[Olive Kuloka]

Hej!

Tror att många känner igen sig i det där. Speciellt om man pluggar i en stad  man själv flyttat till, där många vuxit upp och redan har sina kompisar. Eller om man grottat in sig i ett förhållande och inte haft så mycket tid över för andra. Men du ville ha tips. Föreslå att ni gör något tillsammans som du vet de är intresserade av, gå på konsert, bio, shoppa, nåt annat ute på stan, ingen risk att sånt blir stelt och konstigt.

 

[Olive Kuloka]

Vi lyssnar och tar dig på allvar här, så om du vill, berätta mer! Men för det första så är du ju inte värdelös för att du har det kämpigt och du ska definitivt inte försvinna! Ibland tar det tid innan man hittar sin grej eller ”nisch” i livet. Du är inte ensam om att känna så, det är det nog många som gör någon gång. Det betyder faktiskt inte att hela livet kommer att vara så.

Ta en paus, sänk kraven på dig själv, var snäll mot dig själv. Andra är inte heller så perfekta som det verkar, kom ihåg det!

Kanske behöver du antidepressiva om du inte redan har det, tills du kommer på fötter.

Var rädd om dig! Du är värd att må bra!

 

 

[Olive Kuloka]

Förstår att det känns så nu, men du har inte träffat henne än och vet faktiskt inte hur DU skulle känna om ni gjorde det. Personkemin kanske inte alls stämmer irl. Finns ingen anledning att du ska känna dig bortvald och ha ångest bara för att hon inte är rätt tjej för dig. När du träffar rätt kommer du må bra, inte ha ångest.

För att få henne ur ”systemet”, tänk dig att hon visar sig ha egenskaper du inte alls gillar. Upprepa varje gång du får tillbaka tankar på henne. Det tar säkert ett litet tag men det går. Gör saker som får dig att tänka på annat. Spana in andra tjejer irl. Någonstans finns rätt tjej som längtar efter att träffa just dig, det är jag helt övertygad om.

[Olive Kuloka]

Nej, snälla du, tänk inte så. Din hjärna spelar dig ett spratt, låter som du behöver ändra medicin. Sök akut och stå på dig så att de förstår allvaret. Var rädd om dig och lyssna inte på de tankarna!

[Olive Kuloka]

Hurmår du nu? Har du sökt hjälp?

[Olive Kuloka]

Hur mår du?

[Olive Kuloka]

Hej! Jag tror också att du har nog haft otur hittills. Du ska absolut känna dig välkommen! Tycker du ska fortsätta visa vem du är och absolut inte ge upp så kommer människor börja uppskatta dig. Du skriver att du är ensam, men känner du inga från ditt land här heller?

[Olive Kuloka]

Slösar du mera tid på honom kanske du missar mannen i ditt liv…. Varför han gör som han gör vet han nog inte ens själv, men han lär inte ändra sig.

[Olive Kuloka]

Kan du prata med din pappa om din mammas sambos beteende? Det där är inte acceptabelt, inte konstigt att du mår dåligt. Kontakta soc i din hemkommun, de kanske kan hjälpa dig med eget boende där om du förklarar hur dåligt du mår av att tvingas bo med någon du inte är trygg med och att din mamma inte tror dig. Finns en risk att mammans sambo försöker gå längre om du bor kvar, så prata med någon vuxen. Du har rätt att känna dig trygg i ditt hem. Var rädd om dig och stå på dig!

 

[Olive Kuloka]

Ja, en eloge till Blue Depufi, så sant och sunt det hon/han skriver. Livet är inte alltid enkelt men man kan alltid välja att sträva mot ljuset, även om det skyms ibland. Det kommer att gå bra för dig, det är jag övertygad om.

[Olive Kuloka]

Purple Qesary, ärligt talat, dina erfarenheter är bara dina. Att pracka på unga människor i kris med hela livet framför sig din ”sanning” för att få dem att tro att detsamma skulle gälla dem är djupt oetiskt. Vi är många som krisat som unga men som har haft och har ett bra liv många år senare.

[Olive Kuloka]

Vet du, jag tror att det viktigaste du kan göra för din mamma är att söka hjälp för din egen skull nu! Allt annat är oväsentligt. Ha inte dåligt samvete, föräldrars jobb är att sätta gränser själva, det behöver inte du fundera på.

Du skriver att du har misslyckats med allt, men det betyder bara att du inte lyckats ÄN. Livet är ju inte kört när man är 21. Kommer många fler chanser.

Och visst finns det mycket ondska, men försök se allt det fina också!

Du ska såklart ha hjälp så vänta inte med att söka, psykakuten kanske bäst.Var rädd om dig!