Purple Qequmi
Skapade svar
-
Är bara att bestämma sig och säga nej och sätta gränser kan vara svårt och ovant till en början men kan vara det bästa du kan göra för att själv må bättre …. lycka till
Men var din vän också hemlös och inkomstlös, eller? Jag tycker din svar är ganska okänsligt!
Om min vän dör är det myndigheternas fel, men du skriver som om det var hans eget!?
Självmordstankar har jag också ofta. Det beror ibland på en känsla av hopplöshet, och ibland på grund av skamkänslor/otillräcklighet. Och ibland på passivitet- att jag skäms för att jag inte ’presterar’. Jag är fysiskt sjuk också, så det känns hopplöst. Gör du något nu? Jobbar/studerar?
Skammen över att inte “prestera”, dvs att ha jobb, studier eller bara nån jäkla hobby som man lever för, är stor och ger mig jättedåligt självförtroende. Känns jobbigt att se folk överallt som jobbar, när folk pratar om vad de gör osv. Hur fan kommer man ur den onda cirkeln i att vara förtidspensionerad och inte veta vart man ska börja?? Jag vet att jag vill något, men vet inte vad.
Hej jag känner igen mig så mycket. Jag har haft psykisk ohälsa sen tidiga tonår, jag mådde dåligt redan som barn. jag fick diagnoserna add och atypisk autism vid 34. jag har alltid hade många drömmar om vad jag vill göra och hur mitt liv skulle se ut. Den har inte varit överkomlig utan mer bara en utbildning och jobba heltid som lärare, ha man och tre barn, testat bo i Stockholm ett tag för jag älskar Stockholm. När jag gick på gymnasiet tänkte jag att jag är ju normal det är bara gymnasiemiljön som det är fel på, jag tänkte att jag efter gymnasiet skulle jag få vänner, pojkvän och jobb, när jag börjar plugga på högskolan med mer mogna människor och det som intresserar mig så kommer det bli bra. Men alla försök till jobb har misslyckats liksom lärarutbildningen. Jag har inga vänner och gråter i smyg varje dag över det liksom att jag är singel och inte har barn. Börjar bli för gammal för att kunna få barn. känner mig misslyckad och det är den första tanken som slår mig varje morgon när jag vaknar. Set känns som att ingen förstår mig. Förutom ni här som säkert förstår hur jag känner och en facebookgrupp som jag är med i med andra med npf diagnoser. Men överallt möter jag bara människor med hurtiga kommentarer om att man är bra som man är och att man ska vara nöjd med livet, vara positiv och tacksam. Man får inte säga vad som gör ont. jag mår inte dåligt över ” perfekta liv på Instagram” som många bara verkar drar en en slutsats direkt och verkar tro så fort jag säger att jag mår dåligt (jag tror inte på att instagram är verkligheten) jag mår dåligt över att vara så långt ifrån allt vad dom är och har och de flesta människorna jag möter. Visst möter jag människor med psykisk ohälsa som mår dåligt och tycker alt känns hopplöst men det är lite fullt att pratas om, det ska helst sopas undan och vara skamligt. Många vill/ vågar inte prata om det pg av andras oförstående och kunskap som bara leder till att man känner sig ännu mer misslyckad. Så de är bättre att vara tysta. sen finns det ju dom som är sjukskriva men accepterar det som de är och nöjda med livet och mår ändå rätt hyfsat. Men jag mår inte hyfsat, jag storgråter, skriker, slår och ligger i fosterställning. Vården tycker att jag ta mediciner och vila. jag har förklarat så många gånger att jag mår inte bra av att vila. jag vill göra saker, känna mening, känna mig normal och lyckas med saker. Att bara känna att man inte bara är svagt psykfall med återfall på återfall med ångest och depressioner. Det finns inte mycket för oss som mår dåligt och lite förståelse för hur viktigt det är med meningsfullhet och att känna att man får lyckas med bara några av de saker som anses normalt i livet. andra kommer säkert med invändningar om vad som är ”normal” bla bla bla. Det som mår riktigt dåligt och är på botten förstår.
