Vad är ett framgångsrikt liv?

[Blue Vajeno]

När det kommer till vad vi anser vara ett framgångsrikt liv så får jag en känsla av att de flesta tänker på vad vi har för yrke och hur mycket pengar vi drar in.
Det börjar ända från barndomen då man ofta får frågan, “vad vill du bli när du blir stor?”. En fråga som kan vara svårt att ha ett svar på om vi inte har något som inspirerar och motiverar oss till försöka uppnå ett mål.
Oftast handlar målet om pengar eller att skaffa sig ett rykte, att bli känd, att bli bäst på en sport eller en att bli en Tv-stjärna. Eftersom det är vad samhället säger är framgångsrikt, vilket måste innebära att detta gör oss lycklig?

Men vad händer om vi inte uppnår våra mål som de äldre förväntade sig av oss när vi var små? En ständig press och ett misslyckat liv som kunde vara något mer.
Vi kan ofta få beröm av att vi lyckas bra i skolan, högt betyg eller om vi lyckas klättra i yrkeskarriären. Men när sist fick vi beröm om att vi fått en ny vän? Eller hittat en ny hobby som vi trivs med?

Det känns som att hela samhället säger att det som gör oss lycklig är att ha mycket pengar. För min del har jag aldrig varit intresserad av ekonomi, men samhället och närstående personer förväntar sig av mig att jag ska nå höga höjder.
Varje gång jag träffar mina föräldrar kommer alltid frågan om jobb och ekonomi upp, nu när jag har en utbildning på högskola så är det ju självklart att jag ska klättra högt i min yrkeskarriär.
Well, jag känner personligen bara att jag inte klarar av att arbeta utan att gå in i väggen, tappar livslusten och får självmordstankar.
Vad lever jag ens för? Att arbeta för att det finns en förväntan att vi ska kunna arbeta när vi har en färdig högskoleutbildning? När blev vi så besatta av pengar att vi glömde bort att det finns annat i livet som kan göra oss lycklig, varför måste yrket vara det viktigaste att fokusera på under hela livets gång?

Alla är vi olika, de som gillar utmaningen att försöka uppnå en hög lön bör satsa på att klättra och få en bra ekonomi. Men just nu känner jag att hela samhället och alla personer i min omgivning bara tycker att de som tjärnar mycket pengar har ett lyckligt liv.
Jag har aldrig varit intresserad av pengar, jag psykiskt orkar inte arbeta och jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till eftersom hela världen förväntar sig av mig att jag ska kunna klara av det och att jag inte kan vara lycklig om jag inte har en framgångsrik karriär.

Men eftersom jag är fysiskt kapabel till att arbeta och gjorde bra ifrån mig i skolan, då måste jag ju också klara av att arbeta, eller hur?

<3 Jag håller med dig.

Tror också att man kan behöva zooma ut lite. När livet ställs på sin spets tror jag studier visat just också att det mest vanligt förekommande är att man där och då ser svart på vitt hur ens liv har levts, och hur tillfredsställd man är. Arbete och pengar, framgång och status tror jag knappast är vad folk brukar säga att de är mest nöjda med i slutet av sina liv, när summeringen sker, generellt.

Ett framgångsrikt liv tänker jag handlar om olika procentenheter, mer än att det är antingen eller. Hittills kanske man kan känna att man har nått x-procent framgång i sitt liv osv. Baserat då på aspekter som; sociala relationer (gifta sig, skaffa barn, vänner), pengar (nått den ekonomiska standarden man vill ha), resor (sett världen), upplevelser (typ paddlat kajak i Norge, fått vara kär).

Stirrar man sig blind, på bara ekonomi och karriär, som de i din omgivning verkar göra,  tror jag man lätt kan missa de andra delarna. Sedan tror jag det är väldigt individuellt vilken liksom tårtbit man själv innerst inne värnar om mest, som man helst vill rikta in sitt liv på.

Å andra sidan kan ju pengar såklart göra att man kan uppleva exempelvis världen. Man kanske också kan köpa sig ett fint hem. Har råd att gå ut och äta på restaurang eller hitta på andra roliga aktiviteter med sina vänner.

Sedan kan man väl också känna tacksamhet – som kanske är en annan kategori. Exempelvis för att man överlevt något svårt. Tagit sig igenom kriser. Utvecklat vissa sidor mm. Stolthet över att man  bidragit till något i den här världen. Gjort det framgångsrikt. Livet har ur det perspektivet varit meningsfullt – för en själv och andra. Det var värt, det.

Tycker det var så fint med din beskrivning om framgång; fått en ny vän <3

Du kanske tycker det viktigaste är relationer? Det är din största tårtbit?

[Blue Vajeno]

Hejsan red, tack för svaret!

Hur går det för dig med studierna, är det fortfarande struligt med klasskamraterna?

Jag håller med dig att det finns många olika tårtbitar i livet som tillsammans kan bilda en hel tårta.
Det är nog så att alla måste hitta det som gör deras liv meningsfullt, i slutändan är nog ändå ett framgångsrikt liv att leva det liv som gör oss lyckliga och det svaret varierar från person till person. Som du säger finns det mycket som pengar kan göra för en person som vill uppleva världen, resa och göra olika aktiviteter.

