Hem > Forum > Livet > Detta måste få ett slut

Detta måste få ett slut

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Avatar

    Jag orkar fan inte mer. Ångesten kryper i kroppen. Tankarna tar över mer och mer. Jag ber om hjälp men blir nekad hela tiden. Alla säger du är stark, du klarar mer än du tror. Varför är det så svårt att förstå att jag varken vill eller orkar mer?

    Allt jag gör och säger är bara fel. Jag vill inte mer fatta!!

    Vill du berätta vad som ger dig ångest? Vad är det du gör och säger som är så fel? Bidrar gärna med feedback om jag kan.

    Du skrev tidigare att du står i kö till samtalskontakt? Håll ut och skriv här så länge, tiden går trots allt fort. Vi hör dig och tar dig på allvar. Det låter verkligen som om du behöver prata med någon och behöver feedback, (vem gör inte det ibland) eftersom du skriver att allt du gör och säger blir ”fel”.

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag har ångest över allt. Får ångest för jag är hemma för jag är ute. För jag äter och för jag inte äter. Jag får ångest över vad jag tänker och gör och vad jag inte gör. Den kryper i kroppen hela tiden. Jag får ångest för jag inte orkar allt jag vill. Förstör relationer. Allt går bara åt helvete. Jag försöker göra saker som känns rätt men det är inte rätt enligt andra. Spelar ingen roll vad jag gör. Jag har sagt att jag behöver hjälp för jag vill inte mer och då är det fel.

    Jag fick ingen samtalskontakt.

     

    Det här att du inte fick samtalskontakt, var det för att du själv sa att du inte orkade vänta? (Fick det intrycket från vad du skrev i din tidigare tråd). Om det är så tycker jag verkligen du ska be dem ställa dig i kö igen. Det är lång tid när man mår dåligt, men bättre än ingen tid alls. Om det var annan orsak, sök någon annanstans! Tills dess tror jag du behöver vila helt enkelt, vara sjukskriven om du jobbar och det är påfrestande. Vara snäll mot dig själv och ta det lugnt, ställa krav och förväntningar åt sidan ett tag. Och när jag läser det du skriverundrar jag över det här du säger om att andra tycker du säger och gör ”fel”, kan det vara så att det inte är så allvarligt ment egentligen? Tar du bara deras kommentarer för hårt och överreagerar? Är det bara några få personer som har åsikter eller händer det ofta från flera? Brukar du ta till dig det de säger och tänka på det, ändra taktik? Du svarar ju bara om du vill naturligtvis. En tanke bara, men du har säkert redan funderat på detta. När det gäller tjejen som du hade kontakt med men inte träffat, tror jag du kanske var lite för pådrivande, hade lite för bråttom, men många killar gör så. Så tipset är väl att ligga lite lågt i början och lära känna varann mer.

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag fick ingen, kom till en läkare men den sa att jag inte var i behov av en samtalskontakt. Jag har varit i grannkommunen men fick inte där för jag tillhör annan kommun. Skitsnack, man har rätt att söka men de sa att jag får söka i min kommun för de har så många andra som behöver hjälp i deras. Jag har valt att stänga ute människor runt mig för jag orkar inte med att höra hur värdelös jag är hela tiden. Och nej jag överreagerar inte. Jag jobbar inte så det är så värdelöst. Jag orkar inget och det är så värdelöst. Jag försöker bara överleva dagen men så kan man inte leva enligt de.

    Jag har släppt tjejen. Hon fick bara mig att må ännu sämre. Jag krävde ärlighet av henne. Tycker inte det är för mycket begärt faktiskt.  Sen är jag inte en kille. Men det spelar ingen roll nu för jag orkade inte kämpa för henne längre. Det är ge och ta i alla sorters relationer. En kan inte bara ge och en bara ta utan det måste vara både och från båda hållen.

    Det borde verkligen inte få gå till så, stå på dig! Märkligt att det är så svårt att sätta sig in i din situation. Håller tummarna att det löser sig för dig!

    Avatar
    Trådstartaren

    Vad menar du med: märkligt att det är så svårt att sätta sig in i din situation?

    Menar att det är märkligt hur lite inlevelseförmåga många har när någon mår dåligt. Ännu mer märkligt om det är en läkare. Verkligen skandal att vården inte fungerar bättre. Har själv försökt få hjälp för posttraumatisk stress som jag utvecklade efter flera livskatastrofer för flera år sedan. Fick prata med en kurator på vårdcentralen som var uppenbart trött på sitt jobb. Hon skrev iaf en remiss till traumacentret. Efter ett halvår fick jag till svar att de inte kunde ta emot mig… Visst överlever man, men..

    Men, ge inte upp nu! Kan inte de som svarar på hjälplinjen svara på hur du ska gå vidare för att få hjälp? Berätta hur det går!

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.