Skapade svar

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 82 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Ja, acceptans är viktigt. Det gäller även när man är en HSP, att omhulda sig själv och acceptera att man är som man är. Dock har det för mig tagit tid, att inse, förstå och hur jag ska ta hand om mig och min HSP på bästa sätt. Samtidigt som det är ett livslångt arbete att jobba med sig själv, då man förändras över tid bland annat genom livets utmaningar. Och det är väl några av ingredienserna som ingår i den själsliga resan att tänka, känna och reflektera. Vi känns ganska lika på vissa områden, men säkert olika på vissa andra, men det gör det ju än mer intressant. Det finns mycket att begrunda mellan himmel och jord innan man blir riktigt klok. 🥀

    Oh ja. Acceptans är viktigt även ur perspektivet hsp. Även om jag är hsp, så tänker jag även att det endast är en av många delar av mig. För att ej endast fokusera på just hsp.

    Tror att all utveckling gällande en själv och andra handlar just om livets resa. Det sker dock på olika nivåer och i olika fart. Alla är ej intresserade av varken sig själv eller andra. Och många ej heller av kombinationen av dessa båda.

    Personligen  så upplever jag nästan att jag lärt mig mer, utvecklats mer, i mötet med icke hsp. Och jag har även lärt mig hur otroligt olika hsp personer är. Samt hur många som ej är villiga att lära sig att fungera i kombo med andra personlighetstyper.

    Mycket intressant är allt detta iaf.

    Ja absolut. Vi har nog likheter och olikheter. Precis som det bör vara tånker jag ler. Likheter skapar gemenskap och trygghet. Olikheter kan skapa utveckling genom intressanta samtal.

    Hoppas veckan blir fin ✨

    Min vecka började med hemsk nackont, migrän, illamående. Så det är vila, kurering, luft hela dagen för mig.

    Trådstartaren

    Acceptans är ju ett sätt att se verkligheten som den är och något som inte finns i min makt att förändra, utan bara något jag kan förhålla mig till. Det är som att vänta på att ett oväder ska dra förbi, och man inte har en aning om hur lång tid det tar. Det gäller den här pandemin, men även annat i livet. Man ska inte ödsla tid, tankar och känslor på det man inte kan förändra, utan på det man kan förändra. Sen är jag en person som inte har så stort behov av socialt umgänge, dels för att jag är en HSP- person, men även att jag får en stor dos av mänskliga kontakter i mitt arbete, så jag lider inte av det som till exempel många gör som nu måste arbeta hemifrån. Det är inte möjligt inom mitt yrke. Glädjande att höra att du eventuellt får tid till samvaro när det nalkas mot jul, trots allt. Små stunder av ljus och glädje behövs för att mäkta med livet, nu och för alltid. Och det är alltid lika glädjande att läsa dina inlägg, som ofta har en allvarlig underton- men skrivs med mycket känsla och visdom. 🌸

    Tack snälla för dina fina ord!

    Men vad roligt.
    Just acceptans har jag arbetat mycket med.

    Och jag är med en hsp-personlighet. Jag är ambivert (vet ej hur det stavas), både introvert och extrovert.

    Jag har levt ”här och nu” iaf de senaste 11 åren. Så pandemin gör ej någon större skillnad för mig i mitt liv.

    Då min familj är utspridd i annat land och på annan ort så har ledigheter inneburit resor. Bla. den jag idag tog beslut om.

    Det känns som om du och jag hade kunnat haft mycket ämnen för långa, intressanta samtal kring livet 🌲🌟

     

    Trådstartaren

    Den här julen, och avslutningen på det här riktigt absurda året, kommer bli en prövning för väldigt många. Jag tror dock att dom dina kommer ha stor förståelse att ni inte kommer kunna ses, för att man tar en stor risk både för sin egen hälsa och andras, och är en förutsättning att så många som möjligt frångår det traditionella just detta år för att vi inom en snar framtid ska kunna återgå till en mer normal tillvaro. För att det inte ska bli mer nedslående så tror jag det kan vara bra att hålla sig till hoppet, och göra upp en plan att kunna ses igen så fort det bara är möjligt. Att flytta fram ”målsnöret” och se tiden an. Hade innerligt önskat att du med många hade fått en annorlunda jul än vad som nu väntar. Julen är på så många sätt och vis helig, alla har vi väl någon slags relation till den, men som läget är just nu tror jag även det kan vara bra att försöka avdramatisera det i år genom att kanske försöka se det mer som en vanlig ledighet. Jag hoppas ändå att du kommer få en fin helg, för det är du värd. Jag vet att du kämpar på. ✨ ♥️✨

    Tack för din respons.

