Blue Vajeno
Skapade svar
-
Hejsan!
Jag känner igen mig när du säger att du känner att du inte har kontroll över ditt liv. Men jag ville säga att du behöver inte vara så orolig som du är, det finns alltid hjälp att få bara du söker rätt.
Det är svårt med CSN som du säger, att de kräver att man uppnår en viss mängd poäng för att kunna fortsätta få ersättning. Om det är så att du inte längre kan få bidrag från CSN så finns det alltid andra vägar att ta. Om du är bekväm med att jobba så är det ett alternativ, så kan du studera på deltid vid sidan om. Om arbete är svårt för dig så kan du skriva in dig på arbetsförmedlingen och även ansöka om ekonomiskt bistånd via socialstyrelsen, de hjälper dig med ersättning för hyra, el, mat etc.
Du behöver absolut inte sälja det du äger för att kunna få råd till mat. Sök hjälp för de problem som du har och om ditt mål är att klara vissa studier så kan du även få hjälp med det via socialtjänsten och arbetsförmedlingen.Du behöver inte känna att det inte finns någon utväg för dig. Förträng inte dina problem, hitta en lösning! Det finns många möjligheter för dig, du behöver bara be om hjälp.
Hej!
Om du väljer att inte prata med någon så kommer du få en tillfällig undanflykt från dina problem, men jag tror att du själv har insett att det inte kommer fungera i längden.
Med det du skriver låter det som att du redan har haft tankar om att göra något dumt, men att din familj får dig att undvika det scenariot.
Om du väljer att prata med någon så kommer du, som du säger, gräva upp en massa undangömda problem som ligger inom dig. Jag förstår att det kan vara väldigt skrämmande, men hur kan vi lära oss att ta hand om våra problem om vi inte vågar möta dem?
Om du istället väljer att inte tala med någon om dina problem så kommer dessa problem att fortsätta byggas upp inom dig, i värsta fall leder det till att du gör något som skadar både dig & din familj.
Är inte alternativet bättre då att försöka hitta & lösa dina problem? Så att du kan leva ett lyckligt liv tillsammans med din sambo & dotter.Hejsan Purple Docude! <3
Det låter väldigt jobbigt, inget ska behöva känna att de inte längre vill leva!
Oftast brukar en moderator på forumet ändra ditt inlägg om du lägger till något personligt, så som info om vart du bor, vad du heter eller en mail etc. Så oftast är det lättast att bara skriva här på forumet.
Jag är också villig att skriva om du känner för det! Själv har jag gjort en anonym mail som du kan skriva till om du känner att du vill skriva till någon mer privat. [email protected], om du gör det rekommenderar jag att du skapar en ny mail först för att hålla dig anonym.
Risken finns att en mod ändrar mitt inlägg dock och tar bort mailadressen.Hej Yellow Neroku <3
Det var både en tung läsning och samtidigt inspirerande, jag är ledsen att du ska behöva gå igenom PTSD.
Själv har jag mycket erfarenhet av psykisk ohälsa, majoriteten av mitt liv har bestått av negativa tankar & negativa människor i min närhet. Droger, alkohol, slagsmål, mobbing och självmord. Just nu är jag däremot i ett stadie i livet som kanske inte är perfekt, men det är bland det bästa jag mar mått i hela mitt liv.
Det jag har kommit fram till är att dessa negativa känslor aldrig har ett slut. Det finns inte ett perfekt liv, men det i sig gör livet värt att leva. Det finns alltid en förbättring, något att sträva efter och mål att försöka uppnå. Jag har lärt mig att ju hårdare vi kämpar för att bli av med våra negativa känslor, desto mer drar de oss tillbaka. Så istället för att försöka hålla det som är positivt så hårt som möjligt för att inte tappa taget, tror jag att det är bättre att försöka fokusera på att hålla de negativa känslorna nära först.
