[Yellow Bojoto]

Många kramar.

Det finns fysiska symtom som behöver behandlas om och om igen.

Så varför skulle det ej finnas psykiska symptom som behöver behandlas om och om igen.

Du är värd all hjälp du behöver!

Och livet, måendet, känslor och tankar är föränderligt. Nya situationer och händelser uppstår. Och dem påverkar oss alla. Mer eller mindre.

Du behöver samtala live med någon om detta. Så du hamnar i ett sunt utgångsläge. Detta för att du även behöver hjälp. Och bör få rätt hjälp.

Har du någon aning vem nära dig som faktiskt känner dig och förstår hur du menar när du beskriver måendet?

Kämpa på! Du är så värd att må bra!

[Yellow Bojoto]

Känner med dig.
Vet dem om din sjukdomshistorik?
Det lät som om dem är medvetna om den i det du skrev?

Har du någon på arbetsplatsen som du är trygg med? Som kan närvara vid ett möte där du förklarar ditt mående, dina behov?

[Yellow Bojoto]

Det du gick igenom med ditt ex är nog helt normalt.
Och väldigt vanligt.

Så du ska ej slå ner på dig själv.

Du trodde dessutom gott, om exet, och en eventuell ny relation.

Bra att du är fri från exet nu och att du kan läka dig själv, även om det är ensamt.

Jag finns här OM du vill ler.

Detta med ensamhet som ger fysiska och psykiska symptom  är verkligen inget att leka med.

Har under större delen av mitt 51-åriga liv känt olika former av ensamhet.

Är så enormt trött på att både ”känna” och försöka förklara den for andra.
Ännu värre är det att mötas av ord som jag vet bara är ”ord som sägs”.

Jag har varit snäll mot mig själv, och andra. Valt bort relationer, ja även vänner, där jag känt att jag behöver mer innerlighet och själ.
Men även relationer där jag blivit behandlad illa eller känt mig otrygg i.

Jag är dock noga med att ej lägga skulden på den andre personen.
Viktigt att jag ser vad som ligger hos mig och genom det då även kan arbeta med dessa faktorer.

Lika viktigt att jag ser vad som möjligen låg hos den andre parten.
Och just det faktum att ”vår kombination” kanske ej var hälsosam.

Vet även att status, livsstil, skede i livet kan påverka att vissa människor kommer och går.

Jag är bra på att visa när jag trivs med någon, tycker om, ta initiativ till att ses.

Dock behöver jag känna att personer vill detsamma med mig.

Just nu är det extremt tungt.
Funderar på om jag återigen borde boka samtal vis kyrkan.
Dem kräver ej att man är troende. Och dem erbjuder kostnadsfria själavårdssamtal.

Bara ordet ”själavård” berör mig.
Vackert.
Och min själ är just med i allt jag gör och upplever.

Smärtar att kunna läsa att vi är så många som mår dåligt pga. ensamhet.
Och det oavsett vilken sorts ensamhet det år.

Änfå ligger det lite tröst i det att jag ej är ensam.
Eller onormal.
Ja ni förstår nog hur jag menar.

Är bosatt i Borås och är hela 51 år.

Ta hand om er!

[Yellow Bojoto]

Hög igenkänning.

Kämpar själv med ensamhet.

Kort om mig:

Lever ensam sedan 2012. Har en katt 🐱 Hade två till den 14 oktober då min yngre tjej 🐱 blev påkörd. Vi är i djup sorg just nu💛.

Min familj bor på annan ort och i annat land.
Har bra vänner och vi ses ”då och då”.

Jag träffar en kille och hans barn ”då och då”.

Inget bra socialt med kollegor pga. olika faktorer.

Har sjukdomar och besvär men tycker mig känna mig själv och finna en balans mellan återhämtning och aktivitet.

Jag har så mycket tid till mer vänskap och umgänge.

Är trött på att höra ”nej” till mina förslag, eller ”det låter jätte mysigt så hör av dig när du kan så ser vi om jag kan”, eller att man träffar mig ”bara för att” eller när det endast passar personen själv.

Vill att man hör av sig till mig gör att MSN just saknar mig, mitt sällskap och tycker om mig.

Finns här för mer ”samtal” om du vill.
Vet ej om vi kan ”mötas” mer privat via mail?
Vet ej hur detta fungerar.

[Yellow Bojoto]

För det första:
”Hatten av” för dig.
Vilken kämpe du är. Och vilken fighter.

För det andra: 
Du tar hjälp. Delar med dig.

För det tredje:
Är ej minsta osäker på att du kommer komma vidare ur detta.
För jag upplever dig som en person som både är villig att ”göra vad som krävs”, ser möjligheter, är tacksam och ”arbetar hårt”.

För det fjärde:
Fortsätt ventilera, här och live med dem du kan vara dig själv med.
Lägg ej filter på känslor och tankar för allt är tillåtet att uttrycka i kris (du har dessutom flera pågående kriser).

För det femte:
Andas.
Vad snäll mot dig.

Jag finns här. Om du vill.
Skriver själv utifrån egna 11 år av kris på kris på kris. Som gick in i varandra och avlöste varandra.

