Det går i perioder. Självmordstankarna. Står på antidepressiva sedan snart två år. Men det börjar sakta komma igen. Önskan om att vilja dö. Att jag inte behövs här.
Jobbar som sjuksköterska. På jobbet känns jag behövd. Utanför jobbet inte alls. Är ensam. Förlorade min bästa vän, min pappa förra året. Är ingenting utan honom. Ser min familj växa upp och skapa nya familjer. Har inga vänner. Inga mål i livet. Tycker inte synd om mig men vill egentligen bara avsluta livet. Jag är liksom klar. 33 år.
Orkar inte, varje gång, jag mår sämre be om hjälp. Tycker det räcker nu.
