Purple Qequmi
Skapade svar
-
Abstinens från adhd-medicinen lär ha försvunnit efter 4 månader. Det låter som ett klassiskt mående vid alkoholmissbruk. Sök hjälp. Det finns hjälp att få. Det viktigaste först. I detta fall låter det verkligen som att det är din alkoholproblematik som är det akuta samt det som får dig att må så dåligt. Dricker du dagligen var det bra att dem tog bort den från dig. Det blir väldigt farligt. Önskar dig all lycka till.
Du tror inte att abstinens är farligt för kroppen då!!? Abstinens är jättefarligt både fysiskt och psykiskt! Hur kan du yttra dig när du inte verkar veta ett jota?? Psykiatrin vet mycket väl hur farligt abstinens är och att de ENLIGT LAG INTE HAR RÄTT att bara ta bort folks mediciner; de vet det men de skiter i det, det händer hela tiden över hela Sverige att folk blir av med livsviktiga mediciner och tvingas betala priset genom att leva med abstinens som inte bara är farlig utan även dödar en själsligen. Var lite mindre stor i käften, skaffa lite empati och ta reda på hur samhället fungerar innan du yttrar dig!!
Hej 👋 Tänker såhär vad är det som händt/ händer i ditt liv att du känner att du inte vill leva ?Jag tror mer att det är ett rop på hjälp ,och att du behöver söka hjälp med ditt mående.Du har börjat skriva här, hur du känner det är bra 👍🏻.Tänk såhär att det går att få till förändringar ,men du måste själv vilja detta.Vad är det första du vill förändra i ditt liv ? Du är starkare än du tror och du fixar detta börja tänk i positiva banor istället för negativa.🤗
Otroligt vad såna som du är naiva! Ni tror att det bara är att söka hjälp och att tänka positivt..! Jag blir upprörd pga att jag själv har sökt hjälp typ hela livet, och den lilla så kallade hjälp man får hjälper knappast någon! Och tänka positivt??! Hallå?!
Abstinens från adhd-medicinen lär ha försvunnit efter 4 månader. Det låter som ett klassiskt mående vid alkoholmissbruk. Sök hjälp. Det finns hjälp att få. Det viktigaste först. I detta fall låter det verkligen som att det är din alkoholproblematik som är det akuta samt det som får dig att må så dåligt. Dricker du dagligen var det bra att dem tog bort den från dig. Det blir väldigt farligt. Önskar dig all lycka till.
Vadå “sök hjälp”!? Jag HAR sökt hjälp!! Men beroendevården har krav på mig som jag, med autism, en blandning av ADD och ADHD, hyperkänslighet och ständig tomhet och sorg inombords, inte klarar att leva upp till! Varför tar du för givet att jag aldrig har sökt hjälp?? Det är så jävla elakt!! Ni som anser att vi som lider av beroende är ute och cyklar, jag håller med er om att vi är det, men varför måste ni vara så jävla kallhjärtade och elaka??!
FATTA ATT DE FLESTA HAR SÖKT HJÄLP 100 GÅNGER!! Dags för dig och många andra att öppna ögonen och se hur samhället verkligen ser ut!!!!
PAM är något slags team som stora sjukhus har som ska göra någon form av uppföljning av patienten efter utskrivning från slutenvård. Oj, mycket, mycket lång historia. Jag är bland annat svårt somatiskt sjuk, vilket man inte tar på allvar på vc. På ca 7 mån har jag minskat 26 kg utan att ändra kost, och vara helt sängliggande. Många andra symtom. På slutenvården hittade de blod i avföringen vilket jag försiktigt berättade för läkare på vc för 1 år sedan, de kommenterade det inte ens. Orkar inte dra alla turer, men det verkar rätt svårt för mig att få vård ofta. Trots att jag har sedan innan flera somatiska allvarliga sjukdomar. Ingen GAD eller hälsoångest, men står det ångest i journalen, ja då är man hitte på i princip. Har autism, adhd, återkommande depressioner, svår PTSD, tror mer på C-PTSD, psykos.uns. Haft kontakt mer än halva mitt liv med psykiatrin. Och om en blir konstant lämnad, utsatt och vanvård, då blir man desperat och förtvivlad.
Oj jag förstår din uppgivenhet, frustration, ilska och sorg!
Har ingen erfarenhet av att vara somatiskt sjuk, bebara psykiskt sjuk.. Men tänk på att det är ELAKA JÄVLA ÄCKEL till människor du har att göra med! De är kanske inte sådana från början, de har kanske börjat jobbet i god tro om att de ska hjälpa människor, men sen blivit sönderknullade av systemet..
Du är värdefull ❣️ Du är lika bra och viktig som vem som helst! Beklagar att du hamnat i händerna på elaka, vidriga sjukt jävla elaka hemska äckliga människor!!!
“Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till flera miljoner, men en kantstött människa till ingenting..????”
