[Indigo Qugimo]

Hej

Om man läser mellan raderna i din text,så ser man att du har gett upp.Personligen kan jag känna igen mej i det.Jag gav också upp när jag var i 35-års åldern (20 år sen nu),och även om jag har levt ensam hela livet,så tycker jag att mitt liv har varit värt att leva ändå.Särskilt när man överallt omkring sej ser människor kämpa med sina relationer,så kan det kännas befriande att stå utanför.Kanske behöver man komma förbi normen som säger att man är misslyckad om man inte lever i en relation.Kanske måste man lära sej att människan är programmerad att associera ensamhet med fara,vilket inte är sant numera.Det går alldeles utmärkt att överleva ensam och jag har lärt mej att istället uppskatta friheten det ger att vara singel och alltid kunna göra som jag vill utan att behöva anpassa mej till någon.

[Indigo Qugimo]

Hej

Rent spontant tycker jag att du kan vara glad att ha kommit ifrån henne.Verkar inte vara mycket att hänga i julgranen…..

[Indigo Qugimo]

Det verkar som om du åtminstone har en viss sjukdomsinsikt.Det är iaf en början till förändring……

De flesta former av ätstörningar handlar ju om en känsla av kontroll.

[Indigo Qugimo]

Har du ork nog att gå ut med hunden?Bara en liten promenad,en enkel rutin,kanske kan vara en avledare.Vanor och rutiner är mitt sätt att hantera periodiska depressioner.Tvinga hjärnan att tänka på annat.Jag vet att när man är riktigt i botten,så kan det vara nästintill omöjlgt att ens ta sej ur sängen,men att försöka göra något,hur litet det än är,brukar hjälpa mej.

[Indigo Qugimo]

Hej.

Jag tror Du är något på spåret där.Man blir indoktrinerad till att tro att man måste göra vissa saker och vara på ett visst sätt,för annars är man inte med.Om man försöker för mycket att passa in i en mall som inte passar en,så är det naturligt att man inte mår särskilt bra.Ett par skor som är för små eller för stora börjar ju skava efter ett tag.Jag tror det är många som gör saker bara för att man SKA,utan att egentligen känna efter om dom faktiskt vill.Människor har ett inneboende behov att känna grupptillhörighet (även om den är olika stark hos olika individer) och därför kanske man anpassar sej för mycket ibland.Många saker i livet kan man inte påverka,men man kan fortsätta leta efter de saker man har möjlighet att förändra.

[Indigo Qugimo]

Att vilja ge igen ,när man blir illa behandlad,är en väldigt mänsklig egenskap.Men att älta och bära agg mår man bara dåligt av själv.Den som sa eller gjorde något dumt har säkert glömt det för länge sedan.Det är som att slå sej själv och tro att någon annan ska känna smärtan.Förmågan att inte bry sej så mycket om vad andra tycker går att träna upp,men samtidigt måste man inse att vi har ett inneboende och ganska undermedvetet behov av att känna oss accepterade av andra.Tyvärr har elaka kommentarer lättare att “fastna”.

[Indigo Qugimo]

Hej

Det är en process för oss alla att lära oss acceptera att livet inte blev som vi kanske hoppades en gång.Om det sen är medvetna val man gjort,eller slump och tillfälligheter,kan vara svårt att se i efterhand.Själv blev jag ensam hela livet,ingen partner och inga barn.Om jag valt det eller bara accepterade det,är faktiskt oklart t.om för mej själv.Kanske var det inte så viktigt för mej,men jag undrar förstås ibland om jag missat något,när jag aldrig upplevt en kärleksrelation.Med tiden blir det förstås en vana att vara singel och man tappar intresset och lusten,när man bara upplevt besvikelser.

[Indigo Qugimo]

Hej

Det tråkiga är att det kan bli en vana att leva utan kontakt.Det är så länge sedan någon tog i mej,att jag knappt minns det.Och egentligen är det inget jag saknar,eller om jag bara vant mej vid att leva utan närhet.Saker man aldrig blivit beroende av saknar man inte särskilt mycket,men när man tar bort något man vant sej vid,så leder det såklart till någon form av abstinens.

[Indigo Qugimo]

Hej

Det är väldigt lätt att börja fokusera på det man inte har i livet och glömma bort det man har.Det är dessutom väldigt mänskligt att man jämför sitt liv med andras.Och eftersom man oftast jämför sej med dom som har det man själv önskar sej,eller som verkar ha “bättre” liv än man själv,så är det inget man mår bättre av direkt.Under en lång period,så avstod jag från släktens sammankomster,eftersom jag tröttnade på tjatet om att “hitta nån” om det inte var “dags nu” att stadga sej.Normen säger ju att livet ska se ut på ett visst sätt för att man ska vara “lyckad” och det kan ta lite tid att lära sej se igenom samhällets normer.

[Indigo Qugimo]

Hej

Även om man har barn,så kanske man inte ska glömma bort att man har ett eget liv också.Annars finns risken att när barnen blir stora och “flyger ut” att man står kvar utan någonting alls.Som du själv säger,är det helt naturligt att man vill ut i livet och bygga egna relationer och ett eget liv och om barnen känner sej redo för det,så har man nog gjort helt rätt som förälder.Sen kanske man ska göra sina barn medvetna om,att man alltid finns kvar om de behöver hjälp eller stöd.Förälder är något man är hela livet.

[Indigo Qugimo]

Hej

Jag tror vi är många som kämpar för att hitta balans i livet.Balans mellan att jobba,hjälpa andra,men också att kunna prioritera sej själv ibland,sätta sej själv först för en gångs skull,vad vill JAG med mitt liv?    Vad är viktigt för mej?Det finns gott om människor som inte verkar ha några problem med att sätta sej själva främst,men vi som prioriterar våra egna önskemål lågt,behöver ibland tänka över vad vi vill.Jag menar inte att man ska bli egoist,men det är inget fel att tänka lite på sej själv ibland.Livet väntar inte,och saker man tänkt göra “sedan” har en förmåga att aldrig bli av.

Jag tror det kan vara nyttigt att stanna upp och reflektera ibland.Ta ett steg tillbaka från “hamsterhjulet”.Det finns en risk annars att livet bara går och plötsligt upptäcker man att man inte gjort det man ville göra med sitt liv.Problemet är att man måste välja.Med alla de möjligheter som livet erbjuder,så har man ingen möjlighet att göra allt.Jag hörde någon säga nånstans att” man ska försöka leva sitt liv så,att man känner sej tacksam över att man fått ett liv.”

Så länge man lever så har man alltid en möjlighet till förändring.Det är min fasta punkt,när livet känns tungt och jag känner för att ge upp.Ibland får man acceptera att livet står still eller att det tar väldigt små steg framåt.

Var rädd om dej och ge inte upp.

[Indigo Qugimo]

Hej

Låt henne läsa den här texten……