Avsaknad av mänsklig kontakt

[Red Nylaby]

I coronatider är jag ännu mer ensam än vanligt. Jag bor i min egen lägenhet. Hit vågar sig ingen pga corona och ökad smittorisk inomhus på små ytor. Det värsta med ensamheten är avsaknaden av fysisk kontakt. Inga handslag, inga kramar…. Efter månader utan att få någon beröring håller jag på att gå under. Jag vet inte hur jag ska gå vidare.

Vi räddar säkert fysiska liv med isoleringen, men hur många personer med psykisk ohälsa blir följden? Jag har börjat fundera på vad människor skulle välja om de var tvungna:

1. Att avlida i sviterna av corona omgiven av sjukvårdspersonal som finns någonstans bakom all skyddsutrustning.

2. Att avlida i total ensamhet pga den isolering som corona orsakar.

Jag orkar snart inte mer, men jag vill inte dö. Är ni fler som känner igen er? Hur gör ni för att ta er igenom avsaknaden av fysisk beröring som något så enkelt som att bara ta i hand eller få en kram?

klart det är kämpigt att inte få känna närhet , men försök att stå ut , det vänder !!!

du fixar det !!!

 

en STOR internet kram till dej från mej

 

mvh m

Jag förstår att det måste kännas jättejobbigt. Själv skyr jag fysisk kontakt och har tyckte att socialdistansering rent fysiskt varit skönt. Men nu börjar även jag känna att en kram hade varit bra ibland.
ett tips kan faktiskt vara att boka en massage, för det finns hudvårdssalonger som fortfarande utför det trots covid.

[Indigo Qugimo]

Hej

Det tråkiga är att det kan bli en vana att leva utan kontakt.Det är så länge sedan någon tog i mej,att jag knappt minns det.Och egentligen är det inget jag saknar,eller om jag bara vant mej vid att leva utan närhet.Saker man aldrig blivit beroende av saknar man inte särskilt mycket,men när man tar bort något man vant sej vid,så leder det såklart till någon form av abstinens.

Det är en verklig prövning att tvingas privatisera sin ångest Att helt ensam ta hand om sig själv Att lida skickligt av denna chockterapi .Att upptäcka lärdomar Om sig själv Om samhället Tvingas utreda vari ens behov av bekräftelse består .Vara sin egen förälder Vara ett ensambarn Tro sig behöva närhet Se alla samlade rön om att utan flockdjurstillhörighet är vi pantade Och ändå motivera sig att fortsätta bestiga Ensamhetens snötäckta Berg

Jag var väldigt rädd för fysisk kontakt i många år. I min familj så uttryckte vi bara fysisk kontakt via våld, vilket såklart gjorde mig rädd för fysisk kontakt. Vad som hjälpte mig var att vidröra en hund. Kanske du borde skaffa en katt eller liknande 🙂