Vi kan uppmärksamma de negativa känslorna, försöka förstå dem och inse att vi kommer leva med dem. Om vi sen inser att vi kan leva med dem, så kan vi också fritt börja räcka ut handen mot det positiva. Då kommer de negativa känslorna inte längre dra oss tillbaka till verkligheten när vi minst anar det, eftersom vi redan är medvetna om dem och har accepterat dem.Jag tror på att du kan klara av det här, du har gjort det förut och du kan göra det igen! Det finns mycket kvar för dig att leva för, men du kommer nog behöva ha tålamod. Låt det ta tid och inse att med tiden kommer du må bättre igen. Ditt liv är inte över! <3
Det låter rimligt. Jag har aldrig varit attraherad av en man, men jag känner mig ofta attraherad av kvinnor som har en manlig stil. Det är inte så lätt att finna en manlig kvinna däremot måste jag tyvärr få säga, de är ganska ovanliga. Men en dag kanske jag finner en kvinna som är mer maskulin och att vi faller för varandra, man kan hoppas!
Annars är ju alternativet att jag helt enkelt lär mig att vara mer maskulin, jag får bara en känsla av att jag kommer utsätta mig för situationer som jag inte är bekväm med. Men det kanske är bättre än att förbli singel hela livet.Jag är i alla fall lite mer säker på min situation nu, även om jag hade en ganska bra uppfattning om det tidigare. Om något är jag mer medveten om vad jag behöver göra, vilket tyvärr går emot det jag vill och är bekväm med att göra.
Det här är jag övertygad om är ett tankefel, hehe. Jättevanligt att män tror att de är ”för snälla”. Nu är jag faktiskt kvinna och fyller nästan 40 år, så jag vågar uttala mig om detta. Jag har haft sexuella relationer, hutlöst många killar har jag hånglat med, även haft extremt mycket killkompisar och även varit i kärleksrelationer (som visserligen inte varat så länge..ehm.). Men snällhet kan inte vara den avgörande faktorn som gör kvinnorna avtända? Det handlar sällan heller, tror jag, om att upplevas hotfull eller vara mer otrevlig. Utan jag är nog också helt inne på teorin om sexuella energin och även flirtförmåga. De absolut flesta kvinnor vill inte ha ”en tjejkompis” som partner, vi har detta så det räcker och blir över allra oftast, däremot vill många känna sig uppvaktade, få känna sig kvinnliga. Att de är sexuellt attraktiva för männen.
Jag håller med, jag tror inte att det är på grund av att jag är snäll som kvinnor blir avtända. Däremot tror jag att anledningen till att jag är snäll, lyssnar och empatisk är för att jag är mer “kvinnlig” än de flesta männen.
Jag känner att det finns en anledning till att kvinnor främst är dem som blir uppvaktade och männen är de som uppvaktar. De trivs helt enkelt med sina roller.
Så när jag kommer som en man och inte är bekväm med den typiska manliga rollen, jag är istället mer empatisk. Då blir det problematiskt för kvinnan som söker just det som en maskulin man kan ge, eftersom jag inte ger samma energi då som de är ute efter så blir jag helt enkelt ensam och hamnar i “friendzone”. Därför jag menar att min empati och att jag är snäll gör det problematiskt, för att det kommer från att jag är mer feminin vilket inte är attraktivt. Som du sa så har ni nog med tjejkompisar.Hej! Va grymt av dig att du söker efter råd och tips för att ta tag i det. Det kan du känna dig stolt över. Jag kommer vara helt ärlig här och jag kommer göra det från en infallsvinkel fär jag tillåter mig själv att spekulera helt fritt kring din person. Har jag fel så det bara att ignorera mig. Men när jag läser det du skriver är du en total motsatt spegelbild av mig själv. Jag är en man i 30-årsåldern som inte är fysisk attraktiv. Jag är sannerligen inte ful, men jag tynar bort i ett sällskap av hunkar och det har jag fått förhålla mig till hela mitt liv. Där emot är jag charmig och har ett gott självförtroende och har således nått en relativ framgång hos kvinnor. Så. Till saken. Jag vill återigen understryka att jag spekulerar här, men jag gissar att du har haft lätt att trilla in i friendzones genom åren genom att du är väldigt fin i att lyssna och visat att du finns tillgänglig för kvinnor om de behöver lätta på hjärtat. Just därför har du också