[Blue Vajeno]

Hej Green Syqyry!

Jag är ledsen att du ska behöva leva i en så jobbig sits, det är tungt att läsa.
Jag förstår känslan av att du vill känna dig behövd och jag skulle rekommendera något som kan kännas väldigt svårt, det är att försöka älska dig själv. Du kommer alltid att behöva din egen kärlek, försök att ge samma uppskattning och kärlek till dig själv som du skulle ge till andra personer du verkligen tycker om, den trösten kommer hjälpa mycket tills du träffar på andra människor som du bildar fina relationer med.

Jag skulle även kunna rekommendera att du försöker prata med en kurator eller en psykolog om hur du mår, de dömer dig inte och de har träffat på många i liknande situationer som dig, men det behöver också kännas rätt.

Det finns personer där ute som behöver dig och älskar dig, du behöver bara ge er chansen att finna varandra! Tills den dagen kommer, försök att älska dig själv för du är fantastisk och älskvärd precis som du är! ❤️

[Blue Vajeno]

Green Variva skrev:

Jag vet hur det är, jag är också introvert, fast kvinna. Jag har aldrig haft ett förhållande (eller sex) och jag har inte heller några vänner, så jag är sjukt ensam jag med Jag är väldigt öppen om min introversion(och övriga diagnoser) på datingappar tex Happy Pancake. Än så länge har jag inte lyckats hitta någon, men jag har också social ångest som ställer till det. Jag har börjat läsa och lyssna på Happy Dating och jag har lärt mig mycket. Så jag ska ta och skriva om min presentationstext, så den blir mer djup och sårbar. Men skaffa dig ett fritidsintresse, börjar träna, nätdejta, gå en kurs mm. Det finns introverta grupper på Facebook, försök hitta någon där.

Hej Green Variva

Jag har inte varit inne på Mind forumet på ett tag så missade att du skrev.
Sen har jag även en profil på Happy Pancake också, men det känns inte som en optimal lösning. Själv får jag nästan aldrig svar när jag skriver till någon och jag har sett på flera profiler hur de skriver att de är trötta på att män bara är ute efter sex och inte vill ha något seriöst. Så jag antar att det är svårt från båda hållen.
Sen kan jag också behöva uppdatera min profiltext som du nämnde, att göra den mer djup och sårbar, inte att den behöver vara så generaliserad. Det kanske kan hjälpa.

Det var ju ett tag sen du skrev nu, jag hoppas att det går uppåt för dig! Bland det jobbigaste jag vet är att inte ha någon när vi känner oss ensam.

Bra förslag även med Facebook, är det något du har provat på och hur har det fungerat för dig i så fall?

[Blue Vajeno]

Hej Azure Racyro.

Jag beklagar verkligen, det är viktigt att du får prata ut om hur du känner. Om du inte känner att du har någon i familjen eller en vän som du är bekväm att öppna upp dig för om hur du mår så skulle jag absolut rekommendera att du pratar med en psykolog eller en kurator. Deras jobb är främst att lyssna och komma med råd, de dömer dig inte för hur du mår.
Du har själv tagit steget nu att skriva här om hur du mår och det är väldigt starkt, försök nu ta steget att kontakta en professionell person som kan lyssna på dig. Att verkligen få prata ut om exakt hur man känner hjälper väldigt mycket och det är första steget för att kunna må bättre.

Det går tyvärr inte att bara “gå vidare”, det vi måste göra när vi förlorat någon som står oss nära är att försöka acceptera och anpassa oss. Det betyder också att vi får acceptera att vi mår dåligt över det som hänt och då är det väldigt viktigt att ha någon att prata ut med och att vi får känna sorg. <3

[Blue Vajeno]

Hejsan, tack för svaren! <3

Red Simyna.
Det ligger något i det du skriver och de som sägs på podcasten, tack för rekommendationen!
Jag lyssnade på den för ett tag sedan, och som du skriver attraheras en viss målgrupp beroende på hur man lägger upp sin presentation, samt vilka bilder som läggs upp och vad man pratar om i konversationen.
Det är definitivt något jag får fundera på och titta lite mer noga över, samtidigt är situationen lite annorlunda mellan män och kvinnor eftersom kvinnor får så många fler ögon på sig. Jag tror att det är viktigt för män att hitta en bra öppnigsreplik så att personen man skriver till ens är villig att påbörja chatten då det oftast är männen som behöver inleda en konversation.