 

[Yellow Bojoto]

Jag får lite svårt att utrycka mig när jag behöver tänka på ”filter”.
Det påverkar lite av min skrift.

Fast du uttrycker en del av det då och då.
Fyller lixom i 😃

Jag tänker nog mer så här:

Jag tror att man kan älska andra/tycka om andra även om man ej älskar sig själv.
Däremot tror jag att tvivel och ifrågasättande dyker upp i om någon annan verkligen kan älska eller tycka om en.
Och dessa faktorer i sig påverkar nog vårt beteende och uttryck mycket.
Omedvetet och medvetet.

Har kval för en del erfarenheter däremot. Dåligt samvete. Dessa känslor är starka och tuffa att bena ut när dem härjar.

Jösses. Så mycket likheter i våra ord.

Viktiga saker: Acceptans, förlåta sig själv och andra, delge andra av sitt bagage och genom det hjälpa andra.

Jag har dåligt samvete för att sorgen kring min katt har ändrat uttryck.

Tror i och för sig jag förstår varför. I huvudet.Men ej i hjärta och själ.

Både jag och min äldre katt är frågande och tysta.

Vi kämpar på.
Skillnaden är att jag vet att hon ej kommer tillbaka. Hon väntar och hoppas fortfarande.

[Yellow Bojoto]

Ja det är något helt annat för mig egentligen, det där med att glida ifrån varandra kontra ”kulturkrock”

Just i min värld.

För mig handlar det om att tycka om.

Tycker jag om en person så bryr jag mig ej alls om livsstil, status, levnadssätt mm egentligen.

Dock vill jag ha detsamma, att man vill träffa mig för att man just tycker om mig, oavsett faktorerna.

Upplever och har erfarit att många dragit sig undan pga att dessa faktorer eller delar av dem ej matchar.

Så har även jag gjort, dock har jag då varit i tunga kriser genom livet.

Vilket gjort att jag ej mäktat med att ej kunna få vara ”den jag var” i kris, genom kriser och den jag är efteråt.

För mig är det så att vid tyngre händelser mm är det bättre för mig att träffa dem som ser vem jag är, lyssnar på mig, låter mig vara det jag känner och tänker just då.

Då har jag ej tid med ”dravel”.
Det kan bli krockar som heter duga.

Om jag ångrar något.
Egentligen ej.

För om jag tänker tillbaka på livet så har förutsättningar, tankesätt och känslor ju fått mig till att agera eller ej agera som jag gjort, just då.

Det är ju fint att ej vilja att andra gör samma misstag som en själv.
På det sättet visar du omtanke.

På andra sidan av myntet finns dock tanken att det kanske ej hade blivit misstag för någon annan? Eller så hade personen ifråga hamnat i något annat misstag ändå.

Det är jag i ett nötskal. Försöker se det ur olika perspektiv.
Dividerar med mig själv.

Använder mig ofta av en vågskål. Tex. om jag mår dåligt över något. Få ligger det i ena vågskålen. Vad kan jag lägga i den andra som ger något plus? Det kan vara hur litet som helst, så länge det är ett plus.

Ångrar du något?

Tycker om dessa ord:

”Livet ska levas framlänges men förstås baklänges.”

Klockrent. Passar mig iaf.

 

[Yellow Bojoto]

Fortsättning 😊

Självinsikt och att ”vara sann” mot sig själv känns som grunden till mycket.

– Till innerlighet och uppriktighet mot dig själv och andra

– Insikter

-Utveckling

– Förändring

Jag ber ofta om feedback. Konstruktiv. Det är nyttigt och viktigt när och om man vill utvecklas.

Bra råd till unga.
Tror dock det är vi äldre som kan behöva det rådet mer ler.

Kulturkrockar. Ofta tänker många på varifrån man är, vart man är född, kultur och traditioner.
Jag ser många ggr. större krockar mellan åldrar, kön, livsstil och levnadsstandard.
Dessa bör man reagera på mer i min värld.

I mötet med andra sker mycket bra. Sker mer negativa faktorer så försöker jag lämna så fort jag kan.

Tänker dock att alla är vi fina och lika mycket värda som vi är. Men alla kombinationer går ej ihop.
Då anser jag att som tänkande, kännande individ bör backa och genom det vara rädd om mig och min medmänniska.

Nu lite mat 😊

[Yellow Bojoto]

”Ren” för mig innebär helst ingen doft heller. Och färger som ”ej känns”. Neural. Lugn. Harmoni.

Skulle egentligen vilja ha ett hem i vitt, svart, grått, brunt och trä/beige.
För just den känslan.

Nu har jag istället vitt, svart och trä i grunden.

Men så kör jag en accentfärg. Återkommande accentfärger är orange, gul och grön.
På små detaljer. I tex. köket.

Jag vill förmedla känsla, humör, tanke och att ”se” saker.

Dock är detta mer taget ut mitt perspektiv. Mer som bilddagbok. Eller som jag tidigare nämnt, mitt pepp till att ”överleva” livets gång.

