Har inte råd att vara sjuk

Jag känner att jag behöver vara inlagd för att stabilisera mitt mående. Komma över de destruktiva och självmordsbeteende. Men samtidigt vågar vågar jag inte, för jag är rädd över vad min arbetsgivare och kollegor ska tycka, de är olagligt då jag ganska nyligen ökade min anställning. Visserligen har dom istort sett framkallat detta måeende med dåliga prioriteringar som dom visste skulle ta stryk på min hällsa, men dom såg de som ett nödvändigt beslut, att dom fick offra om jag blir borta några dagar. Dock räckte de inte med två dagar. Jag behöver längre tid och jag behöver åka in. Känner ändå dåligt samvete. Vi är för få anställda

[Yellow Bojoto]

Känner med dig.
Vet dem om din sjukdomshistorik?
Det lät som om dem är medvetna om den i det du skrev?

Har du någon på arbetsplatsen som du är trygg med? Som kan närvara vid ett möte där du förklarar ditt mående, dina behov?

Yellow Bojoto skrev:

Känner med dig. Vet dem om din sjukdomshistorik? Det lät som om dem är medvetna om den i det du skrev? Har du någon på arbetsplatsen som du är trygg med? Som kan närvara vid ett möte där du förklarar ditt mående, dina behov?

Dom är medvetna om min situation, och dom har bidrag m.m pågrund av att jag har diagnos. Dock jobbar jag väl som en vanlig anställd, som jag sa så är vi för få på plats och dom ser ingen möjlighet att anställa fler just nu. Jag har haft möte med dom flera gånger, men ärligt talat så går de bara in genom ena örat och ut genom de andra. Många ursäkter och de som går att skylla på mig får jag höra helt enkelt.

Hej. Det finns inget viktigare än din hälsa.

Det är inte ditt ansvar att ni är underbemannade.

Tänk inte på alla andra utan ta hand om dig själv nu.

Har du fått något gensvar från vården än?

 

Kram 🙂

 

[Yellow Bojoto]

Anonym skrev:

Dom är medvetna om min situation, och dom har bidrag m.m pågrund av att jag har diagnos. Dock jobbar jag väl som en vanlig anställd, som jag sa så är vi för få på plats och dom ser ingen möjlighet att anställa fler just nu. Jag har haft möte med dom flera gånger, men ärligt talat så går de bara in genom ena örat och ut genom de andra. Många ursäkter och de som går att skylla på mig får jag höra helt enkelt.

Känner igen mig.
Jag är anställd med lönebidrag. Har flera diagnoser.

Försöker om och om igen att få kollegor att förstå vad ett lönebidrag innebär. Att anpassningar bör göras för att öka min närvaro.

Samma där. Det är som om dem ej förstår ”mitt språk”. Som om jag ej hörs. Eller syns.

Detta kanske ej hjälper dig, Dock är det hög igenkänning för mig. 

Det här låter inte som någon bra arbetsplats. Först göra så du blir sjuk genom att offra dig framför verksamhetens intressen. Sedan otryggheten att inte känna stöd när du behöver sätta din egen hälsa i första rum. Samtidigt förstår jag att oftast är det inte svart eller vitt, att man har möjligheten eller kanske ens orken att byta arbetsplats utan man försöker kämpa på efter omständigheterna som råder. Låter som att det är så för dig. Önskar det fanns något jag kunde göra. Kunde ta ett pass eller några i ditt ställe. Ibland behöver man verkligen någon – i typ livet- som bara kommer in och ersätter en under en period. I den bästa av världen skulle det vara så. Känner med dig hur som helst. Ledsen att du hamnat i den här situationen! Hoppas också arbetsplatsen tar sitt förnuft till fånga och inte upprepar samma misstag framöver! Det är olagligt att göra personalen sjuka.

Kram!

Red Simyna skrev:

Det här låter inte som någon bra arbetsplats. Först göra så du blir sjuk genom att offra dig framför verksamhetens intressen. Sedan otryggheten att inte känna stöd när du behöver sätta din egen hälsa i första rum. Samtidigt förstår jag att oftast är det inte svart eller vitt, att man har möjligheten eller kanske ens orken att byta arbetsplats utan man försöker kämpa på efter omständigheterna som råder. Låter som att det är så för dig. Önskar det fanns något jag kunde göra. Kunde ta ett pass eller några i ditt ställe. Ibland behöver man verkligen någon – i typ livet- som bara kommer in och ersätter en under en period. I den bästa av världen skulle det vara så. Känner med dig hur som helst. Ledsen att du hamnat i den här situationen! Hoppas också arbetsplatsen tar sitt förnuft till fånga och inte upprepar samma misstag framöver! Det är olagligt att göra personalen sjuka. Kram!