 

Olive Buloce.
Jo jag tror att det svåraste är nog att ens hitta en person som föredrar att ha det lugnt och stilla mer än att ha en massa aktiviteter på gång. Jag har hört och träffat på flera personer både män & kvinnor som inte lever ett speciellt aktivt liv och flera av dem har varit ensamma en längre tid då de helt enkelt inte träffar många nya personer.
Sen finns det vissa som drömmer om att någon annan ska ta dem därifrån och ge dem motivation till att resa och göra en massa saker som de inte klarar av på egen hand. Jag vet däremot inte om det är så hälsosamt att behöva förlita sig på någon annan för att våga leva det liv man vill.

Det är smidigt för de som är extrovert och som gillar att vara aktiva då de bara behöver göra något som de tycker om för att kunna träffa på likasinnade personer. Istället är oddsen väldigt låg för en introvert som inte vill vara så aktiv att träffa på någon likasinnad eftersom de personerna oftast stannar hemma.
Det är synd, både att jag personligen känner av det och även generellt så är det förmodligen ganska många människor som är ensamma även om de inte vill vara det, men att de kanske inte trivs att vara på platser där det är mycket folk.  Jag vet faktiskt inte vad den bästa lösningen är.

[Blue Vajeno]

Hejsan red, tack för svaret!

Hur går det för dig med studierna, är det fortfarande struligt med klasskamraterna?

Jag håller med dig att det finns många olika tårtbitar i livet som tillsammans kan bilda en hel tårta.
Det är nog så att alla måste hitta det som gör deras liv meningsfullt, i slutändan är nog ändå ett framgångsrikt liv att leva det liv som gör oss lyckliga och det svaret varierar från person till person. Som du säger finns det mycket som pengar kan göra för en person som vill uppleva världen, resa och göra olika aktiviteter.

För mig finns nog främst två stora tårtbitar, sociala relationer som du nämnde och även frihet.
Ju mindre press jag har, ju mindre “tvingad” jag känner mig av samhället och bekanta till att göra saker så som att utvecklas inom yrkesbranschen och jobba 24/7, desto bättre mår jag.
Så frihet, möjligheten att göra det jag känner för när jag känner för det är nog viktigt, inte att bli styrd av andra människors vilja.
Sen relation, att finna en partner. En sambo att leva livet med, att kunna ge och få kärlek av någon som jag älskar. Det är nog mina viktigaste tårtbitar.

Det gäller nog bara att försöka uppnå det livet som vi innerst vill ha, det är förmodligen vad vi kan kalla för ett framgångsrikt liv. Ett liv som ger oss mening och att inte ångra sina val man gjort i livet. Men jag tror också att det är viktigt att kunna stanna upp och njuta av livet så som vi har det. Försöka att hitta det positiva med vår tillvaro utan att bara längta efter det vi inte har.

Har du någon klar bild på hur du vill att ditt liv ska se ut framöver? Några mål som du anser skulle ge dig ett framgångsrikt liv? Med andra ord har du koll på vilken tårtbit som betyder mest för dig? <3

[Blue Vajeno]

Hejsan!

En relation kommer bara att fungera om båda personerna är villiga att lyssna på varandra och försöker att se saker från bådas sida och komma fram till en gemensam lösning, eller att minst försöka förstå sin partner. I ditt fall låter det som att din pojkvän inte har ett intresse av att lyssna på vad du tycker & känner, utan istället vill bara utnyttja dig för att få som han vill.

Det låter som att du bryr dig om honom och vill han väl, men om han inte ens visar intresse i att bry sig om dig så varför ska du då ens ge honom någon uppmärksamhet? Det kommer bara leda till att du blir utnyttjad och då kommer du att må dåligt, vilket även kommer smittas av sig till honom då han märker av att du mår dåligt, vilket kommer få honom att må sämre.

