Dåligt behandlad på jobbet- sa upp mig

<3 Kanske det handlar mycket om New Public Management att ekonomi går före människoliv? Den nyliberala synen på människan som en effektiv produkt snarare än person som har känslor och därmed behöver visas empati för? Att vara en maskin och arbeta stenhårt är verkligen inhumant. Känner verkligen igen tongångarna att man skulle vara så oerhört tacksam för tjänsten man hade fått “ynnesten” att förvalta. Gud vad de underskattade en, från början till slut. Det var så förnedrande. Ur ett ekonomiskt perspektiv hade de tjänat massor på att bete sig schysst istället.

[Green Gohyte]

Hur är läget Olive,tänkte idag på hur det går för dig.

Vilken hemsk erfarenhet du har av människor som visar sina sämsta sidor…

Tyvärr är det inte helt ovanligt att personer som har en historia med utanförskap, mobbing eller bristande omvårdnad under uppväxten blir sköra som vuxna. Hudlösa på något vis. Jag väljer bort ordet svag för det är inte det det handlar om utan skörhet är ngt annat. Tyvärr är det också så att alla inte reagerar likadant i mötet med en skör människa. Hos mig väcks empati, ödmjukhet och vänlighet. Hos en annan väcks förakt, ilska och elakhet. Jag önskar så att alla som tigande låter en person utstå sådan här psykisk terror faktiskt sätter ner foten. Det värsta är nog inte en enskild skitstövel utan den stora massan som tittar bort. I samtal med elever som utsatts för kränkningar så är det detta som hela tiden återkommer och som sätter spår. Varför stod ingen upp för mig?

 

 

 

 

[Olive Cevunu]

Green Gohyte skrev:

Hur är läget Olive,tänkte idag på hur det går för dig.

<3

Jag kämpar vidare. Tänker mycket a.k.a ältar men försöker att bryta mitt negativa tankemönster. Omprogrammera hjärnan. Hitta mig själv igen.

[Olive Cevunu]

Anonym skrev:

Vilken hemsk erfarenhet du har av människor som visar sina sämsta sidor… Tyvärr är det inte helt ovanligt att personer som har en historia med utanförskap, mobbing eller bristande omvårdnad under uppväxten blir sköra som vuxna. Hudlösa på något vis. Jag väljer bort ordet svag för det är inte det det handlar om utan skörhet är ngt annat. Tyvärr är det också så att alla inte reagerar likadant i mötet med en skör människa. Hos mig väcks empati, ödmjukhet och vänlighet. Hos en annan väcks förakt, ilska och elakhet. Jag önskar så att alla som tigande låter en person utstå sådan här psykisk terror faktiskt sätter ner foten. Det värsta är nog inte en enskild skitstövel utan den stora massan som tittar bort. I samtal med elever som utsatts för kränkningar så är det detta som hela tiden återkommer och som sätter spår. Varför stod ingen upp för mig?

Mobbing/utfrysning drabbar inte bara mer sårbara personer. I arbetslivet är det inte ovanligt att starka, ifrågasättande duktiga drivna människor utesluts i gruppen. Det räcker med att du “sticker ut” på något vis Är ett “hot” i en homogen grupp för att drabbas. Rovjaktsmobbing kallas det. Det spelar ingen roll vad du gör då drivkrafterna att utesluta dig ur “flocken” ligger på ett djupare plan än att du kanske inte har några gemensamma intressen med någon kollega Om du förstår vad jag menar?

Även den starkaste nöts ned av utfrysning och mobbing tillslut. Tyvärr finns inte alltid möjligheten att snabbt förflytta sig från arbetsplatsen. Jag insåg ju tillslut att det fanns inget jag kunde göra. Hade en outtalad strategi att hitta ett nytt arbete. Men pandemin gjorde det svårt att hitta nytt. Jag sparade däremot ihop lite pengar och tänkte “jag håller ut ett litet tag till, sparar lite mer, biter ihop. Eller det kanske ändå blir en bättre arbetsmiljö i ett trollslag”. Tills jag inte hade en tillstymmelse av ork kvar.

Håller verkligen med dig om massans tystnad som är värst.

För mig handlade det främst om 1 persons aversion mot mig. (Förstår faktiskt lite varför han avskydde mig nu när jag ser tillbaka) På en sådan liten arbetsplats som den jag lämnade blir det så påtagligt också eftersom man är helt ensam och inte har någon annan att umgås med.

Med i mitt fall en ytterst konflikträdd chef som valde att “lösa” problemet med denne persons beteende mot mig på värsta tänkbara sätt och som givetvis så klart gjorde allt tusen gånger värre var jag chanslös.

Han hade löst problemet i sina ögon. Blundade, vägrade se och höra ett ord mer. Det var löst Punkt.

 

 

 

 

 

Håller med er båda Olive Cevunu och Pink Dobubo <3 Just att empati inte väcks när någon är utsatt är så himla obehagligt. Fått anledning att fundera just på det senaste veckorna och kan se att wow, vad farligt det är att vara i sammanhang och med personer som inte använder sig av sin empati generellt i så hög utsträckning. T ex som vi varit inne på tidigare här i tråden, att säga hej till någon på jobbet, önska trevlig helg, fråga hur någon mår, och absolut fånga upp den som hamnar utanför och som blir extra hårt kritiserad. Den som tystnar i en grupp får man bjuda in igen, hela tiden agera empatiskt. Men det är helt sant att vissa (mobbare) har någon form av tunnelseende och ska prompt utesluta någon och jag antar att denne därmed också stänger av sin empati, annars är man väl inte känslomässigt kapabel att bete sig så.

