När någon i ens närhet plötsligt uttrycker något som chockar en

[Yellow Bojoto]

Då och då så blir jag fortfarande lika förvånad.
Jag är lika chockad över vad en del i min närhet kan uttrycka.
Jag blir speciellt förvånad när vissa uttryck dyker upp när man kanske pratar om något väldigt känsligt ämne.

Speciellt när det är en person som i vanliga fall är empatisk, omtänksam och och lite mera mjuk.

Som plötsligt säger något väldigt hårt, kallt och som jag upplever det inte ens genomtänkt.

Jag försöker ta upp det i huvudet och in i förnuftet.
Och jag kan ju förstå att de både handlar om den personens egna mående, livssituation, dagsform, intresse i samtalet i sig eller intresse för ämnet.

Fast tankarna går också till frågor som:

Varför blev personer så irriterad?
Blev personen provocerad av mina ord?
Blev personen påmind om egna tidigare erfarenheter?
Fick personen upp något gammalt ”ankare” kring något han själv har upplevt?

Jag måste också erkänna att jag blir besviken på mig själv.
För att det gör mig så låg.
Alltså kring bemötandet.
Nästan som om jag skulle gjort något fel.

Fast jag är i huvudet vet vad jag pratade om.
Och att den andres mottagande får stå för den.

Ändå känner jag skam och tar på mig någon form av ansvar kring att ja men några ord fitta personen reagera som du gjorde.

Jag vet att när den här jobbiga känslan väl släpper taget om mig då ha det verkligen släppa taget om mig.

Men innan den släpper taget om mig så ger den mig stark ångest.
Och känslan är kvar i samtalet som vi hade.

Vet egentligen hur jag ska tackla mig själv kring sådana här situationer.

Men jag blir fortfarande förvånad över att de kan uppstå.
Att en nära vän eller bekant till mig plötsligt säger några ord som bara golvar mig helt enkelt.

Ibland försöker jag liksom rädda upp situationen.
Jag försöker få fram vad det var som gick fel eller så försöker jagatt förklara, försvara det jag sa.
Speciellt det där med att förklara.
Och många gånger tror jag att jag har varit luddig i mitt prat.
Att jag inte har varit tydlig nog kring det jag pratar om.

Jag undrar mest om någon känner igen sig?
Och hur ni tacklar känslor och tankar kring en liknande situation?

Känner igen mig och och för egen del beror det på hur låg min självkänsla är hur starkt jag tar in det. Ibland kan jag tackla det men ofta så känner jag att det liksom blev fel och försöker förklara och ordna upp det liksom. Är så rädd att bli missförstådd och att det är jag som gjort fel. Dumt egentligen för jag kan inte ta ansvar för andras ord eller gärningar.

[Yellow Bojoto]

Blue Bidoga skrev:

Känner igen mig och och för egen del beror det på hur låg min självkänsla är hur starkt jag tar in det. Ibland kan jag tackla det men ofta så känner jag att det liksom blev fel och försöker förklara och ordna upp det liksom. Är så rädd att bli missförstådd och att det är jag som gjort fel. Dumt egentligen för jag kan inte ta ansvar för andras ord eller gärningar.

Tack.
I huvudet vet jag med att det är något hos den andre personen själv som får denne att agera på ett visst sätt på något jag uttrycker.

Och att den bär ansvaret att vara uppriktig med mig OM det är pga. mig.

Dem som känner mig vet att jag vill veta OM jag sårar dem osv.

Jag bestämde mig for att droppa det. Och istället fokusera på att kanske undvika ämnena vi rörde. Och vid tillfälle fråga personen rakt ut. Ge personen en möjlighet att förklara sina ord. Och sin reaktion.

Jag skulle vilja bli bättre på det här. Och det är jag de gånger jag ej blir så ”chockad”. Då finner jag mig snabbare och frågar hur personen menar osv.
Men när jag blir då golvad av någons uttryck så finner jag mig ej.