Idag hade jag ett besök av PAM-teamet. Jag kände mig extremt arg och kränkt redan innan, pga att vården bemöter mig helt vidrigt och suger på allt. Så jag hade redan noll förtroende innan de ens kom. Sedan när de började prata, kände jag mig förudmjukad och attackerad istället för förstådd. Och ännu mer övergiven. Tillslut hade jag sådan panikångest att jag gick till köket och tog en tallrik och slog sönder och försökte skära mig med, och min anhöriga fick hindra mig att skära halsen av mig. De sa då att de skulle gå för att de tyckte jag mådde sämre när de var här, och att det bara var dumt det jag gjorde. Det enda jag önskade mig var förståelse och omsorg och värme. Vilket jag verkligen inte fick. Jag ville bara att de skulle se mig, istället så förudmjukade de mig. Känns så konstigt att de bara gick och lät min anhöriga hindra mig från att dö. Det är som att psykiatrin vill att jag ska dö. Känns som att jag är helt värdelös, de bemötte mig så också.
Vad är PAM-teamet för något? Lättare att försöka hjälpa dig om jag vet vad det är.
Hur kommer det sig att du mår så dåligt att du är nästan beredd att skära halsen av dig? Om du vet! Ibland vet man ju inte varför man mår som man gör.
Hur länge har du haft kontakt med psykiatrin? Har du några diagnoser? Inte för att det är speciellt viktigt, man är den man är oavsett diagnoser, men bara så att jag kan få en bild av din situation..
Jag tycker ämnet är intressant – och lite bredare egentligen. Funderar en del i mitt eget liv på detta att bli tillsagd att man inte sköter sig som man ska eller bör. Alltså främmande personer som kan göra utfall för att man på något sätt går emot en diffus oskriven regel, som just denna människa anser är så viktig att påtala för en. Jag har jättesvårt att förstå den personlighetstypen. Själv utgår jag ifrån att folk gör sitt bästa – tror absolut inte det värsta om folk. Det har jag aldrig, aldrig gjort. Blir liksom ärligt talat förbluffad över folks enorma vrede emot vilt främmande personer. För mig är det som att odla ett samhälle baserat på hat och misstro. Att vi ska misstänkliggöra varandra. Det är något jag definitivt inte vill bidra, eller ställa upp med, själv.
Intressant! Och tack för din feedback!
Kan du ge exempel på hur vilt främmande personer försöker “uppfostra” dig? Gäller det tex rökning? Så vet jag mycket väl hur vilt främmande människor kan lägga sig i! Trots att min rökning inte stör någon annan! Eller tex om en råkat slänga något i fel container, eller om en råkat vara hungrig och ätit på tunnelbanan.. Gud nåde.. En människa som ÄTER???!
Vad är ett respektfullt beteende enligt din definition? Alla är vi ju olika och vill man inte att andra bryr sig om en är det förstås så.
Hmm.. ja, att låta bli att sätta andra i fack, att inte lägga ord i andras mun eller att tro sig veta vad någon annan känner, tänker och behöver.
Du visar ett respektfullt bemötande nu i och med att du respekterar att jag inte vill att andra ska bry sig om mig. Tack, det betyder mycket ❣️🙏 Är inte så van att bli respekterad 🙏🙏🙏
Empati (inlevelseförmåga) är väl högst evolutionärt betydande för vår överlevnad som art?
Nu har du visst lite tunnelseende och tänker bara utifrån ett jordiskt perspektiv! Jag tänker utifrån ett själsligt perspektiv!