en speciell plats i hjärtat hos kvinnor i förhållanden när de känner att de inte får det emotionella stöd de behöver hemma, som du skrev. Om jag har rätt här så kan jag komma med en positiv nyhet. Det är att du inte behöver ändra på dina personlighetsdrag det minsta. Du har ett guldläge som redan är nämnt här. Du är attraktiv och får kvinnor att anknyta till dig och du gillar det antar jag. Så ändra inte på något där. Alls. MEN. Om jag fortsätter spekulera så hamnar du i friendzones av den enkla anledning att du inte tydligt visar vad du vill och således inte utstrålar någon sexuell energi. Utan att du hoppas att det kanske kommer till något djupare med tiden. Så mitt råd till dig är att vara mer tydlig och tänka på vad det är för något du utstrålar. Om du gör det så kommer vissa av dessa kvinnor som känner sig emotionellt knutna till dig att skrämmas iväg, då deras vänskapsambitioner helt plötsligt hotas, men om du är ok med det ( vilket det låter som) så kommer de kvinnor som snarare kommer känna en emotionell och sexuellt dragning till dig att komma istället. S det är mitt råd. Ignorera som sagt om jag har fel i mina spekulationer. Annars så vet jag att du kommer komma in på banan snart. Gör det inte mer komplicerat, utan upp med självförtroendet nu och rocka loss
Hejsan, tackar för svaret!
Jag uppskattar din ärlighet för jag tar inte illa upp!
Jo det låter som är du är lite motsatsen till mig, så jag kan förstå att du har lättare att få dejter.
Generellt så håller jag helt med dig, utöver att jag har ganska bra självförtroende. Det är främst min självkänsla som är ett problem. Sen skulle jag inte kalla mig för en hunk, snarare att jag har potential till att bli snygg om jag bara tar hand om mig själv lite bättre.Med det sagt så håller jag annars med dig. Jag blir absolut satt i en “friendzone” och jag har väldigt svårt att visa mina känslor för någon. Det är väl av flera skäl som har med min uppväxt att göra.
Även så vill jag inte göra den jag pratar med obekväm, men jag antar att jag kommer helt enkelt behöva utsätta folk för obekväma situationer om jag någonsin ska kunna finna en partner.
Lite det jag var inne på i första inlägget också, det krävs helt enkelt att “pusha gränser”. Att se vart gränsen går någonstans. Det är ju lite den biten jag är väldigt obekväm med, är mer feminin av mig och inte maskulin trots allt.Har en vän som en gång som sa en raggningsreplik till mig som jag skulle upprepa tillbaka till honom. När jag gjorde det så fick jag som svar att han kände inget alls. Att jag helt enkelt inte har förmågan att vara flörtig, och det måste jag nog hålla med om.
Så det kanske är som ni båda säger att jag har ett guldläge, men samtidigt känner jag att det är ett “double ended sword”. Jag må ha empati och kan vara snäll, men tack vare det har jag också svårt att vara den mannen som de flesta kvinnorna söker.<3 Jaha, okej. Låter vagt bekant att jag tipsat om denna nu när du säger det, haha. Tänker att intellektuell kan innebära att ha en stark intellektuell kapacitet, intellektuell nyfikenhet och att ha förmågan att analysera och förstå komplexa idéer och koncept. En intellektuell person tenderar att ägna sig åt intellektuell verksamhet, såsom att läsa, studera, forska och reflektera över olika ämnen. Intellektuella människor har ofta ett brett spektrum av kunskaper och intressen. Är ofta djupt engagerad i att förstå och utforska världen och människans villkor, samt analytiska och kritiska tänkare, och där man strävar efter att förstå komplexiteten i både teoretiska och praktiska problem. En intellektuell är inte nödvändigtvis begränsad till en specifik akademisk disciplin eller område. Det viktigaste är förmågan att tänka kritiskt, reflektera över idéer och kunna kommunicera och diskutera dessa idéer på ett sätt som stimulerar och utmanar andra människor. — För egen del har jag kommit på att det nog brister med den sexuella kontakten, faktiskt. Kan absolut halta även intellektuellt, big time (umgås med för smarta personer), men det som oftast snurrar runt i huvudet är att jag känner mig obekväm i min egen kropp. Är det likadant för dig, månnetro?