Så jag antar att det han vill ha är en person som tar hand om honom, en förälder så att säga. Om du inte kommer orka med eller inte klarar av den rollen så får ni tillsammans komma fram till en lösning där ni kan anpassa er situation efter bådas behov, inte bara efter hans behov. Sen om han inte är villig att lyssna så borde du göra slut med honom för bådas skull, både för att du ska kunna må bra och för att ge han en chans till att kunna hitta någon som eventuellt kan uppfylla hans krav.

Men det låter som att du själv redan har kommit till den slutsatsen, vad är det som hindrar dig från att göra slut om han inte är villig att lyssna?
Om det är att han inte har något hem eller pengar så är det inte ett problem som gäller dig, även om du vill honom väl så är det inte ditt ansvar, han måste lära sig att kunna ta hand om sig själv, vilket han tyvärr aldrig kommer göra om du fortsätter att låta honom utnyttja dig.

[Blue Vajeno]

Hejsan Purple Sugoca!

Jag har en bror som blev väldigt mobbad i tonåren, så jag har sett hur det kan bli och det gör mig väldigt besviken på mänskligheten. Sen läste jag även ett par av dina äldre inlägg och ingen ska behöva vara så pass ensam!
När det kommer till att träffa människor så kan det vara väldigt svårt när vi är upptagna med jobb och som exempel trädgårdsarbete, samt även att finna motivationen och energin till att försöka ta sig ut för att lära känna människor är en utmaning.
Jag skulle nog föreslå att försöka hitta en hobby att roa dig med, någon form av aktivitet som du kan göra på fritiden som du finner roligt att göra, sen när du är bekväm med det kan du då träffa andra människor med lika intresse via den hobbyn, vad det nu än är. Men jag vet att det är lättare sagt än gjort så jag hoppas bara att du finner något eller någon som hjälper dig att komma bort från att behöva känna dig ensam! <3
Jag antar att det jag skrev även kan riktas åt er Red Menive & Olive Buloce. <3

Det finns flera här på forumen i liknande situation som läser och lyssnar!
Men om du känner för att skriva till någon enskild så kan du skicka en mail till [email protected]

[Blue Vajeno]

Hejsan,

Jag känner mycket igen mig i det du skriver, jag har också tänkt i banorna att de andra är själviska som vill att jag ska leva även då jag mår så pass dåligt att jag vill vara död, vilket fick mig också att komma till slutsatsen att alla är “själviska” i allt vi gör, när vi gör något så gör vi det för att vi i den stunden anser att det är det bästa alternativet för oss, även om det på sikt kan påverka oss negativt. Alla gör helt enkelt det som de just i den stunden vill göra, även om vi gör något för någon annans skull så gör vi det för att vi känner ett behov eller en vilja att hjälpa den personen.
Sen när det gäller det du skrev om att dö, själv så ser jag också att dö som en negativ sak eftersom det kan ha en negativ påverkan på personer som jag bryr mig om, men att dö känns också väldigt lockande då livet inte känns värt att leva.
Men jag tror det jag vill trots allt är inte att dö, utan det är att bara vara död, idén att dö är något negativt, men idén att vara död känns väldigt positivt, så därför undviker jag att begå självmord då jag inte vill skada andra, men samtidigt längtar jag efter döden då det innebär ett slut på lidandet.
Vad tror du om det? låter det bekant för dig att vara död är det du längtar efter, men att dö är negativt?

[Blue Vajeno]

Hejsan, Jag kan först säga att jag förstår dig Indigo Fyconi, då jag är en man på 30 år och har aldrig varit i en relation samt är oskuld för den delen, trots att jag vill och har alltid velat vara i en relation.

