Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 21 totalt)
0
  • Hejsan, Jag kan först säga att jag förstår dig Indigo Fyconi, då jag är en man på 30 år och har aldrig varit i en relation samt är oskuld för den delen, trots att jag vill och har alltid velat vara i en relation.

    Men med det sagt så tror jag inte att det handlar om att kvinnor lockar sig till folk som beter sig illa mot dem, utan snarare till folk som har starkt självförtroende och även trivs med hur deras liv ser ut för stunden.
    När vi lyckas med att trivas och vara nöjda med det vi har istället för att älta och vara desperata att få det vi inte har så kommer vi att ha mer självförtroende och det syns direkt om du försöker flörta eller få uppmärksamhet av en annan person.
    Det blir lite som att lyssna på en person som står på en scen och pratar, om personen är lite blyg eller känner sig nervös / stressad så märker vi av det direkt i kroppsspråket och även på rösten, det kan då snabbt bli väldigt ointressant. Men är personen helt bekväm att stå på scen och mår bra, är glad och utstrålar självförtroende så kommer den direkt att vara mycket mer intressant att lyssna på, det spelar egentligen ingen större roll vad han säger då. Han kan stå på scen och scamma alla i publiken, medans den blyga osäkra personen kanske har något jätte viktigt att prata om, trots det kommer du vara mer intresserad av den säkra personen.
    Så jag tror det viktigaste vi kan göra är helt enkelt att bli bekväm med oss själva, hitta en plats i livet som vi är lyckliga på som inte kräver att vi är i en relation för att vi ska trivas att vara där, uppnår vi det så kommer vi direkt att bli mer intressanta för kvinnor, för då är vi helt enkelt självsäkra vilket gör oss mer synliga och mer värd att lägga ned tid på.
    Vad gäller din fråga om lugnare miljöer har jag själv inget svar på tyvärr.

    Hej Blue Sycita!

    Vad gäller alkohol & festande så började det nog bli lite lugnare för min del de senaste fem åren, blir 30 i år så 25+. Men samtidigt är det bara hemma fester hos bekanta och inte så mycket ute på korgar och pubar då jag aldrig har varit mycket för sånt. Jag tror definitivt att personer kan anpassa sig efter sin partner om de gillar varandra, så om du träffar på någon och du nämner att du inte gillar att de är ute och festar så mycket så bör de respektera det och trappa ned på festandet. Annars så känner jag även till äldre män som också är ute och dricker så det är inte alltid något som försvinner med tiden tyvärr.
    Jag skulle inte säga att det är konstigt att inte vilja dricka heller, i gruppen som jag oftast umgås med så är det ett par personer som faktiskt aldrig dricker när vi träffas, men alla vill att de ska vara med i alla fall, det är bara roligt att de vill umgås, så jag tror att du kanske inte har träffat på rätt människor ännu om de blir kränkta bara för att du inte vill dricka alkohol.

    Jag är även ledsen att du känner dig ensam och att du ens ska behöva ställa frågan om du är bra, svaret är att det finns alltid någon där ute för alla, och är du säker på att ingen man har varit intresserad av dig? Jag är en man på snart 30 år, jag har heller aldrig varit i en relation eller ens kysst någon, trots att jag har varit intresserad av flera kvinnor, jag saknar helt enkelt självförtroendet och är för blyg för att våga göra något åt mina känslor även om jag vill. Så jag tror att det garanterat har funnits flera män där ute som har varit intresserad av dig, men kanske bara det att de inte vet hur eller inte vågar visa sina känslor för dig.

    Det där med att du har en person du fastnat för är väldigt jobbigt, jag fastnade för en tjej i flera år trots att jag visste att det inte skulle bli något, men känslorna satt fortfarande kvar. Efter ett antal år försvann de för mig och jag kunde gå vidare tack och lov, jag tror att det är viktigt att du fokuserar på dig själv och vad som gör dig lycklig utan att behöva tänka så mycket på den personen.
    Med andra ord att må bra utan att behöva vara i en relation för att må bra, sen när vi uppnått det så är vi trygga med oss själva och har inga större bekymmer vad gäller vårt självförtroende, då blir det lättare att finna en relation skulle jag tro.

    Jag hoppas verkligen att du lyckas finna det du söker framöver, ingen ska behöva känna sig utanför eller vara ensam!

