Skapade svar

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 73 totalt)
0
  • Det borde verkligen inte få gå till så, stå på dig! Märkligt att det är så svårt att sätta sig in i din situation. Håller tummarna att det löser sig för dig!

    Nej, det där låter inte bra alls. Förstår att du är på väg. Säkert det bästa för barnen också, att ha en fungerande förälder som trygg bas om det är kaos hos den andra. Det där att hon tar hem läkemedel från jobbet är ju riktigt allvarligt. Hon behöver hjälp framförallt för barnens skull.

    som svar på: Sårat nån

    Sådär har väl alla gjort nån gång, sagt saker man inte menat och ångrar. Tycker inte du ska ha ångest för det, man får lära sig av sina misstag helt enkelt. Hoppas ni blir vänner igen.

    Det här att du inte fick samtalskontakt, var det för att du själv sa att du inte orkade vänta? (Fick det intrycket från vad du skrev i din tidigare tråd). Om det är så tycker jag verkligen du ska be dem ställa dig i kö igen. Det är lång tid när man mår dåligt, men bättre än ingen tid alls. Om det var annan orsak, sök någon annanstans! Tills dess tror jag du behöver vila helt enkelt, vara sjukskriven om du jobbar och det är påfrestande. Vara snäll mot dig själv och ta det lugnt, ställa krav och förväntningar åt sidan ett tag. Och när jag läser det du skriverundrar jag över det här du säger om att andra tycker du säger och gör ”fel”, kan det vara så att det inte är så allvarligt ment egentligen? Tar du bara deras kommentarer för hårt och överreagerar? Är det bara några få personer som har åsikter eller händer det ofta från flera? Brukar du ta till dig det de säger och tänka på det, ändra taktik? Du svarar ju bara om du vill naturligtvis. En tanke bara, men du har säkert redan funderat på detta. När det gäller tjejen som du hade kontakt med men inte träffat, tror jag du kanske var lite för pådrivande, hade lite för bråttom, men många killar gör så. Så tipset är väl att ligga lite lågt i början och lära känna varann mer.

    Du skrev tidigare att du står i kö till samtalskontakt? Håll ut och skriv här så länge, tiden går trots allt fort. Vi hör dig och tar dig på allvar. Det låter verkligen som om du behöver prata med någon och behöver feedback, (vem gör inte det ibland) eftersom du skriver att allt du gör och säger blir ”fel”.

    För det första, det är ju verkligen inte du som ska skämmas eller är äcklig! Finns bara en sak att säga; dra! Nu! Har du en biffig brorsa eller killkompis, ta hjälp av honom/dem att övertala honom om att lämna dig ifred. Kan funka på den typen av kille som din sambo. Annars polisanmäl! Och berätta för omgivningen att du har problem med honom så du får stöd! Det finns många fina män som får en att må bra! Det är du värd!

    Har ingen egen erfarenhet av skilsmässa, min man dog, men det här att umgänget till största delen bestod av från början hans vänner och släkt stämmer eftersom jag också flyttade till stan. Vissa försvann, andra inte. Hoppas du har bra kontakt med dem och inte drar dig undan själv för att du skäms? För varför skulle du göra det? Det är väl ändå inget brott att växa ifrån varann. Du har levt i ett långt förhållande och hon har valt dig som sina barns far. Det finns garanterat fler som skulle uppskatta dina kvaliteter, ge dem en chans. Mitt i en livskris känner man inte så, men man överlever och livet går vidare.

    Vill du berätta vad som ger dig ångest? Vad är det du gör och säger som är så fel? Bidrar gärna med feedback om jag kan.

    som svar på: Förvirrad

    Men det handlar ju inte om att bli bortvald. Vänd på det hela och tänk att ni hade kontakt med en kanontjej som ni gillar och uppskattar som vän, men inte potentiell partner. Hon är intresserad på ett annat sätt. Skulle ni då tycka att hon inte duger eller räcker till, eller kanske att det är synd att ni inte klickar på samma sätt?

    Släpp den där känslan av att vara bortvald. Det GÅR över och det kommer fler tjejer.

     

     

    som svar på: Vill inte mer

    Man behöver inte vara perfekt för att duga, vet du. Var inte så fördömande mot dig själv. Sök hjälp någon annanstans, kanske en privat vårdcentral, har ofta kortare väntetider, brukar finnas psykologer.

    som svar på: Går under

    Det är verkligen för bedrövligt, men de har väl inte resurser helt enkelt hur gärna de än skulle vilja. Sen varierar nog kompetensen en hel del. Finns det inte terapeuter på internet, har ni testat? Man får försöka hitta strategier att handskas med det som är jobbigt. Att prata med andra som vet hur det känns är värt mycket, skönt att det finns de som förstår. Själv försöker jag peppa och ge andra vad jag själv skulle ha behövt när jag hade det jobbigt, mår själv bra av det. Sen kanske det inte passar alla och blir fel, vissa kanske upplever det som floskler, men det är ju min erfarenhet att livet faktiskt kan bli väldigt mycket bättre. Inte så att allt är fantastiskt hela tiden, men helt ok på det stora hela och man blir äldre och lär sig handskas med mycket. Man måste vara snäll mot sig själv, söka sig till det och de som får en att må bra. Husdjur har en märkligt bra inverkan också. Träna så man får ur sig negativa känslor, bra mot ångest. Vara ute i naturen, odla växter… Släppa det gamla och se framåt istället för att älta. Försöka hitta så mycket att skratta åt som möjligt, gör man det har man kommit en bra bit på vägen. Lätt att säga, jag vet, men hela tiden söka sig till det som är positivt. Lyssna på musik som påverkar sinnesstämningen positivt. Sova tillräckligt. Sen tycker jag ni ska söka någon annanstans om möjligt.

    som svar på: Går under

    Ok. Vilket moment 22. Men erbjöd hon dig att gå och prata med psykolog eller nåt?

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 73 totalt)
0