Men med det sagt så tror jag inte att det handlar om att kvinnor lockar sig till folk som beter sig illa mot dem, utan snarare till folk som har starkt självförtroende och även trivs med hur deras liv ser ut för stunden.
När vi lyckas med att trivas och vara nöjda med det vi har istället för att älta och vara desperata att få det vi inte har så kommer vi att ha mer självförtroende och det syns direkt om du försöker flörta eller få uppmärksamhet av en annan person.
Det blir lite som att lyssna på en person som står på en scen och pratar, om personen är lite blyg eller känner sig nervös / stressad så märker vi av det direkt i kroppsspråket och även på rösten, det kan då snabbt bli väldigt ointressant. Men är personen helt bekväm att stå på scen och mår bra, är glad och utstrålar självförtroende så kommer den direkt att vara mycket mer intressant att lyssna på, det spelar egentligen ingen större roll vad han säger då. Han kan stå på scen och scamma alla i publiken, medans den blyga osäkra personen kanske har något jätte viktigt att prata om, trots det kommer du vara mer intresserad av den säkra personen.
Så jag tror det viktigaste vi kan göra är helt enkelt att bli bekväm med oss själva, hitta en plats i livet som vi är lyckliga på som inte kräver att vi är i en relation för att vi ska trivas att vara där, uppnår vi det så kommer vi direkt att bli mer intressanta för kvinnor, för då är vi helt enkelt självsäkra vilket gör oss mer synliga och mer värd att lägga ned tid på.
Vad gäller din fråga om lugnare miljöer har jag själv inget svar på tyvärr.

[Blue Vajeno]

Hej Blue Sycita!

Vad gäller alkohol & festande så började det nog bli lite lugnare för min del de senaste fem åren, blir 30 i år så 25+. Men samtidigt är det bara hemma fester hos bekanta och inte så mycket ute på korgar och pubar då jag aldrig har varit mycket för sånt. Jag tror definitivt att personer kan anpassa sig efter sin partner om de gillar varandra, så om du träffar på någon och du nämner att du inte gillar att de är ute och festar så mycket så bör de respektera det och trappa ned på festandet. Annars så känner jag även till äldre män som också är ute och dricker så det är inte alltid något som försvinner med tiden tyvärr.
Jag skulle inte säga att det är konstigt att inte vilja dricka heller, i gruppen som jag oftast umgås med så är det ett par personer som faktiskt aldrig dricker när vi träffas, men alla vill att de ska vara med i alla fall, det är bara roligt att de vill umgås, så jag tror att du kanske inte har träffat på rätt människor ännu om de blir kränkta bara för att du inte vill dricka alkohol.

Jag är även ledsen att du känner dig ensam och att du ens ska behöva ställa frågan om du är bra, svaret är att det finns alltid någon där ute för alla, och är du säker på att ingen man har varit intresserad av dig? Jag är en man på snart 30 år, jag har heller aldrig varit i en relation eller ens kysst någon, trots att jag har varit intresserad av flera kvinnor, jag saknar helt enkelt självförtroendet och är för blyg för att våga göra något åt mina känslor även om jag vill. Så jag tror att det garanterat har funnits flera män där ute som har varit intresserad av dig, men kanske bara det att de inte vet hur eller inte vågar visa sina känslor för dig.

Det där med att du har en person du fastnat för är väldigt jobbigt, jag fastnade för en tjej i flera år trots att jag visste att det inte skulle bli något, men känslorna satt fortfarande kvar. Efter ett antal år försvann de för mig och jag kunde gå vidare tack och lov, jag tror att det är viktigt att du fokuserar på dig själv och vad som gör dig lycklig utan att behöva tänka så mycket på den personen.
Med andra ord att må bra utan att behöva vara i en relation för att må bra, sen när vi uppnått det så är vi trygga med oss själva och har inga större bekymmer vad gäller vårt självförtroende, då blir det lättare att finna en relation skulle jag tro.

Jag hoppas verkligen att du lyckas finna det du söker framöver, ingen ska behöva känna sig utanför eller vara ensam!

[Blue Vajeno]

Tack själv! jag är imponerad att du valde att läsa alla meddelanden i tråden, jag hoppas att du fick ut något av det.

Det är lustigt att vi drar oss till personer som är i liknande situationer, det är förmodligen skönt att förstå sig på personen man pratar med som du säger, jag minns att när jag studerade på yrkeshögskola så var vi tre personer som hade ADD, vi blev som en grupp och höll ihop. Men det lustiga var att innan vi ens visste att vi alla hade ADD så “hittade” vi varandra och började umgås.
Så jag förstår dig när du säger att det är skönt att kunna känna sig förstådd & att förstå sig på personen, vi dras helt enkelt till personer som är lik oss.

