Hem > Forum > Relationer > Förvirrad

Förvirrad

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7
  • Jag har kämpat länge nu för en tjej som jag har starka känslor för. Riktigt starka.

    Vi har aldrig träffats men ska men det blir aldrig av. Det gör så ont.

    Jag blir bara så förvirrad på henne. Hon säger hon vill träffas och att hon vill vara med mig men sen när det börjar närma sig så kommer det något i vägen. Sen kan hon bli sur på mig för det men det är aldrig jag som har annat att göra istället för att träffas. Det är alltid hon.

    Nu sista tiden så svarar hon mig knappt. Men när hon svarar mig så är allt som vanligt.

    Detta gör så ont i mig och jag mår så dåligt. Jag vill träffa henne och vara tillsammans med henne men jag vill inte må dåligt över henne. Vill inte känna som jag gör. Sitta med en massa ångest alltid för hon väljer bort mig. Hon kan prata med en massa andra men inte med mig.

    Jag tycker så mycket om henne så jag kan inte släppa henne. Tänker på henne hela tiden.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag klarar inte av denna smärtan längre.

    Vad ska jag göra?

    Förstår att det känns så nu, men du har inte träffat henne än och vet faktiskt inte hur DU skulle känna om ni gjorde det. Personkemin kanske inte alls stämmer irl. Finns ingen anledning att du ska känna dig bortvald och ha ångest bara för att hon inte är rätt tjej för dig. När du träffar rätt kommer du må bra, inte ha ångest.

    För att få henne ur ”systemet”, tänk dig att hon visar sig ha egenskaper du inte alls gillar. Upprepa varje gång du får tillbaka tankar på henne. Det tar säkert ett litet tag men det går. Gör saker som får dig att tänka på annat. Spana in andra tjejer irl. Någonstans finns rätt tjej som längtar efter att träffa just dig, det är jag helt övertygad om.

    Trådstartaren

    Förstår att det känns så nu, men du har inte träffat henne än och vet faktiskt inte hur DU skulle känna om ni gjorde det. Personkemin kanske inte alls stämmer irl. Finns ingen anledning att du ska känna dig bortvald och ha ångest bara för att hon inte är rätt tjej för dig. När du träffar rätt kommer du må bra, inte ha ångest. För att få henne ur ”systemet”, tänk dig att hon visar sig ha egenskaper du inte alls gillar. Upprepa varje gång du får tillbaka tankar på henne. Det tar säkert ett litet tag men det går. Gör saker som får dig att tänka på annat. Spana in andra tjejer irl. Någonstans finns rätt tjej som längtar efter att träffa just dig, det är jag helt övertygad om.

     

    Men jag vet ju inte om hon är rätt tjej för mig om jag inte träffar henne. Hon är så fin och bra. Men det är det att hon väljer bort mig. Jag vet att jag kan vara krävande men tycker jag om någon så kan jag inte släppa det.

    Men det sårar mig och jag mår dåligt över det. Alla säger till mig att jag ska släppa henne för hon får mig att må dåligt men jag kan inte.

    Jag vill inte ha någon annan. Jag kan inte titta på någon annan. Jag vet inte vad hon vill egentligen. Vill inte fråga heller för jag vill egentligen inte veta för jag är så rädd att förlora henne.

    Jag går under alltså. Bara gråter och tänker inte rätt tankar

    Avatar

    Känner igen känslan. Jag hamnar ofta där. Att det är jag som vill saker och det är  jag som vill ses oftare. Jag är tsm men en kille sedan 5 år tillbaks. Det är alltid jag som hjälper och tröstar när han mår dåligt. ( han är deprimerad)Det konstiga är att han bara kan prata om känslor när det gäller hans behov.Men när det handlar om mina och behov  är han tyst. Han kan säga att han inte orkar för att han mår så dåligt.Det enda jag ber om är respons på det jag pratar om och frågar om.Han utvecklar aldrig något jag pratar om, svarar typ bara ja eller nej. Eller  så börjar han prata om något annat.När jag nämner problemen i våran relation säger han att han är så dålig. Men han säger aldrig ”jag är dålig och jag vill bli bättre.” Eller ”jag är dålig men jag ska söka hjälp”.Aldrig. Vi kommer aldrig vidare bara därför. Det är jätte sorgligt!Jag älskar honom och vill inte göra slut. (Han vill inte göra slut. )Gråter var och varannan dag.Vet att jag kommer bli så ensam om vi går skilda vägar. Jag har inga vänner eller familj! Vet att han kommer sura hela påsken. Jag vill göra något tsm med honom. Han har aldrig några förslag som han vill göra. Varför är det så? Kan någon kille svara varför killar alltid har så svårt att komma med förslag? Så har det varit i alla förhållanden. De hjälper inte till, har inga tips, är frånvarande. Känner mig värdelös. Vet att jag skulle må bättre psykiskt om han kom till mig och sa att han vill göra något mysigt med mig i påsk, att han vill köpa något gott och laga mat ihop med mig. Men det kommer inte hända.Han kommer mest vara likgiltig och låta dagen passera. Har aldrig känt mig älskad i mina andra förhållanden heller. Varför får jag inte kärlek när jag ger så mycket?Varför måste jag alltid vara ensam fast jag har så mycket att ge?

    Exakt så där är det ju att vara olyckligt kär, hur många har inte varit där…. Alla har väl någon gång känt sig bortvalda i nåt sammanhang. Skitjobbigt, men man går inte under fast det känns så just då. Många killar fungerar som du, har svårt att släppa det hela. Just nu vill du inte ha någon annan, men det kommer att ändra sig, tro mig.

     

    Trådstartaren

    Exakt så där är det ju att vara olyckligt kär, hur många har inte varit där…. Alla har väl någon gång känt sig bortvalda i nåt sammanhang. Skitjobbigt, men man går inte under fast det känns så just då. Många killar fungerar som du, har svårt att släppa det hela. Just nu vill du inte ha någon annan, men det kommer att ändra sig, tro mig.

    Livet hade varit enklare om jag bara varit som jag ska. Jag vågar inte lita på någon, jag öppnar mig inte för någon men för henne har jag. Fast jag vet att allt är nytt för henne om vi skulle ha en riktig relation. Jag trodde detta skulle hjälpa mig. Att jag skulle kunna känna att det var värt att fortsätta kämpa men nej

    Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Det spelar ingen roll vad man gör. Hur mycket man visar att man tycker om personen men det räcker inte. Att bli bortvald gör så ont. Man vill egentligen bara ge upp men man kan inte för man kan inte komma från känslorna man känner. Jag verkligen hatar att vara kär.

    Men det handlar ju inte om att bli bortvald. Vänd på det hela och tänk att ni hade kontakt med en kanontjej som ni gillar och uppskattar som vän, men inte potentiell partner. Hon är intresserad på ett annat sätt. Skulle ni då tycka att hon inte duger eller räcker till, eller kanske att det är synd att ni inte klickar på samma sätt?

    Släpp den där känslan av att vara bortvald. Det GÅR över och det kommer fler tjejer.

     

     

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.