[Green Gohyte]

Puh, jag var lite orolig att det jag skrev verkade okänsligt. Vad bra att du inte verkade tolka det så 🙂

Jag tänker.. Du ville gärna känna dig insläppt i gemenskapen och vara dig själv. Men kanske fanns det inte så  mycket gemenskap att släppa in någon i. Som att gå förbi ett fönster utifrån på kvällen.. Det kan se så mycket mysigare ut  utifrån än vad det kanske är för de som sitter runt det där bordet? Men det är bara lampskenet och att man står ute i mörkret som gör det.

Eller typ “tuffa gänget” på en skolgård

Barnet som inte får vara med känner sig mer och mer som en avvikande “tönt” men inne i det här tighta gänget finns kanske i grunden ingenting. Bara någon ledare som skapat en liten hierarki kring sig,som medlemmarna kämpar för att hålla sig kvar i. Eftersom de själva aldrig känner sig så säkra på att de är accepterade och fullt upptagna med att klara sig själva i gängdynamiken så fattar de inte riktigt fullt hur de fryser ut någon.

Om cheferna är duktiga i tröjstickningsvärlden så kanske du omedvetet förväntade dig att de skulle vara bra även på andra sätt, trevliga personer och bra chefer. Och därför var du inte beredd på de dåliga sidorna, och “fallet” kändes hårdare än om det varit på en ren “tråk-arbetsplats”

Det låter ju iallafall som om båda dina kolleger offrade viktiga saker för att få jobba just där. Det låter inte helt hundra.. Också faktiskt stort ansvar för cheferna att se till att jobbet lever upp till de stora förväntningarna de anställda som gör så måste ha.

 

Tror också det du skriver om att du är mer social och (troligen) bättre än dem på att bygga relationer kan vara en nyckel. Det kanske såg dig som ett hot på grund av det, men jag gissar också på att det framförallt inte såg dig som någon som kan vara ett offer.

Det är ju feltänk, den starkaste blir ju lika mycket ett offer när den utsätts. Det är ingen personlig egenskap att bli mobbad, , men tror många tänker så. Den man uppfattar som social och omtyckt kan väl jag /vi inte ha skadat eller mobbat, what?? Lite så kanske.

Men det låter ju ändå som om chefen försökte backa, släta över och be om ursäkt indirekt på slutet. Helt klart.

[Green Gohyte]

det låter som om han blev behandlad på ett rätt kränkande sätt av ledningen när han fråntogs arbetsuppgifter och fick minskat ansvar. Däremot är beteendet mot dig och att ledningen inte stoppade det förstås oacceptabelt.  Om jag gissar så tror jag att ledningen mest tog den lätta vägen och lät honom hållas

Kanske en kombination av bekvämlighet, att de inte förstod ur ditt perspektiv och inte hade någon större tanke på att ta det ansvar de har för arbetsmiljön.

Och att de undvek frågan för att slippa en möjlig konflikt med mobbaren, som de antagligen också ville ha kvar på företaget. Du var senare anställd, de hade en längre relation. Du var också duktig på jobbet, det hade de visat genom att ge dig mer ansvar  så du fick liksom “klara dig ändå” sen.

Jag tänker också att det kan finnas förhistorier och gamla konflikter etc  man inte känner till på en arbetsplats, speciellt om ledningen är slapp och negligerar arbetsmiljö. Tänker också att om det är  lite överdrivet mycket sammanhållning och kompisskap i en grupp så kan det vara för att flera kämpar lite för att inte hamna ute i kylan. Det kan vara ett sken man förblindas lite av när man står utanför

 

[Green Gohyte]

Ja, det är intressant men det går aldrig att komma ifrån. Ibland blir man  konkurrent med sin kollega, eller blir rädd att någon annan får den chans till något man själv ville ha haft.

Men i den situationen jag beskrev hade det ju varit väldigt enkelt för arbetsgivaren att åtminstone se till att samtliga blev intervjuade. Troligen hade det inte gjort så stor skillnad, jag hade blivit hatobjekt om blotta misstanken fanns att jag pratat om arbetsgruppen. Men ändå, det borde ju varit självklart.

Den här enorma naiviteten att alla nog menar väl och alltid talar sanning..

[Green Gohyte]

Ja, det kändes ju provocerande 🙂 men mobbaren och dennes bästa kompis hade ju en del att dölja. De tyckte de hade skaffat sig en del fördelar på arbetsplatsen som kunde förändras om arbetsfördelningen blev synlig och transparent,jag gissar på att det var det. Och att få domdera och bestämma lite  och känna lite makt.

Små saker kanske utifrån sett men en del personer kan gå över lik för småsaker.

Det finns många små intressemotsättningar på en arbetsplats.

Jag tror det är väldigt vanligt med härskartekniker och negativt beteende. Det är inte alltid man är medveten om det och alla kan göra sig skyldiga till det ibland.

Inte att man  inte hälsar och liknande, men mer subtila härskartekniker.

 

Tror också det är mycket lättare om man börjat med att väcka medvetenhet om och motverka vardagliga härskartekniker än att direkt gå från noll till mobbingutredningar.

 

[Green Gohyte]

Olive Cevunu skrev:

<3 Jag kämpar vidare. Tänker mycket a.k.a ältar men försöker att bryta mitt negativa tankemönster. Omprogrammera hjärnan. Hitta mig själv igen.

