det kombinationer av antipsykotiska eller SSRI vilket är helt sinnessjukt att det ska kunna dominera ett samtal 70% det ska vara tredje fjärde samtalsämnet och det ska vara kanske 15% av samtalet. Sen finns det ju stratigier och taktiker för att bli gillad. Och vi har ju samma känslor så fråga hur de mår eller vara trevlig och uppmärksamma vad de är duktiga på kanske hjälper än att vara aggressiv direkt jag vet inte bästa strategin men ah sen måste man fråga dessa frågor och vara hård tror jag och de kan säga vad de vill asså. Är själv bipolär och har inte ätit medecin på månader. Den ända jag egenltigen tror på är lamotrigin 200mg Och man skulle kunna ha någhon snabbverkande quetiapin hemma möjligtvis vvid akuta fall. Men tror inte på Litium i de flesta fall eller absolut inte konstant antispykotiska! Det är helt sjukt och tror vi har en använing och funktion i livet och dämpa känslorna med den där skiten hjälper inte. Är med i en bipolär grupp och alla mår dåligt typ. Hur levde man för 40tusen år sedan etc? Hade beachboys skrivit good vibrations med antipsykotiksa i sig? Tror jag knappast. De kanske säger att man lever längre men vi lever inte länge oavsätt och vill inte leva tio år längre eller nått sånt även om det inte finns några bevis, som en grå gegga!
    Jag kanske har brytit mot något socialt kontrakt här men detta är mina sanna känslor och tankar inom ämnet. Filmen Touched with fire speglar båda sidor väl, men man kan ju resonera och vara bättre och sämre på vad som är sant. Dokumentären ”interupted boy” påminner lite om mig sjäölv som liten men inte alls på den nivån om att tala och visa att man vill ta livet av sig. Men psykologen  där säger att vi bipolära är som läkarnas cancer, ”vi bara dör”. Vi kanske dör för saker värkar hopplöst när läkare anser oss galna och vill proppa i oss medecin som ända lösning. Han i dokumentären leker med pappret i munnen när han pratar om pojken som tog sitt liv, riktigt efterbliven mäniska. Denna artiklen är bra för alla med bipolär och utan, filmen inside out är också bra för oss BP och utan. https://dininsida.se/sjalvhjalp/vara-kanslor-och-deras-namn/
    Antinatalism är också interssant perspektiv som kan lugna än.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.