    Oj du, bra fråga. Det kan ju möjligtvis ändra sig efter det att jag varit i en relation, men vad jag känner nu så bör det kanske vara en person som inte är allt för ”ordning och reda”.
    Men då menar jag kanske inte att jag vill leva i en stökig miljö, utan mer att jag vill nog inte sätta livet på ett schema, så en person som tar saker lite mer som de kommer och är öppen för att hitta på saker istället för att allt ska vara bestämt och perfekt. Som nu var jag precis ute och gick i ett par timmar då det var väldigt fint väder, men jag skulle inte vilja sätta det som en rutin att varje dag vid en viss tid gå ut och gå, utan istället göra det när jag känner för det. Så en person som är lite åt det hållet är nog viktigt för mig, sen utseende och ålder har inte så stor betydelse så länge det är inom en rimlig gräns, utöver det är det väl bara viktigt att vi trivs ihop, älskar varandra och kan ge varandra mer än vad vi har utan varandra.
    Kanske att det blev ett lite vagt svar men jag vet nog inte själv exakt hur jag vill att min partner ska vara. Hur skulle du själv svara på samma fråga? vad söker du hos en partner ungefär?

    Det är faktiskt intressant det du skriver om din killkompis. Jag har själv funderat över sånt då jag själv som sagt inte har lyckats bra på relations biten och har då försökt att förstå varför.
    Så svaret jag själv har kommit fram till via observation är förmodligen som talesättet är ”nice guys finish last”. Men det jag tror är korrekt där är inte ”nice” utan snarare osäkra, en brist på självförtroende helt enkelt. Det kan leda till att man får en stark förståelse för andra personer och hur de mår då man själv kanske inte mår allt för bra, som då kan göra en attraktiv på en emotionell nivå, dvs de 20 procenten du nämnde, men kanske inte så mycket de andra 80 procenten.

    Så en person som ibland kan klassas lite mer som en ”skitstövel” är nog snarare ofta väldigt självsäkra och då kan de nästan trycka ned andra personer runt dem för att de ser sig själv som bättre, men istället är det attraktivt då de är självsäkra och vet vad de vill. De står rakt och stadigt helt enkelt.
    Men om de då har varit självsäkra majoriteten av sitt liv så blir det kanske svårare för dem att förstå sig på och gå in i lite känsligare samtal, då de kanske inte riktigt har upplevt sånt på samma vis, så då kan de 20 procenten försvinna.
    Nu är ju inte det här någon fakta som jag har tagit utan de är mer en observation från min egen omgivning för att försöka förstå mig på min situation, så jag kan ju ha helt fel men det känns som att det stämmer relativt bra iaf, sen finns det givetvis alltid undantag.

    Hej igen!

    Jo visst tänker jag en hel del på det, jag närmar mig 30 och har aldrig varit i en kärleksrelation så det blir väl så att jag tänker på det lite mer än nödvändigt, men ska jag hinna bygga självförtroende och lyckas få skaffa familj i framtiden så måste jag ju börja snart. Jag har ju däremot varit runtomkring personer som har haft lyckade och mindre lyckade relationer så jag har ju fått en viss erfarenhet via dem. Men det är alltid intressant att få läsa fler personers tankar, speciellt från de som har tidigare varit i relationer som du har, det kan då ge mig lite mer inblick och förståelse i det livet.

    Det där med 80/20 principen var också tydligt, jag kan förstå hur det kan bli så. Samtidigt så känns det väl som att det inte riktigt går att hitta den perfekta heller? Det beror ju lite på hur stora krav vi har, ju mer vi förväntar oss om hur vår partner ska vara och bete sig, desto mer fel kan vi hitta i relationen vilket kan göra oss mindre lycklig med dem antar jag? Men samtidigt är det ju bra att veta vad man vill också. Sen skulle jag ju gissa på att man känner det inom sig om man verkligen har hittat en person som man vill spendera sitt liv med, även om de inte är helt perfekta på ytan. Kanske det är så att när vi börjar uppskatta deras små fel som vi har lyckats hitta rätt person?

    Hej Red Simyna och välkommen tillbaka!

    Jag har väl inte så mycket att säga då jag inte är speciellt bra själv när det kommer till relationer, men jag vill tacka dig för att du skriver då det är intressant att läsa eftersom det får en annan att tänka till mycket också.
    Jag är så glad att du finns på forumet och jag tror att alla andra känner detsamma, jag hoppas bara att du inte bränner ut dig själv <3

    Tack själv! jag är imponerad att du valde att läsa alla meddelanden i tråden, jag hoppas att du fick ut något av det.

    Det är lustigt att vi drar oss till personer som är i liknande situationer, det är förmodligen skönt att förstå sig på personen man pratar med som du säger, jag minns att när jag studerade på yrkeshögskola så var vi tre personer som hade ADD, vi blev som en grupp och höll ihop. Men det lustiga var att innan vi ens visste att vi alla hade ADD så ”hittade” vi varandra och började umgås.
    Så jag förstår dig när du säger att det är skönt att kunna känna sig förstådd & att förstå sig på personen, vi dras helt enkelt till personer som är lik oss.

