Hem > Forum > Arbete & Skola > Bli sin egen bästa vän

Bli sin egen bästa vän

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 27 totalt)
26
  • Jag kämpar vidare efter min senaste arbetsplats. Känslan av att inte duga någonting till hänger kvar som ett tuggummi som envist fastnat under skon. Någonstans i ett litet hörn hör jag att jag visst duger och var riktigt duktig på mitt jobb. Men den rösten är fortfarande bara svagt viskande.

    Har en vän som bor hos mig för tillfället som mår rätt dåligt hon också. Vi pratar en del, äter god mat, tittar på film halva natten och bara liksom ”är”.

    Funderar på hur jag pratar med henne, andra vänner eller främlingar som kommer till mig med sina bekymmer/problem och dåligt mående vs hur jag pratar med mig själv.

    Det jag säger till mig själv skulle jag aldrig någonsin säga till någon annan person. Skulle inte komma på tanken att trycka ner någon person på det viset. Mina krav på mig själv och hur jag ser på mig själv är på ett helt annat sätt än hur jag ser på någon människa.

    Försöker prata med mig själv på samma sätt som till en vän. Prövar att se mina inre tankar som en bästa vän som behöver prata ut och mötas av kärlek, omtanke och pepp. Bli min egen bästa vän.

    Men det klingar falskt och jag fastnar bara i motargument 🙁

    <3 Vet du vems röst det är som du hör istället? Är den kritiska rösten verkligen din eller är det mobbarnas röster som ekar? Har en kompis som brukar göra som en ritual att hon öppnar fönstret och liksom sänder ut ”deras energi” i universum. Kanske kan du pröva det? Liksom ett sätt att rikta ilskan och vreden, de dåliga tankarna, på de som sagt de här elaka sakerna, och försöka göra dig fri ifrån dem? De tillhör inte dig <3

    Så fin tanke att vara sin egen bästa vän. Önskar också att jag kunde vara det. Vad tror du hindrar dig, är det dålig självkänsla och isåfall var kommer den ifrån tror du?

    Ja känner att jag snarare är min egen mobbare och har så mkt självhat</3

    Trådstartaren

    Olive: precis så Jag är min egen mobbare.

    Min dåliga självkänsla kommer mestadels från de här 3 åren. Det har krossat mig mer än vad jag egentligen vill inse.

    Det värsta för mig är att jag inte riktigt vet vad det var som var så fel på mig i deras ögon. Det var liksom inget direkt uttalat från deras sida utan mer den här tysta utfrysningen som tärde ner mig. Jag kunde ju inte försvara mig mot det.

    Så nu sitter jag och försöker gissa mig fram till vad hos mig de ogillade så starkt och definitivt inte på ett snällt sätt mot mig själv.

     

    Olive: precis så Jag är min egen mobbare. Min dåliga självkänsla kommer mestadels från de här 3 åren. Det har krossat mig mer än vad jag egentligen vill inse. Det värsta för mig är att jag inte riktigt vet vad det var som var så fel på mig i deras ögon. Det var liksom inget direkt uttalat från deras sida utan mer den här tysta utfrysningen som tärde ner mig. Jag kunde ju inte försvara mig mot det. Så nu sitter jag och försöker gissa mig fram till vad hos mig de ogillade så starkt och definitivt inte på ett snällt sätt mot mig själv.

    Usch vad hemskt att de frös ut dig på jobbet, det är verkligen inte ok. Nu vet jag inte hur gammal du är men oavsett ålder brukar ju sådant beteende grunda sig i egna osäkerheter som gör att man mår bättre av att trycka ner andra, för att själv känna gemenskap med en grupp. Riktigt vidrigt beteende:( Jag tror du behöver umgås mycket med personer som får dig att må bra, och långsamt försöka bygga upp den igen. Var snäll mot dig själv och acceptera att det kan ta tid, självkänsla är verkligen inget man får över en dag. Öva också på att vara snäll mot andra, det tycker alltid jag hjälper min egna självkänsla faktiskt!!