Hej igen!
Ja det är ett evigt tjat om att Instagram och andra sociala medier får folk att må så dåligt! Men hallå- folk mådde dåligt innan sånt fanns!! Folk har väl jämfört sig med varandra genom alla tidsåldrar?! Och säkert mått dåligt över det! I skolan jämförde man sig med de andra tjejerna i klassen tex.
Visserligen har jag gjort och upplevt “häftiga” grejer i livet, som få andra gjort och upplevt. Men det är inga meriter jag lever på nu, eller ens tänker på. Det är ju förr om åren och det skulle bara bli patetiskt om jag “lyfte fram dem”. Jag vill ju bli sedd som lyckad och cool, men inte framstå som skrytsam och uppblåst.. Jag vill uppfattas som empatisk och ödmjuk (inte alltid jag lyckas efterleva det dock, eftersom jag är så lättkränkt😏)
Har du inget häftigt minne du kan återskapa för dig själv och le lite åt? Någon gång då du känt dig lite extra cool och lyckad/privilegiad?
Psykiatrin borde ta dina känslor på allvar, sluta tjata om vila, och försöka hjälpa dig med att hitta på något som får dig att känna dig mer łyckad och gladare!! Vad säger de mer förutom att du ska vila och ta mediciner?
Jag antar att du provat på daglig verksamhet? 😏 Det är ingen höjdare! Enligt mig. Dels tvingas man ihop med folk som är närmast “förståndshandikappade” (fastän de har samma diagnoser som en själv.. VERKLIGEN skitbra för självförtroendet-NOT!) och dels behandlas man som ett barn av viss okunnig personal där! Man vill ha något att göra på dagarna, men inte bli utnyttjad som gratis arbetskraft! På andra verksamheter som jag varit på har det tvärtom knappt funnits något alls att göra och då är det inte motiverande att ta sig upp på morgonen och åka dit. Det var bara en tanke.. finns väldigt många olika verksamheter och vissa är bättre än andra. Finns ju en och annan på såna ställen som är mer som du & jag också, högfungerande, och det är ju en chans till vänskap tänker jag.
Det är så synd att man inte kan skicka privata meddelanden till varandra här på Mind, för då hade man kunnat få vänner här!
Jag stör mig också på hurtiga kommentarer om att man ska vara tacksam m.m. Jag stör mig även på överpositiva människor som aldrig verkar ha en dålig dag, tycker att allt är så kul jämt och aldrig kan se något problem i någonting! Jag orkar inte med dem särskilt länge. Man hör ofta att negativa och nedstämda människor är så jobbiga, men jag tycker att såna som jämt är glada är jobbigare! De gör mig faktiskt nedstämd!
Jag mår också väldigt dåligt av att inte ha en titel eller dylikt. Svårt när jag tex är igång och dejtar och får frågor om vad jag jobbar som… JA, vad fasen svarar man liksom?! Jag vill inte bli bortvald bara för att jag har diagnoser och är förtidspensionär, men jag vill inte ljuga heller!
God Onsdags f.m. här på MiND Forumet. * Har igår kväll djupdykt ner på Internet / Nätet och fann följande ställen men tyvärr är det så att länet Jämtland / Härjedalens Län har INTE / EJ någon form av Stress- & Sömnmottagning som är nog det Du söker efter som patient för dina rastlöshet på kväll/nattetid… https://stressmottagningen.se/somn/ https://www.akademiska.se/for-patient-och-besokare/hitta-pa-sjukhuset/a-till-o/somnapnemottagningen/ Kontakt: Adress: Östersunds sjukhus 831 83 Östersund Visa på karta Öppettider: Huvudentrén på Kyrkgatan och Norra entrén på Tysta vägen har öppet 06.00-20.00 alla dagar. I övrigt kan entréernas öppettider variera. Telefon växel: 063-15 30 00 Mottagning: Klinisk fysiologi https://www.1177.se/hitta-vard/kontaktkort/Fysiologimottagningen-Ostersund/ * Tog även kontakt med både växeln på ovannämnda telefonnummer och hänvisade mig till Mottagningen med ovannämnda benämning och fick reda på av en läkarsekreterare att Jämtland / Härjedalens Län (Region) har ingen renodlad Stress- & Sömnmottagning och då måste man via sin listade Vårdcentral eller Husläkarmottagning begära att få specialistvårdsremiss till ett annat Landsting / Region och de s.k. renodlad Stress- & Sömnmottagning som kan vara av intresse är ovannämnda längst upp i denna skrivelse / inlägg / tråd och befinner sig inom Stockholm, innanför Tullarna inom Region Stockholm eller Akademiska Sjukhuset i Uppsala… * Ev. kanske detta kan vara till hjälp… På återseende…
Okej okej.. Men det är inte bara kväll- och nattetid! Jag låg i sängen för att jag var sjuk!!
