Jag saknar min bror

[Azure Racyro]

Min lillebror gick bort 2020. Han har varit sjuk hela sitt liv, han kunde inte prata och var dessutom rullstolsburen. Jag har aldrig fått chansen att prata ut om detta eftersom det inte ofta man känner att någon förstår en.

Min bror och jag var bästa vänner. Det var bara ett år mellan mig och honom, vi växte i princip upp med varandra. Vi gjorde allt tillsammans även om det var svårt eftersom han inte var som alla andra barn. Det gick inte att prata med honom eller utföra aktiviteter som andra barn gjorde. Men han var ändå min bror och han var ändå min vän. Jag kommunicerade ändå med honom och det funkade bra för oss. Och nu är han död.

Det jobbigaste är nog att jag hamnar i skuggan när det kommer till min brors bortgång. Det är alltid “vad tufft det måste vara för dina föräldrar” “Var stark för dina föräldrars skull” “Ta hand om dina föräldrar”, men jag då?

Jag är trött. Jag är så jävla trött. Jag får aldrig vara ledsen över min brors död och som grädde på moset, vill min familj att jag ska försöka gå vidare. Jag är bara så trött.

Jag vet inte riktigt heller vad jag vill med detta inlägg. Jag har aldrig pratat med någon professionell om detta eller bara känt att någon förstår hur jag mår. Jag tror seriöst att jag är deprimerad. Jag vill bara kunna prata ut, hoppas det är okej.

Tycker ni jag ska prata med en psykolog eller liknande? Vad ska jag göra, jag orkar inte må såhär mer.

 

[Blue Vajeno]

Hej Azure Racyro.

Jag beklagar verkligen, det är viktigt att du får prata ut om hur du känner. Om du inte känner att du har någon i familjen eller en vän som du är bekväm att öppna upp dig för om hur du mår så skulle jag absolut rekommendera att du pratar med en psykolog eller en kurator. Deras jobb är främst att lyssna och komma med råd, de dömer dig inte för hur du mår.
Du har själv tagit steget nu att skriva här om hur du mår och det är väldigt starkt, försök nu ta steget att kontakta en professionell person som kan lyssna på dig. Att verkligen få prata ut om exakt hur man känner hjälper väldigt mycket och det är första steget för att kunna må bättre.

Det går tyvärr inte att bara “gå vidare”, det vi måste göra när vi förlorat någon som står oss nära är att försöka acceptera och anpassa oss. Det betyder också att vi får acceptera att vi mår dåligt över det som hänt och då är det väldigt viktigt att ha någon att prata ut med och att vi får känna sorg. <3

[Azure Racyro]

Tack så mycket för ditt svar, Blue Vajeno.

Jag tror inte du förstår hur mycket de där orden betyder för mig, jag har aldrig gjort något såhär innan och jag var faktiskt lite tveksam om att skriva detta inlägg först. Jag förstår nu att detta var ett stort steg och nu måste jag bara finna styrkan att söka hjälp av någon professionell.

Jag håller helt med dig om att det inte går att gå vidare, jag har själv försökt det men jag höll mina känslor inne tills de exploderade och det gick inte så bra. Jag tror att jag måste acceptera läget, inte glömma totalt, men förstå att det är okej att vara ledsen ibland. Därför kanske det är bäst att jag träffar en professionell person som jag kan prata ut med utan att känna att jag blir dömd på något vis.

Tack igen. <3