[Olive Cevunu]

Det här kanske är en grej som kan leda till bättre klimat på arbetsplatser i framtiden

https://www.nyteknik.se/ingenjorskarriar/ny-modell-ska-stoppa-nonchalant-beteende-pa-svenska-arbetsplatser-7027351

Samtidigt är det ruskigt ledsamt att man behöver lära vuxna människor normalt hyfs.

<3 Tack för en intressant och tankeväckande artikel!

Ja, verkligen ledsamt och djupt oroväckande, förstår faktiskt inte. I skolan när man var barn pratade de ju en hel del om mobbing men på arbetsplatser nämns det övh inte. Inga policys har jag sett heller om vikten av etiskt bemötande och att man inte får diskrimera någon pga. sådant som ålder, bakgrund, fysisk eller mental förmåga mm. Tycker även introduktioner och att inkludera, hjälpa nya personer på en arbetsplats är sådant som också borde finns med i en policy. Samt påföljder ifall någon strider emot reglerna. Det är som att man blundar för att problemet övh existerar ute på arbetsplatserna. Samtidigt som man ju hör hur många som helst som har vilda western på jobbet. På min systers fd. arbetsplats fick en kollega till henne hjärtproblem pga. dålig arbetsmiljö (chefen som var problemet) och blev därför hämtad med ambulans på arbetstid. Det är skrämmande att det får gå till på det här sättet.

Om man bara föreställer sig ett scenarium angående artikeln och forskningsexperimentet: hur tror ni era fd arbetsplatser hade hanterat en sån där modell och även workshops? Hade ni varit bekväma att delta när mobbingen redan fått fäste? <3

[Green Gohyte]

Jag tycker det låter jättebra att lyfta hur mycket skada dålig psykosocial arbetsmiljö gör. Otrevligt beteende kunde ses som lika allvarligt som att bryta mot andra regler som rör arbetsmiljön och skulle kunna förebyggas med kunskap och åtgärdas på liknande sätt. Nu tycker jag det ofta viftas bort och ses som personliga konflikt. Skilj på beteende och person tycker jag 🙂

Red: på min arbetsplats gjordes en stor utredning av den psykosociala arbetsmiljön pga en lång rad händelser och klagomål. det var en stor organisation som såg sig själv som en god kraft, alltså inte ett företag.

Första steget var att alla skulle intervjuas. Just min lilla arbetsgrupp “slapp” vara med i denna utredning. Den självutnämnde informella “ledaren” övertygade vår väldigt passive chef om att ingen av oss ville vara med. Jag ville ju absolut vara med och sa detta till HR.Då blev det förstås katastrof.

Jag tror kanske att det funkat bättre med insatser med mer fokus på beteenden, som artikeln föreslår. Det hade inte blivit lika hotfullt

 

[Green Gohyte]

Olive Cevunu skrev:

<3 Jag kämpar vidare. Tänker mycket a.k.a ältar men försöker att bryta mitt negativa tankemönster. Omprogrammera hjärnan. Hitta mig själv igen.

<3 Heja dig 🙂

<3 Det låter manipulativt av den informella ledaren att avleda att missförhållanden kom till ytan? Har man ingenting att dölja borde man snarare vara för att alla får komma till tals? Kanske till och med uppmuntra att alla får en chans att berätta om något fungerar just väldigt bra på den avdelningen? Det måste känts oerhört provocerande för dig att möjligheten plockades bort rakt framför näsan? <3

Menar de förresten att det här ohövliga beteendet, alltså sådant som att himla med ögonen, ska medarbetare lära sig på workshops att inte göra? Det är ju anmärkningsvärt verkligen som ni säger att vuxna människor behöver gå kurser i att bete sig hövligt? Kan nästan se framför mig mobbarna på förra arbetsplatsen se ut som fågelholkar när någon berättar att “det här är ett kränkande och respektlöst beteende” välj istället att agera såhär.

[Green Gohyte]

Ja, det kändes ju provocerande 🙂 men mobbaren och dennes bästa kompis hade ju en del att dölja. De tyckte de hade skaffat sig en del fördelar på arbetsplatsen som kunde förändras om arbetsfördelningen blev synlig och transparent,jag gissar på att det var det. Och att få domdera och bestämma lite  och känna lite makt.

Små saker kanske utifrån sett men en del personer kan gå över lik för småsaker.

Det finns många små intressemotsättningar på en arbetsplats.

Jag tror det är väldigt vanligt med härskartekniker och negativt beteende. Det är inte alltid man är medveten om det och alla kan göra sig skyldiga till det ibland.

Inte att man  inte hälsar och liknande, men mer subtila härskartekniker.

 

Tror också det är mycket lättare om man börjat med att väcka medvetenhet om och motverka vardagliga härskartekniker än att direkt gå från noll till mobbingutredningar.