Håller andan i sorgen

[Yellow Bojoto]

Jag knockas av ångest. Varvat med att jag inser att jag håller andan. Detta känner jag i hela min kropp. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Plötsligt kommer dem. Rinner. Tankar far. Olika känslor far runt. Virvlar i mig. Både rationella som irrationella. Har tryck över bröstet. Sorg.

Miste mitt lilla liv 201014. En liten katt. Hade henne hos mig i 8 1/2 år. Hon hann bli 9 år och två månader.

Hon var livsgnistan i hemmet. Busade. Var så energisk. Lite kaxig och hade attityd. Gav så mycket kärlek och närhet. Tog så mycket kärlek och närhet. Krävde uppmärksamhet. Var tydlig i sin markering när hon ville vara ensam. Hon iakttog allt. Härmade. Talade. Sov på min kudde varje natt. Sov med sitt huvud i min hand. Eller med min hand över hennes varma, mjuka mage.

Smärtan gör ont. Och det ska den ju göra. Min skugga har lämnat oss. Mitt lilla liv. Nu finns hon kvar i minnena. I alla foton och videos jag tagit. Senast samma dag som hon gick bort.

Min äldre tjej väntar på henne. Hon blev tio i år. Och tog väl hand om sin ”lillasyster”. Och hon funderar och klurar på vart ”syster” är. Hon är ju van att tvätta henne. Bli busad med av henne. Sova och äta tillsammans med henne. Hon ser förvirrat på mig. Funderar. Och när hon kommer in är hon förväntansfull. Hon visar hopp med hela kroppen. Och med kroppsspråket ser jag att hon ivrigt väntar på att ”syster” ska komma springande. Huh. Gör ont.

Djup sorg. Behöver ta hand om mig. Tillåta sorgen att härja. Skriva av mig som här. Prata av mig med vänner. Försöka äta och sova. Ta luft. Arbeta. Fortsätta mitt liv.

🐱💛🍂🤎🐱

 

Jag beklagar sorgen. Jag miste mina sällskapsråttor sista året på gymnasiet. Jag utvecklade snabbt min första allvarliga depression av att kasta mig in i arbete dagen efter.

[Yellow Bojoto]

Anonym skrev:

Jag beklagar sorgen. Jag miste mina sällskapsråttor sista året på gymnasiet. Jag utvecklade snabbt min första allvarliga depression av att kasta mig in i arbete dagen efter.

Tack 

Beklagar din sorg och även din resa genom depressioner. Hur mår du idag?

Sällskapsråttor? Är det en specifik ras av råttor? Har du djur idag?

 

Jag miste Blomman och Bubbland flera år sedan. Jag är OK. Jag känner det som att sorg är enklare att handskas med om det finns en naturlig anledning till förlusten. Bubblan drabbades av en tumör, hon hade spenderat hela sitt liv med Blomman och de hade redan blivit ett år när jag fick de. Hellre än att vänta på att se båda bli sjuka under längre tid valde jag att låta de gå. Jag vet att jag fattade alla beslut jag kunde till deras fördel, men det tog resten av det året för mig att hitta något slags fotfäste igen. Dessutom var det många andra saker som påverkade att jag mådde dåligt, men jag tror att förlusten var liksom sista droppen.

Blir alldeles tårögd av att läsa ditt inlägg. Jag beklagar verkligen din sorg. Jag hoppas att du och “storasyrran” kan finna tröst hos varandra. <3

Vad bra att du utforskar sätt att hantera sorgen, tack för att du skriver här!

Ta hand om dig. <3

[Yellow Bojoto]

Anonym skrev:

Jag miste Blomman och Bubbland flera år sedan. Jag är OK. Jag känner det som att sorg är enklare att handskas med om det finns en naturlig anledning till förlusten. Bubblan drabbades av en tumör, hon hade spenderat hela sitt liv med Blomman och de hade redan blivit ett år när jag fick de. Hellre än att vänta på att se båda bli sjuka under längre tid valde jag att låta de gå. Jag vet att jag fattade alla beslut jag kunde till deras fördel, men det tog resten av det året för mig att hitta något slags fotfäste igen. Dessutom var det många andra saker som påverkade att jag mådde dåligt, men jag tror att förlusten var liksom sista droppen.

 

Tack för fin respons. Beklagar förlusten. Och allt tungt du erfarit.

Du verkar dock ha kunnat göra val och även att det verkar som du gjorde rätt val. Tror båda gör en stor skillnad gällande sorg.

Saknaden och tomheten tar nog lite tid att vänja sig vid. Dem lever lixom kvar vid ens sida.

En droppe eller flera kan definitivt bli för mycket.    

Hur mår du just nu? Har du nya djur?
Jag önskar dig en fortsatt fin helg!

🍂🍂🍂

 

 

[Yellow Bojoto]

Anonym skrev:

Blir alldeles tårögd av att läsa ditt inlägg. Jag beklagar verkligen din sorg. Jag hoppas att du och ”storasyrran” kan finna tröst hos varandra. <3 Vad bra att du utforskar sätt att hantera sorgen, tack för att du skriver här! Ta hand om dig. <3

Tack tack 😊

Jo vi har det fint. ”Storasyster” äter, sover, är ute, väntar, funderar, leker, är nära osv men mår fint.

Jag bär mitt lilla liv med mig dagligen, släpper fram bilder av henne, minnen och brister då och då.

Att jag själv fann henne hjälpte nog acceptansen mycket.

Tusen tack och ta hand om dig.

[Yellow Bojoto]

Sorgen kommer verkligen i vågor. Dels gör att jag ej mäktar med att ”känna” den starkaste sorgen  hela tiden. Min själ brister då. Tårarna rinner som om det just hänt.

Har ej dåligt samvete men ändå fortfarande kval. Tankar kan rusa förbi som jag vet ej stämmer. 

Hon är så sjukt saknad här hemma. Livet stannade med henne. Ändå har jag klarat av mer än jag brukar. Och det är säkert för att jag ska ”klara av att bära” sorgen. 

Storasyster ”mår fint”. Väntar dock fortfarande. Och reagerar på ljud och jag ser hennes ”hopp”. 

Sorg ingår i livet. Jag vet. Och ”jag är van” tänkte jag skriva.

Fast vill jag ha tillbaka mitt lilla liv.