Hem > Forum > Livet > Förälder som är allt mer sjuk och destruktiv

Förälder som är allt mer sjuk och destruktiv

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7
  • Min ena förälder fortsätter att förstöra allt som borde vara/varit bra i min familj. Ekonomiska problem som han typ menat att han vigt sitt liv åt att fixa de senaste 10-13 åren, men det har mest bara blivit värre.
    Min andra förälder har varit som en ”enabler” för honom och verkar fortfarande inte vilja separera sig från honom, vare sig ekonomiskt eller på annat sätt.

    De är båda tvångsamlare. Och de fostrade mig till att utveckla samma sorts problem istället för att lära mig passa in i samhället.
    Jag är över 30 och båda mina föräldrar är pensionärer. Jag har försökt hjälpa dem med deras problem, med en massa förslag till livsstilsförändringar, men de vill nästan inte ta till sig något.

    Min psykolog har föreslagit att man kunde be husläkaren (hos vårdcentralen) att göra nån undersökning för demens på första föräldern (pappa), men att det bara kommer kallas för hälsoundersökning. Det verkar vara en hög tröskel för mig att försöka få till nåt sånt.

    Är det nån här som kan ge nåt bra råd eller stöd till vad jag borde göra?

    Trådstartaren

    Det är trist att dra slutsatsen att det här forumet inte är till mycket nytta om man inte själv svarar på någon annans tomma tråd. Ska man behöva se på det som en blogg som man bara skriver för sig själv?

    Det är hemskt att bara fortsätta drivas till att tänka att det vore bättre att min pappa vore död. Eller att min mamma bara tänker fortsätta med sin destruktiva livsstil tills hon dör. Och att det bara är sånt här som jag får ha som drivkraft till att bli mer självständig eller lyckas flytta till något annat jävla boende.

    <3 Jag hade missat att läsa din tråd. Det låter som en jättejobbig situation och att det är något som drar ner ditt mående att det inte blir bättre utan snarare förvärras hela tiden? Att det är mycket känslor av vanmakt och oro över att det inte upphör? <3 Är det någon speciell anledning till att det blir en hög tröskel att få till att pappan gör en undersökning – om du vill säga?

    Trådstartaren

    Tack så mycket för ditt svar. Det var positivt att se det.

    Jag har fortfarande svårt för att t ex dra in vården i det här problemet. Det känns kanske som att gå över en gräns som kan leda till oklara konsekvenser för mig. Det kan också bero på att mina föräldrar oftast inte vill att man lägger sig i deras problem.

    Sen är det förstås inte bra att jag bor med dem. Att jag inte är mer oberoende från dem. Det här kan väl bli till ännu en väldigt jobbig konflikt för mig på det sättet.

    Jag kan gå in på mer detalj, men det blir hela tiden en sak i taget för mig (vilket också hindrat mig från att fortsätta i din tråd).

    <3 Förstår verkligen att det är jättejobbigt att leva med en förälder som saknar sjukdomsinsikt och att det påverkar era relationer mellan varandra. Så tungt också att se den andra föräldern leva i en destruktiv livsstil och inte är mottaglig alls till att skapa någon minsta förändring. Kan förstå att det är känns olustigt att koppla in sjukvården när konsekvenserna för vad det exakt skulle innebära inte är tydliga alls, om jag uppfattar det rätt?

    Går det i stället praktiskt att göra någonting åt sakerna/prylarna? Kanske är en jättedum fråga. Menar om föräldrarna skulle märka om det försvann lite åt gången? Förstår ju att det inte löser huvudproblemet utan tänker mest för allas välmående hemma och om det skulle göra att även du mår lite bättre?

    Skickar kramar

    Tänker på det du skriver att det känns som att gå över en gräns.. Egentligen behöver det väl inte vara så, även om du är den som tagit initiativ till hälsokontrollen så känns det som att demens och psykiskt mående borde vara ganska standard vid ett sådant tillfälle för en äldre person.

     

     

    Trådstartaren

    Tack för er respons båda två.
    Jag hade helst svarat snabbare, men eftersom det är min tråd så får det kanske vara i den takt jag orkar med. Att skriva om det här kan vara ansträngande för mig och jag har också haft annat som tagit av min uppmärksamhet de senaste veckorna.

    Går det i stället praktiskt att göra någonting åt sakerna/prylarna? Kanske är en jättedum fråga. Menar om föräldrarna skulle märka om det försvann lite åt gången? Förstår ju att det inte löser huvudproblemet utan tänker mest för allas välmående hemma och om det skulle göra att även du mår lite bättre?

    Jag tänker att jag kanske inte ska fokusera på det här i den här tråden. Det finns Reddit-sidor för sånt här som jag har börjat använda, men tack för förslaget.

    Skickar kramar

    Tack 🙂

    Egentligen behöver det väl inte vara så, även om du är den som tagit initiativ till hälsokontrollen så känns det som att demens och psykiskt mående borde vara ganska standard vid ett sådant tillfälle för en äldre person.

    Om du menar att det är normalt att man kollar sånt här för en person i den åldern så… ja… det låter inte så konstigt.

    Trådstartaren

    Jag hatar verkligen den här jävla sitsen. Förälder 1 får jag bilder av i huvudet hur hans jävla ansikte typ trycks in eller mosas av fysiskt våld. Och jag bryr mig knappt längre. All skit han har orsakat har pågått så jävla lång tid nu…

    Jag är trött på såna här tankar. Att man börjar undra om människor som mördar sina föräldrar är så jävla konstiga egentligen.

    Samtidigt så är jag fortfarande väldigt motvillig till att själv ringa den där jävla husläkaren och be om nån demens-utredning. Och det är väl inte så jävla konstigt, jag sitter ju, som vanligt, i samma jävla trånga båt som resten av den här jävla familjen.

    Jag trodde aldrig att livet ens skulle kunna börja bli såhär. Och just därför har det väl kunnat hända också. Men jag ska kunna stå fri från den här jävla mardrömmen tycker väl alla. Det ska ju tydligen inte göra nån jävla skillnad med allt man hört om hur omöjligt det är att flytta nån annanstans.

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.