<3 Heja dig 🙂

[Green Gohyte]

Jag tycker det låter jättebra att lyfta hur mycket skada dålig psykosocial arbetsmiljö gör. Otrevligt beteende kunde ses som lika allvarligt som att bryta mot andra regler som rör arbetsmiljön och skulle kunna förebyggas med kunskap och åtgärdas på liknande sätt. Nu tycker jag det ofta viftas bort och ses som personliga konflikt. Skilj på beteende och person tycker jag 🙂

Red: på min arbetsplats gjordes en stor utredning av den psykosociala arbetsmiljön pga en lång rad händelser och klagomål. det var en stor organisation som såg sig själv som en god kraft, alltså inte ett företag.

Första steget var att alla skulle intervjuas. Just min lilla arbetsgrupp “slapp” vara med i denna utredning. Den självutnämnde informella “ledaren” övertygade vår väldigt passive chef om att ingen av oss ville vara med. Jag ville ju absolut vara med och sa detta till HR.Då blev det förstås katastrof.

Jag tror kanske att det funkat bättre med insatser med mer fokus på beteenden, som artikeln föreslår. Det hade inte blivit lika hotfullt

 

[Green Gohyte]

Hur är läget Olive,tänkte idag på hur det går för dig.

[Green Gohyte]

Tänker på det du skriver att det känns som att gå över en gräns.. Egentligen behöver det väl inte vara så, även om du är den som tagit initiativ till hälsokontrollen så känns det som att demens och psykiskt mående borde vara ganska standard vid ett sådant tillfälle för en äldre person.

 

 

[Green Gohyte]

Håller helt med dig Olive. På en bra arbetsplats får man feedback på ett konstruktivt sätt och arbetsgivaren lyssnar också på synpunkter. Sulle man trots försök till sist ändå inte vara rätt för jobbet så kan arbetsgivaren avsluta  anställningen på ett så proffsigt och bra sätt som möjligt.

En massa arbetsgivare klarar ändå av detta.

Sen tror jag att när det går till mobbning så handlar det ofta om annat. Man har inga bra skäl, men försöker få den mobbade att sluta självmant. Kanske helt triviala saker bakom, som att man vill anställa en kompis.eller någon man tycker det är lite roligare att fika med för att man har mer gemensamt privat etc etc.

Väldigt ofta kan folk inte skilja på privata relationer och jobb tycker jag. Jag var ny på en arbetsplats en gång och fick börja jobba tillsammans med en kvinna som också  skulle ge mig en del introduktion. Hon ville prata konstant om sin heminredning, plus en del skitsnack om andra kolleger. Jag är ointresserad av inredning och skitsnacket var ju bara pinsamt. Försökte förstås vara trevlig och hålla god min, men hon var snart missnöjd med att jag uppenbarligen inte var den skvallerkompis hon ville ha på jobbet så hon började klaga på hur jag klarade arbetsuppgifterna. Jag klarade mig undan den gången och arbetsgivaren fick till sist en mer rättvis bild av mig, men tog ju massor av energi att behöva hantera.

Det är det triviala i mobbning som stör mej mest. Någon kan förlora sin inkomst och skadat sin hälsa bara för att en arbetsgivare inte tar självklart ansvar för arbetsmiljön.

[Green Gohyte]

Sån sandlådenivå att inte ens följa ett medarbetares  Instagramkonto tillbaka, när de följer den nya kollegan.. Jag blir arg bara av att läsa det

Man tycker du bara borde gå till  eventen och självklart fortsätta med intresset med en zero f***s given-attityd, men fattar verkligen att det tar emot.

 

[Green Gohyte]

Red:

Detdu skriver om att man kan tänka att de “inte har alla hästar hemma” håller jag helt med dig om, det kan hjälpa en att distansera sig lite.

Men hur koko man än tycker att de är så gör de rent praktiskt skada. De kan ju hindra att man får utvecklas i jobbet, försvåra ens jobb, förtala en, göra att man måste sitta ensam och äta lunch varje dag, att man till slut förlorar sin inkomst för att man inte står ut längre osv osv

Den kvinna som mobbade mig spårade ur helt sista dagen  jag jobbade och blev plötsligt väldigt, väldigt aggressiv. Hennes lilla flock ryckte ut och lugnade ner henne. Jag skickade då ett sms till vår chef om att jag var tvungen att gå genast, ca två timmar tidigare tror jag det var.

Rafsade ihop mina saker och småsprang ut, medan de höll henne.

Det var det mest absurda jag varit med om. Andra jag mötte bara blängde förebrående, som om jag p något sätt “släppt lös” detta som de nu fick ta hand om.

En vecka senare fick jag ett brev med en skriftlig varning, om att jag skulle ha försvunnit utan att meddela. Efter ett par dagar ringde jag HR och försökte förklara att jag skickat ett sms till min och att det kändes hotfullt på platsen.. De lät helt förvirrade och förstod ingenting. Jag kunde inte berätta mer eftersom jag fick så stark stressreaktion av att prata om det, men jag tror varningen plockades bort.

Den mobbaren kan jag tänka mig har någon personlighetsstörning, men den riktiga chefen och arbetsgivaren hade låtit henne dominera och ta över som informell chef

 

[Green Gohyte]

Usch, jag känner igen det du beskriver. Känslan av att vara värdelös och skammen, att man inte lyckades med att bli accepterad. Har läst någonstans att man reagerar så starkt på att bli utesluten ur gemenskap för att det är en överlevnadsinstinkt att sträva efter att bli accepterad när man är i en grupp.

Kan du hitta något annat slags sammanhang, bara för att få en annan känsla och något som distraherar? nåt enkelt som en lätt distanskurs, bokcirkel eller så?