Depression?

[Green Dehypi]

Jag vet inte riktigt under vilken kategori detta inlägg passar in i men jag gör ett försök här

Lite bakgrund: jag är en 21-åring tjej som förlorade sin pappa när hon var väldigt ung 12 år gammal, en mamma med psykiska problem och som inte har kunnat ta hand om mig.

Jag vet inte hur det funkar med depression och jag vet inte om jag är deprimerad eller inte. Det enda jag vet är att under dagarna när jag är med kompisar eller familj så mår jag ändå relativt bra.  Men direkt jag är själv, vare sig under dag eller natt, så mår jag inte bra. Jag har självmordstankar och har haft dom sen min pappa gick bort för 7-8 år sen men jag kommer inte agera på dom. Jag är inte rädd för döden och egentligen det enda jag vill är att dö, så mycket att jag hoppas att jag får en dödlig sjukdom, blir mördad eller är med om en bilolycka. Jag mår inte bra i denhär världen och jag vill bara lämna men min syster och min bästa vän håller mig kvar för jag vill inte göra dem ledsna. Jag har känt såhär i över 1 år och som sagt jag kommer inte agera på mina självmordstankar men ibland vill jag bara det. Hur fel är det egentligen att bara vilja dö?

Jag skriver här bara för att ventilera och jag förväntar mig inte att nån ska svara men jag skulle såklart uppskatta det. Och om nån väljer att svara snälla jag vill inte ha alla svar om att livet är värt att leva och dina närstående skulle bli ledsna om du dog eller att du kommer komma igenom detta eller att du borde söka hjälp, eller jag har känt precis som du och jag gör inte det längre. För jag vet, jag vet redan att livet är värt att leva det är bara det att jag vill inte leva det och jag ser egentligen inte felet med det, ska jag behöva leva ett liv jag inte vill leva för att andra vill att jag ska leva. Och jag vet också att min syster, bästa vän och mina släktingar skulle bli ledsna men det är också en del av livet och absolut värnar jag om deras känslor men är det inte lite själviskt av dom ifall jag bara vill dö. Det är seriöst genuina frågorna undrar över. Jag menar det är väl ändå mitt liv. Jag menar ju såklart inte att vara respektlös men det är mina funderingar och somsagt jag skriver inte här för att jag förväntar mig svar utan bara som en ventiltionsplats, men igen om nån väljer att svara så uppskattar jag såklart det också.

<3 Hej,

Tolkar det som att du undrar om det här är en depression och det tror jag absolut att det är eftersom självmordstankar är ett av de starkaste och tydligaste symptomen på det.

Stor kram

[Green Dehypi]

Jo det är det jag undrar. Min fråga är också om det verkligen är en depression. Ja absolut att självmordstankar är det starkaste symptomet på det men samtidigt har jag haft självmordstankar ända sen min pappa dog för 7 år sen. Skillnaden från då till nu är att då fanns det en risk att jag skulle agera på dom, nu finns inte den risken kvar bara en längtan på att dom tankarna ska vinna och jag vet att det låter hemskt men det är så det ligger till. Min pappa tog självmord men innan det brukade han alltid säga att man inte ska låta reptilhjärnan ta över, jag förstod aldrig vad han menade med det förns jag hamnade i en depression efter hans död. Det är så svårt dethär för jag vill inte må såhär men samtidigt så tycker jag inte att jag mår dåligt. Jag vet inte om det är för att jag har levt med allt detta i sju år och det har blivit ”normalt” för mig och att jag glömt eller inte kommer kunna gå tillbaka till hur jag mådde innan pappa dog.

<3 Tänker att det måste varit jättetraumatiskt för dig som ett barn att förlora sin pappa i så tidig ålder och desto svårare när han begick självmord eftersom det måste upplevts så obegripligt? Kanske har du kvar en stor chock inom dig fortfarande och mycket sorg kvar i kroppen? Du kanske utvecklade PTSD och det gör att du har svårt att hitta tillbaka? Min farfar dog plötsligt i en hjärtattack när min pappa var ett barn fortfarande och han har berättat att han slutade prata under ett par år pga. det. Det var så traumatiskt att han kunde inte riktigt fullt ut samexistera med omvärlden under många, många år och ville också bara försvinna.

