Hej,
Jag har en kronisksjukdom med, föddes med den och fått diagnosen såhär 24 år senare, men vet vad du menar. Plus den lilla kasa känslan av “det är alltid din ursäkt” när man är trött eller när sjukdomen visar sig, för folk förstår inte. Jag förstår..
och jag var i en likande sits som du.. jag har hEDS som är en överrörlig bindvävssjukdom och ja gymnastik och denna sjukdomen går inte bra ihop. Jag slutade innan jag fick diagnosen men jag slutade pga smärtan och problemen diagnosen gav mig.. Och precis som du min vänskapskrets. Jag har inte kontakt med dem längre, de verkar inte vilja ha kontakt med mig heller, plus de brukar folk aldrig vilja ändå så är van.
Tror du det finns någon FB grupp för folk med samma sjukdom som du kan snacka med? Så att du känner dig betrodd igen? Och att någon vet hur det är? de kanske finns mems för din sjukdom? Kolla?
Gällande XX så kan jag inte säga vad du ska göra, bara avd jag hade gjort. Jag hade gjort slut och kappat alla band.. Jag vet att det gör svin ont, för jag hade en sådan vän, de skadade mig och ibland var de hela min värld. Men när de ställde in saker sista minut för att de inte orkade, även om det var för att se en film, så kände jag att jag var en syssla för dem och inte en vän.. Så jag klippte bort dem. Ja, jag är helt ensam och på egen hand, men för allt i världen orkar jag inte köpa chips för att jag tror att de kommer över, även om jag vet att de inte gör det.. Förlåt..