Med all respekt; jag uppskattar att du kollar upp saker åt mig! 🙏❤️ Men jag är en sån person som inte orkar hålla på och ta en massa kontakter och hålla på och söka.. 😣😥
Jag
Funderat lite mer på trådämnet och tror inte längre jag tillhör den kategorin som beskrivs. Kom istället att tänka på en kompis jag hade för en tid sedan och som kunde uttrycka saker som att han letade efter just ”någon”. Speciellt fredagskvällar verkade svårt för honom att hantera så då ringde han ofta mig. Jag kände då precis som Purple Qequmi att det inte var mig personligen som han uppskattade utan det var egentligen en simpel närhet med en annan person. Tyckte inte heller om det och kände mig lite utnyttjad. Relationer ska ju bygga på ömsesidig nyfikenhet, att man hör av sig för att man genuint uppskattar den andra personen, eller för att berätta en rolig historia. Att man hör av sig för att bidra med något. Inte för att i första hand tillfredsställa sina egna behov av mänsklig kontakt. Är det inte typ kyrkan man borde vända sig till då istället? Tänker på de som beskrivs i huvudinlägget om personer som jagar andra på dejtingsidor. Verkar ganska problematiskt. Men kyrkan kanske hanterar det bättre om det generellt bara är kontakt de personerna desperat behöver? En lugnande präst som sätter all uppmärksamhet på vederbörande. Alternativt en psykolog då också. Tycker inte heller det hör hemma i vanligt socialt umgänge, blir en konstig grund som relationen då vilar på.
Ja, håller med.
Det jag ofta kunnat känna med både nya vänner och killar som jag träffat via dejtingsajter, är att antingen är de ointresserade och allmänt svåra att komma inpå livet, eller så är de alldeles för intensiva för mig och vill att allt ska ske på en gång och på deras villkor! Jag blir trött av FÖR intensivt umgänge och klarar inte av det. Känner mig även pressad att gå med på saker och ge snabba besked utan att ha hunnit tänka på vad det innebär för mig. Vissa kan bli jäkligt otrevliga och dryga om de inte får precis som DE vill! Det är inte OK, det är ingen relation som bygger på respekt och ömsesidighet, utan bara ett sätt för den andra att få SINA behov tillgodosedda. Ja, man känner sig utnyttjad!
Purple Qequmi Jo, håller med dig, vill träffa någon som där vi båda kan veta vi är speciella. Lyckas bara inte få någon att känna detta, att det ”klickar” med. Kanske det är svårigheten, att aldrig komma på det, trots man läser, försöker komma på själv, frågar, provar sig fram. Kanske bara jag själv som kan känna det för mig själv, bara för man längtar efter det för både sig själv och andra. Kanske jag därför lättare kan ta till mig någon som även kompis, även om det inte blir ömsesidigt. Kanske det att jag själv har lättare, gör det svårare åt andra hållet. Kanske för jag är väldigt inkluderande. Kanske därför jag också känner att jag inte lyckas och känner att det skulle vara bättre/skönare avsluta sitt liv. Då blir man ingen last för någon annan heller. Tack du känner med mig.
Jag skrev mitt förra svar innan jag läst detta!
