Det du gick igenom med ditt ex är nog helt normalt.
Och väldigt vanligt.
Så du ska ej slå ner på dig själv.
Du trodde dessutom gott, om exet, och en eventuell ny relation.
Bra att du är fri från exet nu och att du kan läka dig själv, även om det är ensamt.
Jag finns här OM du vill ler.
Detta med ensamhet som ger fysiska och psykiska symptom är verkligen inget att leka med.
Har under större delen av mitt 51-åriga liv känt olika former av ensamhet.
Är så enormt trött på att både ”känna” och försöka förklara den for andra.
Ännu värre är det att mötas av ord som jag vet bara är ”ord som sägs”.
Jag har varit snäll mot mig själv, och andra. Valt bort relationer, ja även vänner, där jag känt att jag behöver mer innerlighet och själ.
Men även relationer där jag blivit behandlad illa eller känt mig otrygg i.
Jag är dock noga med att ej lägga skulden på den andre personen.
Viktigt att jag ser vad som ligger hos mig och genom det då även kan arbeta med dessa faktorer.
Lika viktigt att jag ser vad som möjligen låg hos den andre parten.
Och just det faktum att ”vår kombination” kanske ej var hälsosam.
Vet även att status, livsstil, skede i livet kan påverka att vissa människor kommer och går.
Jag är bra på att visa när jag trivs med någon, tycker om, ta initiativ till att ses.
Dock behöver jag känna att personer vill detsamma med mig.
Just nu är det extremt tungt.
Funderar på om jag återigen borde boka samtal vis kyrkan.
Dem kräver ej att man är troende. Och dem erbjuder kostnadsfria själavårdssamtal.
Bara ordet ”själavård” berör mig.
Vackert.
Och min själ är just med i allt jag gör och upplever.
Smärtar att kunna läsa att vi är så många som mår dåligt pga. ensamhet.
Och det oavsett vilken sorts ensamhet det år.
Änfå ligger det lite tröst i det att jag ej är ensam.
Eller onormal.
Ja ni förstår nog hur jag menar.
Är bosatt i Borås och är hela 51 år.
Ta hand om er!
