Skapade svar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 82 totalt)
0
  • Jag känner alltid att högtider stressar mig. Jag har en dysfunktionell familj som vill umgås med mig, men jag vill inte umgås med dem. De tränger sig på ändå. Jag har inte direkt några vänner att umgås med irl. Vill bara flytta långt bort. Vad fan gör man? Varför ska högtider vara så jobbiga?

     

    Hej!

    Jag funderar på om känner att du måste umgås med din familj i påsk? Och isf varför?

    Jag själv blir ensam inpiskare, som de flesta andra ledigheter. En vän umgås ej med mig när hon har sina barn. En arbetar ofta men umgås annars med sin familj. Andra bekanta är med sina nära och kära.

    Min familj bor ej här. Utan längre ifrån. Bara jag kvar.

    Är ganska fine med detta. Eller jag försöker acceptera det. Självklart är jag ledsen över att ej intresse finns att träffa mig. Att jag ej är omtyckt. Saknad. Så kanske att jag mer stängt av.

     

    Trådstartaren

    Det är inte lätt att prata om tunga saker… Men du är i alla fall på god väg. Det låter väldigt jobbigt… Jag hoppas det går att komma på en lösning så småningom. Med mig är det ganska bra. Kunde varit bättre. Jag lever inte mitt drömliv direkt. Jag önskar jag vågade mer. Men jag försöker i alla fall ta ett steg i taget..

     

    Förlåt. Märker att jag förklarade dåligt

    Jag personligen har modet att tala om allt i livet. Oavsett hur tungt det är.

    Dock vågar jag ej lämna ut mig längre. Kring vissa kriser.

    Pga. det kan landa fel, hamna fel i fel händer. Tolkningar görs som ej överrensstämmer med min story. 

    Och ej ens här vågar jag skriva ut vad allt handlar om.

    Och det beror ej på att jag ej litar på de personer som är här. Utan mer ur ett större perspektiv. 

    Vad skulle du vilja våga mer av? Vad får dig att ej våga? Osv?
    OM du vill skriva om det.

     

    Trådstartaren

    Okej, modigt att du delar med dig av det du gör. Kämpa på!

     

    Tack!

    Önskar jag kunde prata fritt om allt tungt.  Fast det har jag ej modet till.
    Behöver mer skydda mig själv. Vara rädd om mig!

    Kämpar hårt just nu. Har hamnat i ett låst läge. Både kroppsligt som själsligt. Vågar knappt andas. Svårt att beskriva.

    Har du det bra?

     

    Trådstartaren

    Okej, vad har hänt?

    Det är tyvärr inget jag vill gå in närmare på. 
    Känner att  texten jag skrev räcker gott.

    Handlar om att leva i Moment 22. Att jag är låst. Att acceptans blir en enormt stor faktor. Att jag behöver förhålla mig till mycket olika och tunga känslor.  

    Tack 🙏🏻

    Trådstartaren

    Tro inte på allt du tänker….. Vems är dessa ord? Dina föräldrars? Vänners? Syskon? Samhället?

     

    Orden  i mitt inlägg är mina egna. Ingen annans. Det är så jag beskriver situationen. Min familj finns till 100 %. Vänner likaså. Samhället däremot har jag ej hög tillit till. Jag kommer resa mig igen. Och finna en ny strategi. Jag behöver själv acceptera, utveckla nya metoder för att ”leva” och överleva. Trots allt.

    Trådstartaren

    Själv har jag aldrig haft några problem med att flytta. Det är ett avslut på något men samtidigt början på något nytt. Det öppnar upp min nyfikenhet och nya möjligheter. Vi människor fungerar så olika när det kommer till förändringar. Jag jobbar mycket mer än jag brukar den här månaden, så denna helg med lucia blev enbart arbetsrelaterad. Med dessa restriktioner märks det att det emellanåt blir brist på personal. Är nog så allmänt på arbetsplatser nu där man inte har möjligheten att jobba hemifrån. Hur var din helg? Jag hoppas att du tände några ljus i mörkret och fick tid till rekreation och annat mys. ❄️

    Mitt hinder gällande flytt ligger i att jag ej kan dela upp mig i tre delar 😃 Till tre olika orter/respektive olika länder.

