[Green Gohyte]

Mobbning uppstår när arbetsgivaren inte tar itu med skitstövelbeteende. De flesta arbetsgivare är dåliga på detta. Att mobbare mår dåligt tror jag faktiskt är en ren myt, men oavsett är det ointressant hur de mår. Man väljer och ansvarar för sitt eget beteende. De allra flesta klarar nog av undvika att trakassera, förtala frysa ut eller kränka omgivningen om de anstränger sig lite. Mer krävs inte.

Man får räkna med att man själv eller andra kan bli mobbade. Ha en exit-plan när det händer och det blir så illa att man inte kan slå tillbaka eller hantera det.Försöka välja  arbetsplatser med bra ledning. Och framförallt, värdera sin fritid så att man bygger upp andra sammanhang och aktiviteter.

Och framförallt-distansera sig, komma ihåg att det har inte med offret /en själv att göra,inte ett dugg!

[Green Gohyte]

Vad gött att du satt upp nya mål, att träna inför  lopp!

Jag började ett projekt med att springa (eller ja..jogga eller lunka omkring i skogen :)) i våras och höll på över sommaren och hösten. Jag har bara tränat styrketräning och kom på att det kunde vara bra med lite kondition också. Men nu är det snö här också..lite roddmaskin försöker jag få in. Träning är bäst! 🙂

Det är verkligen helt sjukt att man blir påhoppad när man ställer upp mer än vad som kan förväntas..Helt sjukt. Jag tror det är för att en mobbare lägger över ALL skuld på offret..Mobbning och anställda som vantrivs är ju inte bra för företaget, och det får bara inte vara chefen eller erfarna anställda som gjort fel.

Just det där tror jag blev en ond cirkel för mig..Jag försökte sköta allt helt garanterat prickfritt, tog på mig lite jobbiga saker saker som inte blivit gjorda, ansträngde mig för att sommarjobbarna skulle trivas osv osv..och så blev det bara mer stress.

Det var kanske lite stolthet hos mig också, jag är uthållig och gillar inte att känna att jag misslyckats, vill klara av saker jag föresatt mig.

Men mobbarna vill inte backa, vem erkänner att man mobbat någon? när man sagt upp sig kanske det blir ännu viktigare att “det ÄR X det är fel på!! Inte mig/oss”  och så eskalerar påhoppen mer och mer sista tiden.
Jag hoppades kanske omedvetet att de ändå skulle..backa lite så jag fick känna någon slags upprättelse. Men det var ju  orealistiska förväntningar, varför skulle de plötsligt bli vettiga icke-mobbare när de inte varit det innan liksom. Jag tror inte det spelar så stor roll vad man gör i det läget.

Men, nåt jag tror på allmänt är att det är bra att försöka zooma ut (när man orkar)vare sig man tvingats sluta på grund av mobbning eller något annat:
Lista upp allt vad man faktiskt ändå kan ha fått ut av tiden på jobbet.

Vad man lärt sig, vad man gjorde bra, gillade för arbetsuppgifter, vilka uppgifter man inte gillade osv. Kanske man sparat lite pengar av lönen. Se det mer kallt, jag blev nedbruten av mobbing OCH jag har också fått ut mer avancerade kunskaper om excel och erfarenhet av försäljining (eller vad det nu är man gjort) OCH har ett jobb att skriva in på CV:t OCH har byggt upp akassan och pensionsinbetalningar etc  Och några personer har man kanske ändå mött som varit trevliga att lära känna.

Ju fler saker man listar desto bättre känner jag själv 🙂

Det är bestående, handfasta saker som anställningen gett en och man kommer ha nytta av, egentligen resten av livet. Jag menar inte att tvinga sig att “fokusera på det positiva” mer att mobbningen tar lite mindre plats i “den totala erfarenheten av just det här jobbet och tiden i livet” genom att zooma ut.
Det är synd att förknippa allt med den tiden med mobbning , det kände jag att jag gjorde för länge..

[Green Gohyte]

Hej igen!
Jag tror din metod är jättebra Red Simyna. Markera lite lätt direkt, så att man visar att man noterar beteendet. Samtidigt  gör man det  lättsamt så att ingen förlorar prestige och det inte är någon skada skedd om man misstolkat.

Sen finns det arbetsplatser där det  är kört, där man bara inte ska stanna.
Jag känner igen mig i att det var väldigt tufft efter att jag hade slutat på det hemska jobbet. Jag hade räknat ner dagarna under uppsägningstiden, fokuserad på att “klara av” pressen de sista veckorna ..men föll sen ner i ett hål av stress, självkritik och grubblande.