Då förstår jag.. Du verkar vara en väldigt social person och snäll och inkluderande, en som vill att alla ska få vara med i gemenskapen. Tyvärr är ju inte alla människor lika sociala och inkluderande som du. Så du ska nog inte ta det personligt! 🙂💕
Det är inte fel på dig! Du är ingen desperat kille! Men du kanske signalerar desperation och en del människor känner sig otroligt pressade av det.
PS. “Desperata” tjejer finns också! Inte bara killar! Jag skrev “killar” för att jag är en hetero-tjej. 🙂
Jag står ut med mig själv, men är en relations-person, vill gärna vara med någon. Kanske det är fel med mig då, kanske jag är en desperat kille. Det är kanske felet med mig. Äntligen kanske lyckats få veta vad som är fel med sig, kanske därför jag heller aldrig lyckas träffa någon. Då kanske det bara finns en sak kvar, att avsluta livet så är man inte till last för någon. Jag har bara svårt att lyckas med det också, önskar kunde få någons hjälp att avsluta livet. Ni som är kloka här kanske kan tipsa mig? Jag har ändå ingen lust längre att finnas till, men är så misslyckad att jag inte klarar av att avsluta livet. Dår är man ju totalkörd. Önskar ni kan hjälpa mig hur jag får den hjälpen.
Det är inte fel på dig! Du är ingen desperat kille!
Men du kanske signalerar desperation och en del människor känner sig otroligt pressade av det.
Jag står ut med mig själv, men är en relations-person, vill gärna vara med någon. Kanske det är fel med mig då, kanske jag är en desperat kille. Det är kanske felet med mig. Äntligen kanske lyckats få veta vad som är fel med sig, kanske därför jag heller aldrig lyckas träffa någon. Då kanske det bara finns en sak kvar, att avsluta livet så är man inte till last för någon. Jag har bara svårt att lyckas med det också, önskar kunde få någons hjälp att avsluta livet. Ni som är kloka här kanske kan tipsa mig? Jag har ändå ingen lust längre att finnas till, men är så misslyckad att jag inte klarar av att avsluta livet. Dår är man ju totalkörd. Önskar ni kan hjälpa mig hur jag får den hjälpen.
Jag beklagar att du känner som du gör! ❤️
Men du skriver att du “vill vara med NÅGON”… Har du och Red Simyna tänkt på att denne “någon” förmodligen vill vara med någon som får den att känna sig speciell? Jag vill själv vara med dem som vill vara med mig för att jag är jag, och inte bara för att jag är NÅGON!
Nä, mycket älskar jag med Härjedalen/Jämtland, men psykisk hälsa är ett område de misslyckats grovt med!
Jag klickade på länken, men vad jag förstår så är det en vanlig statlig j*la mottagning, dvs lika kall, hård och opersonlig som jag är van vid.
Tack för att du kollade upp detta åt mig iallafall! 🙏❤️
En fråga till dig: Har du provat healing? Dvs få hjälp av en seriös healer? Jag rekommenderar det verkligen varmt, för de som har råd! Bara försiktig och gå på magkänslan så du inte råkar ut för kvacksalvare! 🙂💕
God Söndags e.m. här på MiND Forumet. * Har läst här hela ditt inlägg / skrivelse… * Skulle denna specifika mottagning vara något för dig i din specifika situation ? Länkadressen bifogar jag här nedanför; https://www.1177.se/hitta-vard/kontaktkort/Mottagningen-for-psykisk-funktionsnedsattning-Ostersund/ På återseende…
Men snälla..! LÄS ordentligt!! Det är just den mottagningen jag väntar på att få tid på!
Du verkar ha en övertro på psykiatrin?!
Jag frågade här vad JAG SJÄLV kan göra mot min rastlöshet! Vad tänker du dig att psykiatrin ska göra åt den?
🙄😣
Vad är VUP?
Jag känner igen mig; man borde må bra men man mår skit..
Skulle gärna skriva mer till dig, men jag vill veta lite mer om din bakgrund och vad du har för tankar om varför det har blivit såhär?