Enig med dig. Läste du förresten DN:s krönika av Hanna Hellquist som är lite på samma tema – att det är mycket mer komplicerat än så? Kan kopiera in den för den som är intresserad: Hanna Hellquist: Om min vän orkat vakna ännu en dag hade allt kanske kunnat bli annorlunda När man har en depression är man inte bara lite nere. Det är ett fullkomligt lamslående tillstånd och nästan ingenting som någon säger kan få en på andra tankar. Den senaste tiden har jag tänkt så mycket på min vän A. Vi lärde känna varandra för nästan femton år sen. Hennes pappa hade precis dött i cancer och min pappa hade precis tagit livet av sig och hon läste en text som jag skrev om honom och hörde av sig till mig. Hon kom till Stockholm och hälsade på. Hon var ung, hade inte fyllt tjugo än, och hon var utom sig av sorg. Hon älskade sin pappa så mycket. A hade varit deprimerad i perioder i hela sitt liv. Hon åkte in och ut på psyket. En kväll efter en konsert tog hon livet av sig. Hennes begravning är bland det värsta jag varit med om. Jag tänker på henne när jag går i vårsolen på Millesgården. Med Linda och hela hennes familj. Lindas barn springer omkring bland skulpturerna, Lindas pappa tjoar när han äntligen får se Folke Filbyter på sin häst. Folke står staty på stora torget i Linköping. Pappa Yngve tar upp telefonen och fotar. Jag tänker på hur orolig Yngve var för Linda förr i tiden, och hur orolig min mamma alltid har varit för mig. När vi bodde i Sickla, Linda och jag, sken vårsolen in som ren ångest och ingen av oss orkade kliva upp ur sängen, inte gå ut, inte ta en promenad, inte se en morgondag i något annat ljus än detta obevekliga, helst inte tänka på morgondagen alls. Det gick i perioder. Vi bytte av varann nästan. Släpade varandra genom livet. Första gången som jag blev deprimerad var jag tolv år gammal. Senaste gången var för två år sen. Ryck upp dig, ta en promenad, det är så fint väder ute, sa min mamma när hon satt vid min säng på landet, och jag visste att det var omöjligt att förklara för henne hur det kändes. Att inte kunna röra sig. När apatin väl hade satt sig i mig så var den omöjlig att bli av med, den gick inte att prata bort. Jag var tvungen att leva ut den, skada mig, eller försöka somna och sova bort den. Förra veckan skrev Svenska Dagbladet (13/2) om en lista som cirkulerat på sociala medier, en lista med enkla råd till deprimerade människor. Den är signerad ”KBT i primärvården” men ingen som SvD pratat med vill riktigt ta på sig ansvaret för den, vilket är fullt förståeligt. Vilka patienter riktar man sig egentligen till när man uppmuntrar dem att betala av sina skulder? Tänka på sina senaste semesterresor? Planera framtida fester? Listan har blivit totalt utskrattad såklart, så verklighetsfrånvänd är den. Tips som ”åka motorcykel”, ”spela golf” och ”ha sex” får mig att undra om de någonsin träffat en deprimerad människa? Depression är inte att vara lite nere en dag, för att man känner sig tjock. Depression är inte att vara uttråkad. Depression är inte att vilja ha ett annat jobb, med kortare pendling. Depression är ett fullkomligt lamslående tillstånd och nästan ingenting som någon säger kan få en på andra tankar. Därför är det avgörande att man åtminstone försöker formulera sig på ett sätt så att man kan nå fram. Jag är också verklighetsfrånvänd, märker jag. När jag går i vårsolen på Millesgården så tänker jag att A borde varit här. Jag tänker att om hon bara hade orkat vakna upp en dag till så hade allt kunnat vara annorlunda. Saker man inte kunde drömma om, en utställning, och Lindas barn som ser Poseidon för första gången och dessa barn hade hon aldrig kunnat föreställa sig när det var som värst. Men det är bara någon med väl avvägt medicinering och otaliga privilegier som kan tänka så, att om man bara fortsätter att leva så kan vad som helst hända. Det är bara en person som inte är deprimerad som kan tänka så.
Bra svar, men vad har det med min fråga att göra?
Typ: “Okej du har mediciner och någon att prata med, då är väl allt bra!” NEJ DET ÄR DET INTE!!!
Var mobbad för min näsa när jag var 5 – 18 år. Efter det i mitt vuxna liv har ingen påpekat det. Var på fest nu när jag är 50 och en gubbe säger rakt ut till mig, din näsa är platt och jag bara tittade på han och pratade vidare. Nu 2 dagar efteråt så ploppade detta minne upp och jag mår så jävla dåligt. Vill inte att nån jävla gubbe ska kunna påverka mitt mående på detta vis. Jag brukar inte bry mig så mycket om min näsa, men jag tror nog mer att jag mår dåligt över att jag bryr mig och mår dåligt och att jag låter nån anna påverka mitt mående. Tror ni att terapi hade varit nåt för mig för att kunna hantera liknande händelser.
Fy fan!! Men du ska veta att det finns jävligt elaka människor överallt!
Tur att det inte var MIN näsa han kommenterade, för då hade jag slagit han så han själv inte haft nån näsa kvar.. haha!
När du mår dåligt, tänk på att det finns vidrigt elaka människor som inte vill nåt hellre än att få dig att må dåligt! Låt dem inte få dig att känna dig dålig etc, det är de inte värda!!
Styrkekramar!!
Varför blir du arg? Känns opassande att du kallar folk här inne för förlorare.
Vad är man då, om man sitter och anmäler andra på ett forum för folk med psykisk ohälsa?! Personer som har tid och ork med att sitta och anmäla har ju uppenbarligen inget liv iallafall! Ja jag står för att jag tycker det är en förlorare, som inte har här att göra!
<3 Det är ju reklam på slutet – om man klickar på länken. Man får inte sälja produkter på det här stället. Varken knark eller lampor, har jag för mig iaf. Antar att Mind låter inlägget stå kvar ifall det inte strider emot några användarvillkor.
Det missade jag. Men det är väl inte hen själv som säljer dessa? Hen tipsade väl bara om en länk där man kan köpa sånt?