Hmm, till viss del kanske jag känner mig obekväm i min egen kropp, inte fullt ut dock. Tränar jag lite mer så är jag säker på att jag skulle trivas med min kropp och jag har redan börjat tagit tag i det.
Men jo, det är väl den sexuella kontakten som det brister i absolut.
Den intellektuella kan ibland vara lite stel, kan vara svårt att lägga till saker när man inte har koll alls på ämnet. Så då blir det kanske mer att jag stället många frågor för att det kan intressera mig att få reda på mer information om det.
Jag måste helt enkelt bli bättre på att vara flörtig. Jag får dock en känsla av att om jag börjar flörta en massa så kommer det mer kännas creepy än sexigt. 😅Jag lyssnar inte på Happydejting, men om jag minns rätt så kanske det var du som rekommenderade en podcast där för ett tag sen till mig?
För jag känner igen det och jag tror att jag lyssnade på en podcast, det var ett tag sen nu dock.Emotionell kontakt är det nog inga problem med. Jag skulle däremot inte säga att jag är för het.. skulle själv säga motsatsen. Sen är det ju så att jag har dålig självkänsla och det kan ju absolut bidra till att jag inte är sexig, men istället stärker det nog min emotionella sida. Däremot har jag högt självförtroende.
Sen har jag ju fått bekräftelse från vissa kvinnor att de har varit intresserade och jag har tyckt att mer eller mindre alla av dem har varit väldigt trevliga och snygga, men det är ju det där lilla problemet att de redan har en partner.
Så jag vet ju om att jag inte är så pass ful att jag inte skulle kunna få en partner, men tyvärr är min självkänsla låg tack vare min uppväxt.Intellektuell kontakt är en svår fråga, det beror väl väldigt mycket på vem man pratar med? Själv har jag inga problem att prata om allt och inget, men jag vet också att många är obekväma med det. Jag har lätt att prata om ämnen som kan vara känsliga och det kanske kan få folk att vilja hålla sig undan?
Hehe, jag är tacksam för alla svar! 🙂 Jag vet att det är lite glest på folk här, även jag brukar vara ganska inaktiv på att skriva även om jag tittar runt lite då och då. Ibland är det skönt att bara få skriva av sig även om ingen svarar.
Hej, tack för svaret!
Roligt att någon tycker att det låter som ett guldläge i alla fall 😉
Jag förstår vad du säger och jag kan nog medge att jag förmodligen uppfattas vara någon som jag inte är när man ser från det yttre. Jag har bland annat sett många bli obekväm när jag går bakom dem, även har jag hört folk säga att de är rädda att jag ska smälla till dem. Men jag har då aldrig slagits i hela mitt liv och jag planerar inte att börja nu.
Så det finns väl en stor möjlighet att personer som finner mig ytligt attraktiv tappar den känslan när de pratar med mig då jag är väldigt öppen och känslosam av mig.
Sen kanske de som är mer ute efter en känslosam person inte ser mig som så då jag förmodligen inte uppfattas som en känslosam & sårbar person i mitt yttre.
Frågan är ju då vad man ska göra. För jag har alltid varit väldigt öppen, så att visa mitt inre tycker jag definitivt att jag gör. I alla fall till personer som jag pratar med.
Men det är ju möjligt att jag missuppfattar mig själv också, att jag inte inser hur jag beter mig mot folk. Det är ju svårt att se sig själv som andra ser på oss.Jag kan inte svara på om din känslighet emot andras rörighet har med ADD att göra. Det är inte något som jag känner av så mycket.
Men jag kan inte ha en massa saker på gång, det måste få vara en sak i taget annars blir det rörigt. Jag har inte så mycket problem med att andra springer runt så länge jag får göra mitt.Däremot förståelsen om vad exakt som ska göras kan jag relatera till, en gång hade jag en tenta som höll på i ca 3 timmar. Det var nästan två A4 papper med info om hur vi skulle utföra uppgiften så jag spenderade nästan 1 timme av tiden åt att försöka förstå vad jag skulle göra.