    Dock är denna julen lik sig på det sättet att jag alltid är ifrån några nära och kära på någon ort och i något land.

    Familjen jag mest är hos förstår mitt beslut helt. Det är en bra bit ifrån oss så vi får se när vi har möjlighet för ledighet tillsammans.  

    Strax efter mitt beslut idag fick jag veta att jag får träffa mitt närmaste hjärta med familj på afton. Ljuvligt. Minns ej när vi firade jul tillsammans sist

    Dock är även vi alla redo för att alternativt få ställa in allt. Dessa tider är det bra att tänka så.

    Min ångest och sorg innan har jag bearbetat. Tack vare att jag låter mig brista ut i känslor. Har även samtalat med några per telefon. Då lättar känslan och ångesten.

    Är mest medtagen rent fysiskt nu. Helt urlakad.

    En tanke som slår mig är.
    Jag hoppas på att många efter Corona-tiden kommer att ändra inställning till medmänniskor som alltid är ensamma. Både vardag som helgdag. 

    Låter som du själv är harmonisk och har nått en acceptans i denna pandemi?

    Trådstartaren

    Vad mycket intressen du har. Och vad roligt att du är aktiv med idet du önskar göra.

    Vad trevligt att du skulle vilja följa mig. Men jag har ingenting och följa egentligen. Jag har aldrig gjort några projekt.

    Men jag skulle väldigt gärna vilja göra något.

    Men livet tar ut sin rätt på något sätt när man har sjukdomar som jag har.
    Tiden räcker inte till. Tiden räcker inte till. Ej heller min energi.

    Mycket av min tid går tyvärr åt till att just återhämta och kurera.

    Och till min vardag. Försöka arbeta, äta, återhämta, sova, promenera, kurera, eventuella behandlingar

    Finns dina texter och ord någonstans att läsa?

    som svar på: Håller andan i sorgen
    Trådstartaren

    Blir alldeles tårögd av att läsa ditt inlägg. Jag beklagar verkligen din sorg. Jag hoppas att du och ”storasyrran” kan finna tröst hos varandra. <3 Vad bra att du utforskar sätt att hantera sorgen, tack för att du skriver här! Ta hand om dig. <3

    Tack tack 😊

    Jo vi har det fint. ”Storasyster” äter, sover, är ute, väntar, funderar, leker, är nära osv men mår fint.

    Jag bär mitt lilla liv med mig dagligen, släpper fram bilder av henne, minnen och brister då och då.

    Att jag själv fann henne hjälpte nog acceptansen mycket.

    Tusen tack och ta hand om dig.

    som svar på: Håller andan i sorgen
    Trådstartaren

    Jag miste Blomman och Bubbland flera år sedan. Jag är OK. Jag känner det som att sorg är enklare att handskas med om det finns en naturlig anledning till förlusten. Bubblan drabbades av en tumör, hon hade spenderat hela sitt liv med Blomman och de hade redan blivit ett år när jag fick de. Hellre än att vänta på att se båda bli sjuka under längre tid valde jag att låta de gå. Jag vet att jag fattade alla beslut jag kunde till deras fördel, men det tog resten av det året för mig att hitta något slags fotfäste igen. Dessutom var det många andra saker som påverkade att jag mådde dåligt, men jag tror att förlusten var liksom sista droppen.

     

    Tack för fin respons. Beklagar förlusten. Och allt tungt du erfarit.

    Du verkar dock ha kunnat göra val och även att det verkar som du gjorde rätt val. Tror båda gör en stor skillnad gällande sorg.

    Saknaden och tomheten tar nog lite tid att vänja sig vid. Dem lever lixom kvar vid ens sida.

    En droppe eller flera kan definitivt bli för mycket.    

    Hur mår du just nu? Har du nya djur?
    Jag önskar dig en fortsatt fin helg!

    🍂🍂🍂

     

     

    som svar på: Inga vänner kvar

    Vilket arbete du gjort ❤️

    Och ja det är så
    Att vi alltid kommer att ha oss själva
    Och faktiskt bör lägga fokus på vårt egna mående
    Och på vår ”lycka”

    Någonstans har jag hoppet om att när man själv funnit en harmoni och ett lugn
    Med sig själv och livet
    Ja få tror jag annat även faller på plats

    Om det beror på energier vi utstrålar, eller attityden, inställningar osv
    Det vet jag ej

    Fortsätt kämpa för DIG
    DU kommer komma vidare till något fint
    Och finna personer som du är på ”samma nivå” med

    Lycka till 💚

    Hej
    Tack for din story
    Starkt att berätta

    Precis min tanke
    Låter som medberoende
    Tror du behöver ”bryta dig loss
    Lixom lägga fokus på DIG ❤️