    Jag studerade till programmerare då jag gillar att vara kreativ, men jag hoppade av efter ett par terminer när jag insåg att som programmerare följer man andras instruktioner istället för att hitta på egna idéer, så det var utvecklingen som jag gillade, inte programmeringen. Vad studerar du själv till om jag får fråga? 🙂

    Tror du kanske att det är liknande för dig då att problemet sitter i att du inte vågar/kan känna? Jag tänkte att när din mormor gick bort så var de negativa känslorna så pass stora att det inte går för dig att helt stänga dem ute trots att du vill eftersom du har en vana att låsa ut känslorna?
    Om det är fallet så kanske du har liknande problem som mig, att du behöver öppna upp och känna mer känslor istället för att försöka undvika smärtan och bara gå vidare.

    Du får heller inte låta din ADD stoppa dig. Den skapar mycket besvär för oss det är sant, men den kan också göra oss stark i andra sammanhang, så vi får anpassa oss efter hur vi är och göra det bästa vi kan av situationen!
    Så länge vi inte slutar simma så sjunker vi aldrig för djupt för att aldrig ta oss upp igen, det gäller att inte ge upp, så det är inte kört för dig, det är inte kört för mig heller för den delen 😉
    Vi måste bara hitta rätt väg att gå innan vi kan inse hur fint livet kan vara.
    Du behöver inte heller be om ursäkt för att du låter dyster, de flesta här har det jobbigt och vi får klaga, det är väl lite det som det här forumet är till för, att få skriva av sig.

    Tack igen för dina fina ord! Jag tycker att du verkar vara en väldigt fin människa, så jag hoppas verkligen att du finner mer lycka framöver, för det förtjänar du.

    Hej igen!

    Jag kan gärna svara på frågor, felet är att vi är förmodligen inte riktigt i samma situation, när min farfar gick bort så var jag redan ganska tom inombords. För mig sitter problemen från tidig tonårsålder, för att kunna överleva så stängde jag ut negativa känslor, men för att göra det var jag även tvungen att stänga ut kärlek och starka positiva känslor mot människor. Så när min farfar dog kände jag tyvärr inte allt för mycket då jag inte tillåter mig själv att känna.

    Så för mig låter det som att för din del var det mer att du hade väldigt stor kärlek för din mormor, som du skrev att hon var som en andra mamma för dig, så tyvärr kan jag inte ge dig ett exakt råd till hur du ska gå till väga för att gå vidare. Jag har själv en stor saknad på grund av saker som har hänt tidigare i livet, men jag har inte riktigt kommit över det heller då jag inte låter mig själv känna känslorna, så jag gör som du skrev att du också gör, låtsas att må bra. Felet är att det aldrig kommer att fungera, bara för att man gömmer sina känslor betyder det inte att de är borta, de syns bara inte på ytan men vi själva kommer känna av dem mer och mer tills att det blir för mycket.

    Så istället för att berätta för dig exakt hur du ska göra vilket jag tyvärr inte kan även då jag vill, så kan jag berätta att för min del bör jag våga känna negativa känslor igen för att kunna känna positiva känslor, hur ont de än gör behöver jag försöka förstå vad exakt det är som gör så ont, även om det är själviska känslor så som att man känner sig övergiven.
    Skulle jag kunna finna svaret på mina negativa känslor så skulle det vara en bra början till att kunna hitta rätt väg för att må bra igen.
    Så jag tror att du kanske behöver göra detsamma, du är inte fånig för att du mår dåligt, du är en människa precis som alla andra, du mår dåligt för att du kände kärlek till någon och har förlorat dem. Det är beviset på att du är en omtänksam och kärleksfull människa.

    Problemet sitter ju i att när vi inbillar oss att vi mår bra så mår vi uppenbarligen inte bra, det rätta att göra är nog istället för att inbilla sig om att vi mår bra så bör vi försöka övertyga oss själva att vår omgivning är bra och det kan då få oss att må bättre, men vi bör fortfarande också få vara ärliga mot oss själva åt båda hållen, det finns mycket negativt och det får göra ont. Men vi får inte glömma att det också finns mycket positivt runt oss som vi kan ta in för att ge oss glädje.