    Allt det andra du skrev vore mest ljuvligt 😊

    Jo helgen var okej. Både kurering, vila, ärenden och lite umgänge.

    Men fylld av smärtor och min urlakade känsla. Vilket tar kraft.

    Önskar dig en fin vecka!

    🌟🌲✨

     

     

    som svar på: Håller andan i sorgen
    Trådstartaren

    Sorgen kommer verkligen i vågor. Dels gör att jag ej mäktar med att ”känna” den starkaste sorgen  hela tiden. Min själ brister då. Tårarna rinner som om det just hänt.

    Har ej dåligt samvete men ändå fortfarande kval. Tankar kan rusa förbi som jag vet ej stämmer. 

    Hon är så sjukt saknad här hemma. Livet stannade med henne. Ändå har jag klarat av mer än jag brukar. Och det är säkert för att jag ska ”klara av att bära” sorgen. 

    Storasyster ”mår fint”. Väntar dock fortfarande. Och reagerar på ljud och jag ser hennes ”hopp”. 

    Sorg ingår i livet. Jag vet. Och ”jag är van” tänkte jag skriva.

    Fast vill jag ha tillbaka mitt lilla liv. 

    Trådstartaren

    Det är nog inte ovanligt att man kommunicerar på olika vis med olika personer utifrån vilken relation man har. Det är mycket att ta hänsyn till. Förhoppningsvis kan du då eventuellt flytta när tillfället passar. Förändringar börjar ju oftast med en tanke som så småningom kan leda en dit hjärtat önskar. Det gäller även när det kommer till kost och rörelse. Det måste finnas intresse samt planering. Om man har dålig ork kan det vara bra med små förändringar till att börja med. Mycket handlar om att inrätta nya rutiner. Ta hand om dig! 🌸

    Och man kan definitivt lära sig enormt mycket av olika kommunikation med olika personer.

    Är nog viktigare att det är sunda relationer, givande relationer. Att båda parter mår gott i kropp och själ. 

    Mjo allt har sin tid tänker jag. Dock får jag samma splittrade känsla om jag flyttar. Den slipper jag ej undan oavsett.

    Jo små steg har jag börjar med. Inom rimliga gränser. Och i en sumd kombination. Smått och snällt. Ler.

    Ta hand om dig du med ✨🌲

    Gör du något trevligt och givande i helgen?

     

    Trådstartaren

    Det måste vara tungt att inte ha familjemedlemmar på lagom avstånd. Även om man idag kan kommunicera på alla möjliga olika sätt så går det inte att jämföra med fysiska sammankomster. Om man dessutom har bra relationer inom familjen betyder dom oerhört mycket. Det är mycket därifrån man får sin styrka, kraft och energi att orka med livet i övrigt, som ibland kan vara svårt att få från annat håll. Jag försöker inte ta på mig för mycket, varken privat eller arbetsmässigt, att inte ha obalanserade relationer överlag. Där man ibland bara fungerar som någons soptunna, och får inget tillbaka. Prio 1 för mig är att få egentid till rekreation och att upprätthålla ett hälsosamt levnadssätt, för att jag fungerar så mycket sämre när jag inte får tid och ork till fysisk aktivitet samt bra kost. När tiden inte räcker till är det tyvärr det jag börjar fuska med. Då mår jag inte bra, varken fysiskt eller psykiskt.

    Och vi kommunicerar så himla olika. Jag och mitt barn, jag och mitt syskon, jag och min förälder.

    Det är ju vad det är. Just nu.

    Jag är ju flyttbar. På en del vis. Men pga. olika faktorer är jag ej det. Än iaf.

    Du har en sund inställning. Till dig själv och till ditt välmående. Du vet sitt värde. 

    Har du tips på hur jag ska orka få en ännu bättre kost? 