    Trådstartaren

    Usch vad hemskt att de frös ut dig på jobbet, det är verkligen inte ok. Nu vet jag inte hur gammal du är men oavsett ålder brukar ju sådant beteende grunda sig i egna osäkerheter som gör att man mår bättre av att trycka ner andra, för att själv känna gemenskap med en grupp. Riktigt vidrigt beteende:( Jag tror du behöver umgås mycket med personer som får dig att må bra, och långsamt försöka bygga upp den igen. Var snäll mot dig själv och acceptera att det kan ta tid, självkänsla är verkligen inget man får över en dag. Öva också på att vara snäll mot andra, det tycker alltid jag hjälper min egna självkänsla faktiskt!!

    Jag är alltid vänlig och snäll mot andra. Tyvärr är det så att jag har svårt att sätta ner foten när någon bär sig illa åt mot mig. Trots att det faktiskt behövs göras ibland.

    Något är ju väldigt fel på dessa människor. Det krävs nog en oerhörd empatilöshet att kunna stå framför en människa som i stort sätt bryter ihop framför dem för att börja sparka på en ännu värre. För det var det de gjorde när jag sa upp mig.

    Jag tror inte ens de förstår hur illa de behandlade mig. Känner ibland för att skicka länkar till dem om mobbing på arbetsplatsen men tror de bara skulle slå det ifrån sig. För dem är det alltid någon annans fel. Det har varit så i deras företagande. För tro mig deras misstag har varit många som lett till oerhörda kostnader i form av kompensation till sura kunder och produkter som fått slängas Men de lärde sig aldrig. Det var som sagt det är alltid någon annans fel.

    Vad jag tror så har de inte lärt sig något alls. Tror inte ens de reflekterar över skillnaden i hur de behandlat mig och hur de behandlade min ersättare. Trots att vi behandlas olika som natt och dag. För dem är det troligen mig det är fel på som inte trivdes hos dem. Inte att de behandlade mig fel.

    Minns t ex min ena chef som slog mig i skallen varje dag om alla 20 personer som VIIILLLLE arbeta hos dem. Han drog upp sommarjobbaren t ex  att hon viiiiilllle ju arbeta hos dem. Och där står jag och vet en annan sida. Hon tyckte inte om arbetsplatsen och deras behandling alls. Första arbetet och ledsen över hur även hon blev behandlad.

    Jag är ingen överkänslig person. Snarare väldigt tolerant, alltid förlåtande och det krävs mycket för att jag ska sätta ner foten. Kanske det skulle varit annorlunda om jag satt ner foten mer tydligt från början? Eller så skulle det bara blivit ännu värre.

    Det har ju funnits andra personer runt mig dessa år. Praktikanter, tillfällig extrapersonal, leverantörer.kunder postombud, personer i grannföretag. Alla hur trevliga som helst. Vi har haft roliga diskussioner, skrattat, kramats. Jag har blivit utbjuden av män. En del som velat hålla kontakten när våra vägar skiljts. Kort och gott normala människor som funnits i min omgivning.

    Jag kämpar hårt för att fokusera på dessa som tyckte om mig och uppskattade mig men ändå så hamnar mitt fokus på dessa 3 människor som inte tyckte om mig alls. Jag förstår fortfarande inte varför Och jag vet inte hur jag ska bryta mig ur dessa destruktiva tankarna:(

     

    <3 Det låter som att det är ett försvar att försöka luska ut vad exakt som de inte gillade, och där istället få en möjligt att påverka/arbeta bort just det, så du inte riskerar hamna i liknande situation igen? Minns att du har skrivit tidigare att du hade en svår uppväxt och tänker att det är jättevanligt att man redan som barn fick lära sig den hårda vägen att ”anpassa sig”, ”förändra sig” för att inte råka riktigt illa ut hemma? Kanske finns det risk då att även i vuxen ålder ha det som överlevnadsstrategi typ att: om jag inte gör sådär igen så kommer ingen skada mig? Alltså att kanske kan det handla om en inre stress där man försöker förstå, tolka, verkligheten? Få tillbaka kontrollen?

