Det tar så fruktansvärt mycket energi,att försöka passa in,om man känner att man inte gör det.Fyrkantiga bitar passar ju inte i runda hål.Att försöka leva upp till en norm,som inte passar en,är ju också energikrävande.Men vad är det som säger att man måste vara som alla andra?Om man inte passar in i de sammanhang som man befinner sej i,så får man försöka hitta andra sammanhang.Människor har ju ett inneboende behov av att känna sej accepterade och delaktiga i ett sammanhang,men först får man försöka acceptera sej själv,vilket inte alltid är så enkelt.Ordet “normal” är egentligen det mest meningslösa ord som finns.Vad betyder det egentligen?Finns det nåt eller nån som är normal?Det betyder ju bara att man är som alla andra,medel,ointressant och tråkig.Är det nåt att sträva efter?Att vara normal?Ska man inte bejaka de egenheter man har?De är ju dom som gör en intressant,lite annorlunda,spännande,värd att lära känna och utforska.Tyvärr är människor rädda för det obekanta.Det är ju så mycket tryggare att bara vara i bekanta sammanhang,med människor som tycker och tänker som en själv,men blir det inte lite tråkigt i längden?