    Samt på hur jag ska få min kropp att fixa mer rörelse? 

     

    Trådstartaren

    Mycket handlar så klart vad man har för syn på saker och ting som sker och hur man kan hantera det. Där kan jag också uppleva att något som i stunden upplevs som negativt till slut kan ge någonting positivt. Att man som askan ur elden kommer ut starkare mentalt än vad man var innan. Det är väl oftast det som avgör hur man tacklar och kan ta itu med olika problem som uppstår i livet. Förstår att din situation kan vara nedslående ibland. Fysiska besvär kan ju ge psykiska besvär och vice versa, och är nog många gånger svårt att komma tillrätta med. Att du känner att du inte blir bemött på rätt sätt och missförstådd måste också kännas svårt. Är det att dina symtom gör dig begränsad i din livsföring? Att du vill mycket mer än vad du egentligen kan och orkar?

    Helt klart så spelar många faktorer in. Och även kombinationen av olika faktorer in.

    Håller med oxå om det där med hur man tacklar och tar sig an problem mm.

    Tror både god självkännedom, en bra ”verktygslåda” samt ett mottagligt sinne for nya förhållningssätt och metoder spelar roll.

    Ja visst gör symptomen det, hindrar mig en del.
    Men även andra delar i mitt liv hindrar mig mycket.

    Kompå en till faktor som smärtar och som jag tampats med i princip hela livet. Det är att alltid sakna och vara ifrån någon i min familj. Alltid längta. Alltid fara från någon. Osv.
    Är enormt slutkörd av att alltid känna mig splittrad och vilja ses mer.

    Vari ligger ditt största bearbetningsområde?

    Trådstartaren

    Alla vi människor har ju både bra och mindre bra sidor, och även dagar. Dagsformen är väldigt avgörande ibland. Vad ser du som dina största hinder när det kommer till ditt mående och välbefinnande? Är det just att hantera dom tyngre känslorna?

    Visst är det så. Både sidor, dagar.

    Tänker oxå att vad vore livet utan det ena eller det andra?
    Skulle man uppskatta det positiva utan det negativa?
    Tror även att det negativa i någon form och någon gång ger något positivt.

    Det är nog att jag ”är chanslös” kring en del punkter i livet. Saker som har hänt har lämnat enorma ”ringar på vattnet”. Dessa kommer dessvärre att påverka mig i många, många år till. Det får mig att känns min låst, inträngd i ett hörn och jag känner mig mindre fri kan man säga. 

    Det andra jag har det tufft med det är mina symptom pga. olika sjukdomar. Dem går många ggr. emot vad mitt huvud, hjärta och själ vill.

    Det tredje är bemötande eller icke bemötande. Bli missförstådd om och om igen. Ej bli hörd. Ej bli sedd. Och genom dessa faktorer så känner jag mig många ggr. mindre värd.

    Dock vet jag mitt värde och fortsätter att stå upp för mig.

    Hur känner du

     

    Trådstartaren

    Vet inte vad som är bäst egentligen, att vara eller inte vara, känna eller inte känna..Det är frågan. Personlig utveckling är mödosamt, och kan vara väldigt uttömmande. Även fysiska besvär kan sätta käppar i hjulet. Hoppas du snart blir fri från dina, så din vecka fortsätter bättre än som den började nu. 💗

    Tusen tack 💓

    Har lyckats få lite bukt på smärtorna igår kväll, inatt och under dagen. Känner mig lite som på nytt född hehe.

    Jag vill både vara tänkande och kännande. Och är tacksam över de olika förhållningssätten och verktygen jag har for att tackla de tyngre känslorna. Dock ser jag fram emot tips och råd för att finna ännu fler av båda 😃

    Håller med om att utveckling kräver energi och kraft. Samt tid.
    Dock har jag lärt mig mer och mer att ”allt har sin tid”. Man lär dig när det lixom är dags. Försöker andas. Luta mig tillbaka.

    ✨🌲✨

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 82 totalt)
0