För mig finns nog främst två stora tårtbitar, sociala relationer som du nämnde och även frihet.
Ju mindre press jag har, ju mindre “tvingad” jag känner mig av samhället och bekanta till att göra saker så som att utvecklas inom yrkesbranschen och jobba 24/7, desto bättre mår jag.
Så frihet, möjligheten att göra det jag känner för när jag känner för det är nog viktigt, inte att bli styrd av andra människors vilja.
Sen relation, att finna en partner. En sambo att leva livet med, att kunna ge och få kärlek av någon som jag älskar. Det är nog mina viktigaste tårtbitar.

Det gäller nog bara att försöka uppnå det livet som vi innerst vill ha, det är förmodligen vad vi kan kalla för ett framgångsrikt liv. Ett liv som ger oss mening och att inte ångra sina val man gjort i livet. Men jag tror också att det är viktigt att kunna stanna upp och njuta av livet så som vi har det. Försöka att hitta det positiva med vår tillvaro utan att bara längta efter det vi inte har.

Har du någon klar bild på hur du vill att ditt liv ska se ut framöver? Några mål som du anser skulle ge dig ett framgångsrikt liv? Med andra ord har du koll på vilken tårtbit som betyder mest för dig? <3

Åh, ja frihet är underbart! Så klokt också det du skriver om att det man innerst inne vill ha är det som gör det till ett framgångsrikt liv. Tror också det!

Tänker att det där ekonomiska tankesättet som vårat samhälle präglas av handlar väldigt ofta om att generellt se det som att först är något dåligt, sedan är det bra. Först var jag liten och dum, sedan blev jag vuxen och smart. Först hade jag ett dåligt förhållande, sedan ett bra. Det är ett nyliberalt livsstilsideal om att allt bara ska bli bättre och bättre, och det är alienerande eftersom livet inte alls ser ut så.

Livet tycker jag snarare handlar om att behöva definiera om sin livsväg. Att händelser tar en ständigt till nya platser. En sån där spikrak väg som vissa verkar ta (eller ha?) tänker jag ofta också kan bottna i rädsla? Exempelvis att man är så rädd för att bli påverkad in i grunden av sin själ och personlighet att det bästa är att ha skygglappar på och jobba hårt för att få kontroll genom typ ekonomiska faktorer och karriärer?

Jag är ärligt talat lite under isen så kan knappt formulera mig eller ens tänka klart, haha.

<3

[Green Mevape]

Blue Vajeno skrev:

När det kommer till vad vi anser vara ett framgångsrikt liv så får jag en känsla av att de flesta tänker på vad vi har för yrke och hur mycket pengar vi drar in. Det börjar ända från barndomen då man ofta får frågan, ”vad vill du bli när du blir stor?”. En fråga som kan vara svårt att ha ett svar på om vi inte har något som inspirerar och motiverar oss till försöka uppnå ett mål. Oftast handlar målet om pengar eller att skaffa sig ett rykte, att bli känd, att bli bäst på en sport eller en att bli en Tv-stjärna. Eftersom det är vad samhället säger är framgångsrikt, vilket måste innebära att detta gör oss lycklig? Men vad händer om vi inte uppnår våra mål som de äldre förväntade sig av oss när vi var små? En ständig press och ett misslyckat liv som kunde vara något mer. Vi kan ofta få beröm av att vi lyckas bra i skolan, högt betyg eller om vi lyckas klättra i yrkeskarriären. Men när sist fick vi beröm om att vi fått en ny vän? Eller hittat en ny hobby som vi trivs med? Det känns som att hela samhället säger att det som gör oss lycklig är att ha mycket pengar. För min del har jag aldrig varit intresserad av ekonomi, men samhället och närstående personer förväntar sig av mig att jag ska nå höga höjder. Varje gång jag träffar mina föräldrar kommer alltid frågan om jobb och ekonomi upp, nu när jag har en utbildning på högskola så är det ju självklart att jag ska klättra högt i min yrkeskarriär. Well, jag känner personligen bara att jag inte klarar av att arbeta utan att gå in i väggen, tappar livslusten och får självmordstankar. Vad lever jag ens för? Att arbeta för att det finns en förväntan att vi ska kunna arbeta när vi har en färdig högskoleutbildning? När blev vi så besatta av pengar att vi glömde bort att det finns annat i livet som kan göra oss lycklig, varför måste yrket vara det viktigaste att fokusera på under hela livets gång? Alla är vi olika, de som gillar utmaningen att försöka uppnå en hög lön bör satsa på att klättra och få en bra ekonomi. Men just nu känner jag att hela samhället och alla personer i min omgivning bara tycker att de som tjärnar mycket pengar har ett lyckligt liv. Jag har aldrig varit intresserad av pengar, jag psykiskt orkar inte arbeta och jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till eftersom hela världen förväntar sig av mig att jag ska kunna klara av det och att jag inte kan vara lycklig om jag inte har en framgångsrik karriär. Men eftersom jag är fysiskt kapabel till att arbeta och gjorde bra ifrån mig i skolan, då måste jag ju också klara av att arbeta, eller hur?

 

Tycker det låter som att du inte gick din egen vägen utan låter mer som att dina föräldrar hat sagt åt dig vilken utbildning du ska gå? Jag kan ha helt fel i så fall får du rätta mig.

Ja vad är ett framgångsrikt egentligen?

För mig är det att jag har tak över huvudet, mat på bordet och att min familj mår bra och att vi inte behöver vända på varje krona.

Vi bor billigt och har allt vi kan önska oss. Vad mer kan man begära och det viktigaste min familj är frisk.