[Green Gohyte]

Grupparbete är jättedåligt. Det är knappast universitetets uppgift att fostra studenter eller lära ut samarbete heller.  Och om man nu vill lära sig samarbeta i grupp så väljer man ju ett lämpligt sätt att öva på just det – där man kan få tycka det är jobbigt, där man kan få göra misstag osv utan att det ska påverka ens studier. Det är klart att du ska kunna gå på universitetet. Kanske kan du få hjälp att slippa en del iallafall via  studenthälsan, samordnare för pedagogiskt stöd eller liknande för att få arbeta mer enskilt? Kanske byta lärosäte om det går? Jag tror inte ett sent avhopp påverkar möjligheten att söka motsvarande program på ett annat universitet (osäker- men det borde det väl inte?). Är det en utbildning du väldigt gärna vill gå?

[Green Gohyte]

Nu är det länge sen tråden startades, men vill ändå lägga till ett perspektiv:

När det gäller hur du ska hantera psykisk ohälsa: Lyssna inte på dina föräldrar om att det bara är att “bita ihop”, de har fel.
Det finns ju många exempel på mycket framgångsrika, begåvade och oerhört driftiga människor som lidigt svårt av psykisk ohälsa så egentligen borde det vara självklart att man inte bara kan “kämpa” men tyvärr är det vanligt med denna föreställning.

Tyvärr verkar det som att du inte fått så mycket hjälp av psykolog eller kurator heller. Man kan behöva vara väldigt tydlig med vilka problem man har, speciellt om man som du (som det låter) utåt sett klarar dig rätt bra, tränar på hög nivå etc. Om omgivningen har förminskat problemen när du berättat om hur du mår så är det lätt att påverkas av detta, så det är viktigt att vara extra tydlig. Och fortsätt leta efter bra kontakter som läkare, psykolog.

Kost och träning: Lyssna inte på dina föräldrar.
Lyssna på personer som är verkligt kunniga i hur det är att träna på hög nivå, mental hälsa och prestation etc (vad som nu är aktuellt) . Personer som inte bara har åsikter utan följer forskning,  bra tränare till exempel.

Utbildning: Lyssna inte på dina föräldrar.
Lyssna på personer med verklig kunskap om områden du är intresserad av och vilka möjligheter och vägar som finns mot ditt mål.

Föräldrar är bara familj. De är inte experter på dig som person, utbildning och yrkesval , kostfrågor etc etc.
Hitta andra, kunniga och bra personer att lyssna på och sätt vänligt men bestämt gränser. Man kan lyssna på familjemedlemmars åsikter inom olika områden, visst, men ta det för vad det är. Deras åsikter blir inte mer sanna bara för att man är släkt.

[Green Gohyte]

Det låter ju bra ändå, bra att du stått på dig!

[Green Gohyte]

Hej,

Det låter som en väldigt påfrestande situation. Har din man någon kontakt med sjukvård, psykiatri?

[Green Gohyte]

Hej igen, skulle du få flera extra aviseringar om meddelanden här, så kan det bero på att jag råkade trycka skicka av misstag och sedan redigerade meddelandet för att skriva.

Hoppas också du mår lite bättre. Hur har det gått med mer boendestöd förresten?

[Green Gohyte]

Usch vad tråkigt, det låter som att det forumet inte har så bra moderering om de tog bort din kommentar. Jag tycker diskussioner på internet är svåra överlag, blir ofta missförstånd och ibland märkliga situationer. Grattis till den nya boden iallafall.

[Green Gohyte]

Beklagar verkligen din pappas bortgång.  Förstår känslan att inte orka be om hjälp, men det låter som att depression påverkar dina tankar. Gör inget förhastat bara,  snälla du.

[Green Gohyte]

Tycker också det låter som att det kan vara tvångstankar (en form av ocd), eftersom du är medveten om att det är just bara tankar. Man vet inte riktigt varför vissa får ocd. Tycker absolut du ska söka hjälp. Om det känns pinsamt  att berätta om tankarna , försök tänk på att det är inte är innehållet i tankarna som är det viktiga här utan att de är påträngande och påverkar dig socialt. Innehåller i tvångstankar kan vara hur galet som helst.

[Green Gohyte]

Förstår att du slår dig för pannan..Gjorde du något försök att förklara hur det är för boendestödet? Verkade de förstå dig, i så fall?

[Green Gohyte]

Jag tolkar  ordet “slappa” som en aning negativt, ungefär att ta mer vila än vad man egentligen behöver men jag tror många använder ordet neutralt för att vila också, som du skriver.
Tycker man att något låter negativt eller oklart kan man ju enkelt bara fråga ” Vad menar du? ” istället för att se det som ett angrepp och bli arg.

Om folk blir arga för att man använder vissa ord eller inte tål att man har olika synsätt och åsikter- då är det verkligen för lågt till tak. Håller med Indigo om att det där är en slags trollande, skapa dramatik och bråk utifrån ingenting.

[Green Gohyte]

Det är ju glasklart att uttalandet “jag hatar att ha atuism” inte innebär  att man hatar autister. Håller med om att det är tröttsamt när så pass självklara saker missförstås, speciellt när folk misstolkar det man säger så negativt.

[Green Gohyte]

Tänker att den grundidén bygger på att personer från dysfunktionella familjer är trasiga, disharmoniska och onda. Alltså att vi vore förövare hela bunten i princip. Det är något i det som är ganska förolämpande.

Oj, jag har inte tänkt den tanken hela vägen, men du har verkligen en poäng!

Jag pratade med en psykolog under en tid när jag hade blivit helt sönderstressad och knäckt efter en upplevelse av mobbing och dålig arbetsmiljö. Hon ville absolut koppla ihop mina reaktioner och de svårigheter jag haft att hantera situationen adekvat (som jag tog upp själv och ville ha hjälp att förbättra, framåt för att känna mig tryggare när jag skulle  söka nytt jobb) med min barndom.
Visst, jag förstår tanken med att man kan ha ett mönster, men det fick ju mig att känna att jag hade “burit med mig” något dysfunktionellt till den här miljön. Till stora delar kändes de samtalen bara som en fortsatt mobbning. Usch.
Minns att jag gick irriterad länge och ältade flera frågor efter att jag hade avbrutit kontakten:

1) hur vet man säkert VAD hos sig själv som beror på barndomen?
2) Om man haft en helt harmonisk barndom men ÄNDÅ brutit ihop i sin livssituationen- vilka orsaker har det funnits då ? Och DE orsakerna -kan de inte vara relevant även för den som haft en mer dysfunktionell familj?

Jag hade nog otur med den psykologen, men jag har så svårt för när man liksom bakar ihop saker, “hittar trådar” och bestämmer att man hittat en “kärna”  utan att veta om det faktiskt ens finns något samband och när resonemangen inte är uttalade, stringenta och transparenta. Är det inte väldigt tydligt att det finns ett samband mellan barndom / ursprungsfamilj och nuvarande problem  är det väl bättre att utgå ifrån att det inte finns och behandla dem separat.  (svamlar lite nu, sorry :))