    Förlåt att det är så mycket text, jag är väldigt dålig på att lyckas förmedla det jag vill med få ord.
    Tack även för dina fina ord! <3

    Jag beklagar sorgen!
    Det låter som att du har det mycket jobbigt just nu, speciellt med tanke på självmordstankarna.
    Jag är ledsen att du ska behöva känna dig så, jag vet själv hur det är och jag önskar det inte för någon annan, att försöka vara glad för det som livet ger oss är viktigt annars hamnar vi i oönskade tankar så som självmord.
    Jag hade själv en farfar som gick bort för ett antal år sedan i Als & Cancer, så sista halvåret för honom var väldigt jobbigt då han inte ens kunde gå eller prata längre trots att han var fullt frisk i tankarna.

    När det gäller synen på livet så känner jag igen mig i det du skriver om att inte vilja finnas, men samtidigt vill man inte andra illa så självmord är ju inget som man strävar efter då det skulle skada dem man tycker om för mycket.
    I vart fall så tror jag att även det negativa i livet så som när vi mår dåligt psykiskt, fysiskt och även döden är delvis positiva saker, om vi inte kunde dö eller lida så skulle vi heller aldrig uppskatta det positiva med livet. Tack vare att livet inte är permanent så kan vi uppskatta det till att börja med, lika så tack vare att vi kan känna smärta så kan förstå hur underbart det är att känna glädje, lycka & kärlek.

    Så jag tror att det är bra om vi fokuserar på det positiva stunderna vi fick / får med dem vi tycker om, istället för att hata livets process för det negativa som händer, det är lättare sagt än gjort men jag tror även att din mormor skulle vilja att du minns henne för det positiva hon gav dig och inte de negativa känslorna som uppstod vid slutet.

    Jag hoppas att du finner mer glädje framöver och inte sitter fast för mycket i det negativa som har hänt i ditt liv. Försök att lära dig av det och uppskatta det positiva du har här och nu istället så mycket som möjligt! Men jag förstår att det är svårt, jag är väl själv lite fast i de negativa tankegångarna så det är lättare sagt än gjort, men svaret är oftast simpelt, däremot inte alltid lätt att utföra.
    All kärlek till dig och stora kramar! <3

    som svar på: Hej

    Jodå, det går i vågor för min del, just nu ska jag väl inte klaga, så jag sitter mer och läser andras inlägg.

    Men det låter som att du har något på hjärtat, om det är något som du vill ta upp så skriv gärna om det, det kan vara skönt att dela med sig, så finns det alltid någon som känner igen sig och kan förstå dig.

    som svar på: Hej

    Hejsan, hur är läget?

    som svar på: Kommer de förlåta mig?

    Hej Blue Temiqy,

    Jag förstår dig när du pratar om att vården inte tar en på allvar gällande självmordstankar, att det känns som att de bara har tid för en när det redan har gått för långt.
    Försök bara att komma ihåg att det inte finns någon kvinna i den här världen som kommer kunna ge det du kan ge ditt barn, genom att bara finnas där för henne.
    Det låter däremot som att du har det, ursäkta mitt ordval, jävligt jobbigt just nu.

    Trådstartaren

    Jo det är verkligen märkligt, det låter lite som att vi har ungefär samma känslor men att det sker under olika tillfällen. För jag gör också som du nämner överanalyserar det som jag har gjort, fast istället för att göra det på plats så är det snarare efter dagen när jag har kommit hem, då kan jag bryta ihop bara för lite små saker som hände under dagen och tänka på alla de sakerna samtidigt.
    Jag kan nog däremot inte riktigt säga att det har hänt något stort på en arbetsplats som jag har råkat ut för, att jag har gjort något fel och få mycket skäll över det.
    Istället är det mer som sagt små saker, det kan vara något litet som att jag säger något som inte är helt korrekt, eller att jag gör något som låter lite tillfälligt illa vilket kan störa en kollega.

    Jag mår bara väldigt illa av att störa andra människor, det gäller inte bara arbeten utan även om jag spenderar tid med vänner och har det trevligt så blir det så att när jag kommit hem och är ensam igen så kommer alla känslor på samma gång, jag kan tycka att jag kanske var lite dryg vid något tillfälle och må dåligt över det, trots att ingen nämnde något när vi umgicks.
    Så jag vet inte om sympatisk är ordet, kanske.
    Jag vet bara att jag avskyr att vara orsaken till att någon annan inte känner sig bekväm eller glad över situationen, om jag är någon form av börda för någon annan så ser jag hellre att jag inte är där alls.

    Det låter ju faktiskt som att du har en förståelse över vilka problem du har i alla fall 🙂
    Men samtidigt låter det är ju inte lätt att förväntas att göra saker så som att arbeta full tid om man ena dagen är på topp nivå sen nästa dag har man nästan ingen energi alls.
    Det låter jobbigt för dig <3

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 21 totalt)
0