Tack för ditt fina meddelande. De du säger är helt sant. Dels att de är orättvist, men också de att jag inte har kraft, mod eller vågar ta risken att sluta och söka nytt. Detta har tyvärr hänt om och om igen. Jag sätts i en situation som inte är okey, som även står på mitt kontrakt att jag inte får hamna i. Men deras ursäkt är alltid att jag inte säger ifrån. Det är väl sant på ett sett. Jag har en dålig vana av att bara köra på när jag har en uppgift, och känner efter hur jag mår när jag går ifrån jobbet. Jag har också ett konstigt kontrollbehov om jag märker att de blir brist på struktur och saker blir fel, då går jag in och tar tag i de och löser det, trotts att jag inte borde eller kommer bli dålig i efterhand. Men allt detta vet dom om. Dom vet att jag fungerar så. Jag har svårt att göra lagom och känner inte riktigt av mina begränsningar fören de är försent. Men vi hade en bra plan för att undvika att sånt händer, men dom ändrat detta systemet hela tiden.

Pink Licoja Det gör mig ont att höra att arbetsplatsen behandlar dig på det här sättet. Jag hör att du är klok i att veta och kommunicera vad du behöver för att det ska fungera för dig. Det är en tillgång hos dig som också arbetsplatsen borde se. Vad är en arbetsplats utan sin personal? Vilket innebär att ta hand om personalen. Finns det ett fackförbund där, och kan de hjälpa dig på något sätt? Annars hoppas jag att du snart får möjligheten att byta arbetsplats. Du är stark men arbetsplatsen förtjänar inte att du kämpar för dem om de leker med din hälsa. Kram.

Yellow Bojoto skrev:

Känner igen mig. Jag är anställd med lönebidrag. Har flera diagnoser. Försöker om och om igen att få kollegor att förstå vad ett lönebidrag innebär. Att anpassningar bör göras för att öka min närvaro. Samma där. Det är som om dem ej förstår ”mitt språk”. Som om jag ej hörs. Eller syns. Detta kanske ej hjälper dig, Dock är det hög igenkänning för mig.

Beklagar att även du kan relatera. Det är verkligen jobbigt

Om du har fått jobbet genom arbetsförmedlingen så hör av dig till dom och tala om hur du har det, detta verkar inte vara ok.

Det är sorgligt att höra om din situation. Tyvärr har jag märkt att det är vanligt att det går till på det sättet.
De på Arbetsförmedlingen är otroligt tacksamma att företag är villiga att anställa nån med lönebidrag. Att arbetsplatsen ska vara anpassad efter den anställdes särskilda behov är en självklarhet. Det är ju trots allt en anledning till att företaget inte behöver betala hela lönen själva. I verkligheten har jag aldrig hört talas om nåt fall där det verkligen har skett. Till viss del beror det på att personen med lönebidrag vill visa hur flitig den är så inte chefen ångrar sitt val Det beror också på att såna som vi ofta känner en tacksamhetsskuld eftersom vi har blivit utvalda till att få en riktig lön som ”vanliga” människor. Jag var väldigt naiv förr men efter att ha sett och upplevt en hel del genom åren har jag lärt mig se folk för hur de är. De som anställer folk på lönebidrag gör det självklart inte för att de är så godhjärtade. Ofta går inte deras företag tillräckligt bra för att de ska kunna anställa nån på vanligt sätt. Varför göra det förresten när de istället kan anställa nån till en mycket lägre kostnad. Dessutom är det nästan garanterat att den nyanställde kommer arbeta hårdare än de som har en riktig anställning. Jag har sett det med egna ögon. När bidraget sjunker börjar chefen prata allt oftare om företagets ekonomi som nu har blivit sämre. Då vet man välgörenheten snart kommer att avslutas. Jag har såklart ingen statistik på det men är det nån som känner till ett enda fall där nån går från att ha lönebidrag till att få en riktig anställning?