Jag studerade till programmerare då jag gillar att vara kreativ, men jag hoppade av efter ett par terminer när jag insåg att som programmerare följer man andras instruktioner istället för att hitta på egna idéer, så det var utvecklingen som jag gillade, inte programmeringen. Vad studerar du själv till om jag får fråga? 🙂

Tror du kanske att det är liknande för dig då att problemet sitter i att du inte vågar/kan känna? Jag tänkte att när din mormor gick bort så var de negativa känslorna så pass stora att det inte går för dig att helt stänga dem ute trots att du vill eftersom du har en vana att låsa ut känslorna?
Om det är fallet så kanske du har liknande problem som mig, att du behöver öppna upp och känna mer känslor istället för att försöka undvika smärtan och bara gå vidare.

Du får heller inte låta din ADD stoppa dig. Den skapar mycket besvär för oss det är sant, men den kan också göra oss stark i andra sammanhang, så vi får anpassa oss efter hur vi är och göra det bästa vi kan av situationen!
Så länge vi inte slutar simma så sjunker vi aldrig för djupt för att aldrig ta oss upp igen, det gäller att inte ge upp, så det är inte kört för dig, det är inte kört för mig heller för den delen 😉
Vi måste bara hitta rätt väg att gå innan vi kan inse hur fint livet kan vara.
Du behöver inte heller be om ursäkt för att du låter dyster, de flesta här har det jobbigt och vi får klaga, det är väl lite det som det här forumet är till för, att få skriva av sig.

Tack igen för dina fina ord! Jag tycker att du verkar vara en väldigt fin människa, så jag hoppas verkligen att du finner mer lycka framöver, för det förtjänar du.

[Blue Vajeno]

Hej igen!

Jag kan gärna svara på frågor, felet är att vi är förmodligen inte riktigt i samma situation, när min farfar gick bort så var jag redan ganska tom inombords. För mig sitter problemen från tidig tonårsålder, för att kunna överleva så stängde jag ut negativa känslor, men för att göra det var jag även tvungen att stänga ut kärlek och starka positiva känslor mot människor. Så när min farfar dog kände jag tyvärr inte allt för mycket då jag inte tillåter mig själv att känna.

Så för mig låter det som att för din del var det mer att du hade väldigt stor kärlek för din mormor, som du skrev att hon var som en andra mamma för dig, så tyvärr kan jag inte ge dig ett exakt råd till hur du ska gå till väga för att gå vidare. Jag har själv en stor saknad på grund av saker som har hänt tidigare i livet, men jag har inte riktigt kommit över det heller då jag inte låter mig själv känna känslorna, så jag gör som du skrev att du också gör, låtsas att må bra. Felet är att det aldrig kommer att fungera, bara för att man gömmer sina känslor betyder det inte att de är borta, de syns bara inte på ytan men vi själva kommer känna av dem mer och mer tills att det blir för mycket.

Så istället för att berätta för dig exakt hur du ska göra vilket jag tyvärr inte kan även då jag vill, så kan jag berätta att för min del bör jag våga känna negativa känslor igen för att kunna känna positiva känslor, hur ont de än gör behöver jag försöka förstå vad exakt det är som gör så ont, även om det är själviska känslor så som att man känner sig övergiven.
Skulle jag kunna finna svaret på mina negativa känslor så skulle det vara en bra början till att kunna hitta rätt väg för att må bra igen.
Så jag tror att du kanske behöver göra detsamma, du är inte fånig för att du mår dåligt, du är en människa precis som alla andra, du mår dåligt för att du kände kärlek till någon och har förlorat dem. Det är beviset på att du är en omtänksam och kärleksfull människa.

Problemet sitter ju i att när vi inbillar oss att vi mår bra så mår vi uppenbarligen inte bra, det rätta att göra är nog istället för att inbilla sig om att vi mår bra så bör vi försöka övertyga oss själva att vår omgivning är bra och det kan då få oss att må bättre, men vi bör fortfarande också få vara ärliga mot oss själva åt båda hållen, det finns mycket negativt och det får göra ont. Men vi får inte glömma att det också finns mycket positivt runt oss som vi kan ta in för att ge oss glädje.

Förlåt att det är så mycket text, jag är väldigt dålig på att lyckas förmedla det jag vill med få ord.
Tack även för dina fina ord! <3