    Trådstartaren

    <3 Det låter som att det är ett försvar att försöka luska ut vad exakt som de inte gillade, och där istället få en möjligt att påverka/arbeta bort just det, så du inte riskerar hamna i liknande situation igen? Minns att du har skrivit tidigare att du hade en svår uppväxt och tänker att det är jättevanligt att man redan som barn fick lära sig den hårda vägen att ”anpassa sig”, ”förändra sig” för att inte råka riktigt illa ut hemma? Kanske finns det risk då att även i vuxen ålder ha det som överlevnadsstrategi typ att: om jag inte gör sådär igen så kommer ingen skada mig? Alltså att kanske kan det handla om en inre stress där man försöker förstå, tolka, verkligheten? Få tillbaka kontrollen?

    Hur menar du?

    Självklart vill jag inte hamna i samma situation igen. Något annat vore konstigt.

    Så  jäfla roligt är det inte att bli utstött och mobbad 🙁

     

     

    <3 Vi glömmer det.

    Trådstartaren

    <3 Vi glömmer det.

    Ok.

     

     

    Menade absolut inget illa med det jag skrev utan det var en tanke kring dilemmat om att inte kunna släppa det som ens mobbare utsatte en för. Att det kanske handlar om att återfå en känsla av kontroll efter det fruktansvärda du varit med om. Och kanske att den här självanalysen om man kunde gjort något annorlunda tänker jag skulle kunna betraktas som en självdestruktiv handling. Jag är väldigt så ”präglad” av att ha gått extremt mycket i terapi och även att pratat i åratal med kompisar om typ ”analyser” hur saker och ting kan höra ihop. Vi har försökt ”terapeuta” varandra antar jag. Förstår mer och mer att det här kan förvirra personer på det här forumet så jag ska försöka skriva desto mindre eftersom det kanske snarare stjälper mer än vad det hjälper <3

    Trådstartaren

    Menade absolut inget illa med det jag skrev utan det var en tanke kring dilemmat om att inte kunna släppa det som ens mobbare utsatte en för. Att det kanske handlar om att återfå en känsla av kontroll efter det fruktansvärda du varit med om. Och kanske att den här självanalysen om man kunde gjort något annorlunda tänker jag skulle kunna betraktas som en självdestruktiv handling. Jag är väldigt så ”präglad” av att ha gått extremt mycket i terapi och även att pratat i åratal med kompisar om typ ”analyser” hur saker och ting kan höra ihop. Vi har försökt ”terapeuta” varandra antar jag. Förstår mer och mer att det här kan förvirra personer på det här forumet så jag ska försöka skriva desto mindre eftersom det kanske snarare stjälper mer än vad det hjälper <3

    Det är lugnt.  Jag förstår. ibland kan skrivna ord så betydligt mycket hårdare i skrift än vad de skulle göra i ett samtal. Jag var stödjare för misshandlade kvinnor på en chatt i många år och där fick man verkligen lära sig att se andras ord med lite fluffilter samt väga sina egna ord i guldvåg  🙂

    Jag är väldigt skör just nu. Såren har inte ens börjat läka. Och är fullkomligt medveten om att jag kan ta mer illa vid mig än menas eftersom jag är rätt överkänslig för tillfället.

    Vet att du varit med om likartat som jag. Men du har kommit så mycket längre på vägen än jag!

    Tänkte på tråden du skrev för ett tag sedan. Om skillnaden i bemötande på arbetsplatser vs i privata sammanhang. Där du undrar vilka ”koder” du missat på arbetsplatsen och om/hur du råkat trampa i klaveret. Och det är just där jag är nu. Vad missade jag i ”koderna” med dessa människor. Hur många gånger och när trampade jag omedvetet i klaveret?  Spånar gärna med dig om det 🙂

     

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 27 totalt)
26

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.