Bemanningsföretaget blev på sitt sätt en bra hjälp så småningom. Också träning på gym. Det gjorde nytta för självförtroendet att känna att kroppen sakta blev starkare och det smittade av sig på min självbild. Det finns också människor runt omkring, men  i stort sett håller alla på med sitt. Man blev accepterad bara genom att gå dit. En klen nybörjare som börjar träna – det räcker och alla tycker det är bra.

Jag pratade med vänner om mobbningen. Att det var hemskt och inte mitt fel förstod de helhjärtat, men de hade svårt att förstå hur jag kunde ha påverkats så mycket, när jag nu äntligen kommit därifrån. Jag kände mig ensam och hade velat ha en social men kravlös miljö att vara i, med förståelse och kunskap om mobbning. En slags rehab inriktad på mobbning..

[Green Gohyte]

Det där låter som en väldigt, väldigt dålig arbetsplats. Det är dem och deras beteende det handlade  om, inte dig. Det var jättebra att du bröt dig loss. På en normal, bra arbetsplats behöver man ändå inte balansera på en knivsegg , man får ha dåliga dagar och göra misstag ibland.   Jag tror inte heller alls det är säkert att de ger dig dåliga referenser, faktiskt, om du vill lämna dem som referens när du längre fram söker jobb. Jag tror att chansen är stor att de i sin självgodhet blir smickrade av en sån fråga och bara svarar något kort positivt eller neutralt. Det är inte alls säkert de var så missnöjda med din prestation heller, troligen inte.

Den som frågar efter referenserna har också tagit dig vidare i sin process, de tror på dig och vill anställa dig. De kommer troligen att ha en ganska neutral inställning till vad din gamla arbetsplats säger, särskilt när det var ett mindre företag och när det nu var du själv som sa upp dig.

Jag blev svårt mobbad på en tidigare arbetsplats, det här var cirka 10 år sedan nu. Jag trivdes enormt bra med själva jobbet , det var därför jag stannade kvar tills det inte gick längre.
Mitt självförtroende var helt kört i botten och jag tyckte det var omöjligt att söka jobb. Jag isolerade mig först helt, kunde knappt prata alls första tiden efter sista dagen på jobbet. Jag började med att säga Hej! och möta blicken när jag träffade en granne eller skulle betala i kassan i affären.
Efter ett halvår påbörjade jag två olika utbildningar (efter varandra) men hoppade av bägge. Så fort minsta sak påminde om mobbingen reagerade jag med stark stress, även om det inte var jag som utsattes.
Jag var väldigt, väldigt rädd då att min personlighet förändrats och jag aldrig mer skulle kunna jobba eller ens kunna fungera alls med andra människor.

Efter de misslyckade försöken vågade jag söka jobb på bemanningsföretag för kortare, enkla uppdrag under ungefär ett år varvat med arbetslöshet. Jag sökte de jobb som verkade lätta att få ungefär,  med minst risk för långa intervjuer.
Sedan dess har jag haft flera kortare anställningar på 1-3 år.  Jag har haft svårt att stanna längre perioder på arbetsplatser, när något börjar kännas dåligt flyr jag hellre men det har blivit mycket bättre.  Det som har hjälpt är att jag fått nya erfarenheter emellan mig och det hemska jobbet.

Jag förstördes inte för all framtid som jag trodde först. Stressen mobbingen ger påverkar en enormt, man känner sig mer “förstörd” än vad man faktiskt är.

Jag påverkas också mindre av andras beteenden. Jag litar på min magkänsla men flyr inte direkt “i panik” som jag gjorde i början. Nu är arbetsmiljön och att ledningen är normal det viktigaste för mig.
Jag ställer frågor om hur de tänker kring arbetsmiljön när jag söker jobb, känns det inte viktigt för dem drar jag öronen åt mig.

Jag ser numer jobbet som främst ett sätt att få en inkomst och jag ställer högre krav på att miljön och ledningen är vettig, att jag inte är helt slut på fritiden och att jag inte blir sjuk av jobbet.
Jag önskar att jag hade hittat någon professionell att prata med mycket tidigare, och att jag hade blivit sjukskriven ett tag i början. Då tror jag det gått snabbare att komma tillbaka och jag hade kanske inte behövt gå alla dessa kringelkrokvägar.

Ge inte upp, vila och ta en sak i taget. Tänk på att stressen påverkar en väldigt mycket. Du har ett jobb på ditt cv (bra) .Du klarade jobbet bra (bra)  Du kom bra överens med de på grannföretaget (bra)
Världen är stor, minnet av dessa idioter kommer att blekna och deras omogna patetiska  mobbarbeteende kommer inte att påverka din framtid så mycket som det kanske känns just nu.