Kan även ta ett annat exempel, en person bad mig att ge henne ett par skruvar från en hylla.
Hyllan hade 3 plan med en hel del prylar på sig. Hon sa till mig “Kan du ge mig skruvarna som ligger i den vita plastmuggen”.
I mina tankar hade jag “skruvar…” samtidigt som jag letade sa hon upprepade gånger “I den vita plastmuggen”.
Det tog mig minst 10 sekunder innan jag fick ögonen på plastmuggen och då slog det mig “Aaah! Den. Vita. Plastmuggen”.Så jag greppade ordet skruvar, men jag kunde inte få ihop att de låg i en vit plastmugg innan jag fick syn på muggen. Sånt händer bara när andra ber mig göra något, om jag själv får en tanke att jag ska göra något så vet jag precis vad jag vill och det uppstår inga problem.
Hejsan Indigo!
Jag känner starkt igen mig i hur du beskriver dina koncentrations problem och jag fick diagnosen ADD när jag var i tonåren.
Det finns nog mycket hjälp att få som du säger i skolan om man har ADD och behöver hjälp. Det är kanske inte omöjligt att du behöver ha en diagnos för att få den hjälpen dock?
Jag har själv aldrig tagit hjälp för min ADD men har ändå lyckats studera på högskola. Jag har också extremt svårt för att hålla koncentrationen under en föreläsning, nästan omöjligt skulle jag vilja säga. Det är även nästan omöjligt för mig att läsa en informativ bok, ett par sidor in så har jag glömt vad jag läste på första sidan. Det är lite som att jag läser alla orden var för sig inte hela meningens innebörd.Jag fick som bäst betyg på en tenta när jag tittade på några PowerPoint föreläsningar och omvandlade meningarna/informationen till egna frågor.
Ett random exempel kan vara
“År 1994 sprang en vit björn förbi kungen när han var i Göteborg”Så om jag tyckte att vissa delar av informationen var relevant gjorde jag om meningen till frågor.
ex
“Vilket år sprang en björn förbi kungen?” “Vilken färg hade björnen?” “Vilken stad var det i?”Till slut hade jag över 100 olika egengjorda frågor som jag försökte lära mig utantill.
Jag fick nästan full pot på den tentan och flera av frågorna på tentan var mer eller mindre ord för ord som några av mina egna frågor.Det gäller alltså att du hittar ett sätt som fungerar för dig att studera på. Sen eftersom du vet om dina problem så kan du ta upp det med en lärare eller skolkurator så kommer de säkert hjälpa till!
Att berätta för andra om dina ambitioner kan vara till en viss nytta.
Men om du tänker på exemplet jag gav så sa inte nbr1 till dig vad dennes ambitioner är. Du fick en känsla bara genom att se personen leva sitt liv. Nbr1 visar sina ambitioner.Det sista du skrev fick jag en känsla inom mig att du visade vad du ville, “länge har du vetat vad du vill”. Du är säker i dina ord, det är inte bara en fantasi.
Men jag tror inte att det handlar om att säga vad du vill, det ska du göra till dig själv. Som nbr2 säger du till dig själv vad dina drömmar är. Till världen visar du dina drömmar.Alla har drömmar och ambitioner, om jag säger till dig “jag vill flytta utomlands”. Då kanske du kan få en egen känsla inom dig “det vill jag också” eller kanske att du ställer en fråga, “jaha, vart skulle du vilja flytta då?”. Sen blir det förmodligen inte så mycket mer av det.
Om jag istället säger till dig “Jag planerar att flytta utomlands”, det blir mer konkret, jag är bestämd och förhoppningsvis kan jag komma med mer info om hur jag planerat att göra det. Även kanske när jag tänkt göra det.
Det är känslan du utstrålar runt dig som har påverkar hur andra ser dig. Du har bestämt dig för hur ditt liv kommer se ut och du gör vad du kan för att sakta men säkert uppnå det livet. Då kommer din säkerhet att smitta av sig på andra och de kommer att bli mer imponerad över dig som person. Det blir även svårare att missta vem du är eftersom du så stadigt följer den stigen du har valt att gå.