    Jag känner igen MYCKET

    Kanske kan du söka dig till någon som kan medberoende?
    För just den biten tar ju energi från DIG

    Tänker att du ju hur tillräckligt med ansvar kring DITT egna mående och livet för dig

    Låter låter väldigt klok, förnuftig och det låter även som om du faktiskt vet hur du mår och varför

    En erfarenhet jag har
    Det är
    Att fast jag bearbetat mycket redan i mitt liv
    Så är det lixom ej klart
    Tror man for bena ut livets effekter med tiden

    För livet själv är ju påverkat av vårt bagage
    Och bagaget påverkas av livet

    Jag finns här
    OM du vill ler

    ❤️

    som svar på: Dessa ensamma mornar
    Trådstartaren

    Tack för er respons!
    Jag tror oxå jag delar detta med många.
    Och ”ensamhet” känner jag personligen kring många olika faktorer.
    Och ”ensamhet” betyder öven olika för oss alla.

    Vill dock poängtera att jag trivs i mitt egna sällskap.
    Så det är ej ett problem.
    Men för mycket egentid utan utbytet i samtal med andra tar mycket på mig.
    Men är ”duktig” och kämpar på.
    Och tackar ja till umgänge.

    Trevlig söndag till er!
    Tack 💗

    som svar på: Hur ska jag göra

    Min sambo är 28 år äldre än mig, vi kan inte får barn, varför vet jag inte. Hans dotter fick barn i veckan och min avundsjuka till alla som får barn blir bara mer och mer. Jag är 38 år gammal och vet inte ens om jag kan få barn. jag har varit lycklig med min sambo och han är fantastisk fin mot mig. För en vecka sedan fick jag kontakt med en man från ett annat land, vi har vinkat på varandra i några år men aldrig pratat med varandra. Jag tror han har fru och barn. Här i veckan gick han fram till mig och lämna hans tel nr. Vi har skickat lite meddelande till varandra och jag känner en stor attraktion till honom. Antagligen kommer han till Sverige igen till jul. Jag ser min chans att ha sex med honom, dels för att han attraherar mig och även se om det finns möjlighet att bli gravid. Men jag vet inte vad jag ska säga till min sambo och jag vill ju inte göra honom illa. Än så länge har vi bara skickat meddelande till varandra och inte gjort något som gått över gränsen tycker jag. Vad ska jag göra?

    Först vill jag säga att jag förstår din längtan efter ett barn och att bli förälder.

    Dock finns det fler alternativ och andra möjligheter tänker jag. 

    Tänk konsekvenser och ”ringar på vattnet” for respektive handling.

    Visualisera olika scenarios och försök se känslor dessa kan skapa för respektive person och dig själv.

    Och vänd på myntet genom att vända på situationen, hur hade du själv tänkt, känt, reagerat?

    Kan du må bra i alla de olika eventuella valen?
    Kan du stå för konsekvenserna i respektive val?

    Och även stå för besluten inför inblandade personer?

    Frågor är många ggr. ett bra sätt att se klarare på situationen

    Uttala dem gärna högt eller tillsammans med någon.

    Hoppas du finner en väg.
    Som ger ett lugn och en harmoni.

    som svar på: Håller andan i sorgen
    Trådstartaren

    Jag beklagar sorgen. Jag miste mina sällskapsråttor sista året på gymnasiet. Jag utvecklade snabbt min första allvarliga depression av att kasta mig in i arbete dagen efter.

    Tack 

    Beklagar din sorg och även din resa genom depressioner. Hur mår du idag?

    Sällskapsråttor? Är det en specifik ras av råttor? Har du djur idag?

     

    Trådstartaren

    Ägnar du dig åt något kreativt? Skriver du böcker? Musik? Konst? Du verkar ha fantastik retorisk förmåga 🙂

    Tack så mycket. Den komplimangen uppskattar jag. Mycket

    Jag skriver lite. Då och då. Vill egentligen skriva mer. Som i ett projekt. Att det har ett syfte. Dock är mitt flow beroende av mitt känsloliv. Och min tankevärld.

    Färg använder jag mig mycket av. Och jag kan förändra känslor, tankar, sinnesstämning och humor med hjälp av färg.

    Fotar mest med mobilen. Peppar med foton. Tar ”själsvårdsbilder och bilder på ”lyckopiller”. Vill även i den ”hobbyn” ha ett projekt.

    Skulle vilja skapa. Måla, färglägga, sy.

    Kanske en dag. Behöver fixa med annat före.

    Du själv?

    Dina drömmar, visioner, hobbies, styrkor?

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 82 totalt)
0