Skulle vilja fara ut mer och fota mer utomhus. Men i det behöver jag nog ha sällskap. Tror jag får mer ut av det i sällskapet av en annan. Blir lixom en grej av det.

Ditt avtryck är fint som du vill lämna.

Mitt är egentligen liknande. Att människor ska se pepp och hopp och uppskatta det lilla och att livet kan vara fint trots mörker. Försöka peppa andra att finna sina små detaljer i livet som motpart till det tuffa och tunga.

Jag behöver svara på resten ikväll.
För jag måste fara till jobbet 🚗

 

[Yellow Bojoto]

Oj vad lustigt.
Jag känner igen ”disharmoni”.

Har olika porslin som jag använder efter känsla och humör.

När jag har dagar med mycket smärtor, fysiska som själsliga, kan jag ibland ej ha någon färg. Då blir det svart, grått eller möjligen brunt. Och inga smycken alls. Inga dofter på hudcreme. Då vill jag vara ”ren”.

Men vad roligt med idéen som frilansande fotograf. Lycka till!

För mig handlar det om själavård, pepp, överlevnad, att njuta av ”det lilla”,

Många har bett mig göra något kreativt av det. Och har väl spånat lite. Men ”livet”” väg” har krävt annat.

Viist har jag god självinsikt. Märker att det ibland provocerar andra. Då låtsas jag som om jag ej har det. För att minska krockar.

Jag ”ser” oxå andra. Och dem som är bekväma med det (omedvetet som medvetet) lämnar ut sig och öppnat upp sig per automatik.
Och dem är ofta även mottagliga och tacksamma över mina råd, lösningar, tips som kommer automatiskt.
det viktigaste av allt, så verkar dem förstå att jag pratar utifrån egna erfarenheter.
Och att jag är god, vill väl.

Återigen, andra sidan av myntet, dem blir rädda för påverkan och undviker. Dem är  ej där än. Blir provocerade eller projicerar på mig.

Många pratar om kulturkrockar. Dem största kulturkrockarna sker mellan människor i mötet kring personligheter och hur god själv insikt man har.

Jag personligen är trött på att ej ”bli hörd”, och ej ”sedd” för den just jag är.
Båda dessa har följt mig genom livet.

Jag blir ofta missförstådd.

En väninna sa en gång:

-Jag vet vad problemet är för dig:

”Folk är så vana att andra ej säger som det är. Så när du säger som det är så blir du ej trodd.”

Sant! Jag har svårt att ej vara innerlig. Otrivs med ”dravel”. Det behöver finnas någon substans.

Mycket intressant är det med våran dialog här ler. Och den minskar ämnet för denna tråd ”Ensamhet i livet”

Missar nog något i texten. Använder min mobil. Lite liten skärm 😊

Min äldre katt ger mig massor. Och jag hoppas jag kan lindra hennes saknad.

 

[Yellow Bojoto]

Ja återigen beskriver du som jag tänker.

Det är förståeligt att vi alla kan provoceras  och tolka ord på alla de möjliga sätt.

Det jag tycker är synd det är att vi människor många ggr. ej tar reda på hur vi faktiskt är.

Jag själv kan uppleva att det finns en del som snabbt snappar upp ”mitt språk” och ”mitt uttryck”.

Som är helt trygga i det. Som förstår mig, mina varför, mina skäl och mitt syfte med orden.

Sedan finns även den motsatta sidan. Där krockarna uppstår gällande ”språk” och ”uttryck”.

Jag tycker helst om att få kommunicera ”filterfritt”. Detta då jag tycker om innerlighet och direkthet.

Med det menar jag ej att samtalen är elaka, otrevliga, obehagliga, respektlösa och empatilösa mm.

Tvärtom. Orden ska komma från hjärta, själ och ur respekt och att man bryr sig.

Jag tror att du och jag skulle kunna prata om allt mellan ”ljus och mörker”.

Och det utan att må sämre. Snarare tvärtom. Få ”lätta på trycket”. Finna inspiration. Få fler verktyg att kunna använda vid tuffare perioder. Pepp och boost till att hantera livets väg.

Färg för mig är kopplat tull känsla och humör. Kan ändra en mindre bra dag till en bättre dag med en fin ring, en passande bild på mobilen, byta ljuslyktor i mitt kök, välja färg på handduken efter ett bad (badar dagligen 😃, sammanträffande 😊) osv.

Fotar mycket och ser livet genom foton. Och ofta är det en specifik färgskala som följer en känsla, humöret en dag eller mer.

Inombords är jag sorgsen. Tom och avstängd. Trött. Sorgen finna men tror acceptansen hjälpt mig mycket. Sedan behöver jag även ta hand om min äldre katt. Som idag har väntat extra mycket.

 

[Yellow Bojoto]

Tror forumet är till för att kunna ventilera känslor och tankar fritt.

Så även med upplevelser, erfarenheter.

Mycket handlar nog om att skydda oss.

Och att uppmuntra till att ha modet att vara öppen kring livets upp och ner.

Min tanke vart mer att ”hur intressant är denna tråd för andra”.

Hade varit trevligt även att kunna skriva mer privat.

Hur har du det?