[Green Dehypi]

Ja det kanske är så, jag vet som sagt inte. Det ända jag vet är att jag inte vill leva längre. Men som jag också skrivit tidigare så kommer jag inte ta livet av mig så jag har hamnat i någon sorts ond cirkel, där jag egentligen inte mår så jättebra. Idag vaknade jag och bara ville gråta för att jag inte vill leva längre och saken är den också att ingen vet att jag mår såhär inte ens min bästa vän. För jag vill inte vara en börda för nån och jag har tagit mig ur dåliga perioder förut själv. Mitt mående blev inte heller bättre av igår kväll, var nämligen på en förlovningsfest av mina två nära vänner och även fast jag var glad för deras skull så satt jag där och bara tänkte på döden. Det är sjukt jag vet, men det är ditt mina tankar går.

[Blue Vajeno]

Hejsan,

Jag känner mycket igen mig i det du skriver, jag har också tänkt i banorna att de andra är själviska som vill att jag ska leva även då jag mår så pass dåligt att jag vill vara död, vilket fick mig också att komma till slutsatsen att alla är “själviska” i allt vi gör, när vi gör något så gör vi det för att vi i den stunden anser att det är det bästa alternativet för oss, även om det på sikt kan påverka oss negativt. Alla gör helt enkelt det som de just i den stunden vill göra, även om vi gör något för någon annans skull så gör vi det för att vi känner ett behov eller en vilja att hjälpa den personen.
Sen när det gäller det du skrev om att dö, själv så ser jag också att dö som en negativ sak eftersom det kan ha en negativ påverkan på personer som jag bryr mig om, men att dö känns också väldigt lockande då livet inte känns värt att leva.
Men jag tror det jag vill trots allt är inte att dö, utan det är att bara vara död, idén att dö är något negativt, men idén att vara död känns väldigt positivt, så därför undviker jag att begå självmord då jag inte vill skada andra, men samtidigt längtar jag efter döden då det innebär ett slut på lidandet.
Vad tror du om det? låter det bekant för dig att vara död är det du längtar efter, men att dö är negativt?

[Green Dehypi]

Blue Vajeno skrev:

Vad tror du om det? låter det bekant för dig att vara död är det du längtar efter, men att dö är negativt?

Det är exakt så jag känner, har inte kunnat sätta ord på det men du skrev det väldigt bra. Jag vet att gått nästan ett år sen jag skrev denna tråd och sen du svarade och under detta år har jag försökt ta livet av mig men misslyckats. Jag mådde bättre en stund men nu känns det igen som att livet inte är värt att leva och jag vet inte vad jag ska göra. Allt känns så hopplöst. Jag har vänner, jag bor närmare min släkt, jag har ett bra jobb som jag tycker om. Jag har planerat saker med mina kompisar tex så ska vi utomlands i sommar men jag ser inte framemot det så jättemycket även fast jag vill. Jag har varit inlagd på psyket och dom säger att dom inte riktigt vet vad dom ska göra med mig, jag går på antidepp men det känns inte som att det funkar. Som sagt livet känns bara så ovärt att leva just nu

[Olive Rijygu]

Jag tycker absolut att det låter som en depression.

Som du säkert redan vet är medicin ingen snabbfix, ha tålamod….om inte medicinen hjälper så ta upp det med läkaren. Hittar du en medicin som fungerar så lita på den, det är mitt tips.

Hoppas verkligen att du mår bättre nu <3

[Pink Sobyjo]

Likt dig har jag självmordstankar som kryper fram på kvällarna, helgerna är alltid värst. Min syster är också huvudanledningen till att jag inte agerat på det ännu.

Jag ser likheter med din och min bakgrund, därför så gör det ont i mitt hjärta att läsa att du försökt ta livet av dig. Men att du har kompisar och att ni har planer under sommaren ger mig hopp.

Vi känner inte varandra, men vill att du ska veta att vi är många här som älskar dig.