Skapade svar

Visar 12 inlägg - 109 till 120 (av 127 totalt)
0
  • Hej jag känner igen mig så mycket i det du skriver om att det är konstant jobb o lite fritid… Försök att hitta någonting att se framemot, typ semester aller träffa nån kompis eller så. planera lite roliga saker för framtiden brukar jag tycka är en bra grej 🙂

    Olive Byvivy
    Alltså vill du ha en kram så har jag inget annat tips än att träffa nån av dom kompisar du har som du tror att du kan prata med om känslor eller en person du litar på. Jag hade själv lite problem med att jag vill verkligen ha en kram men visste inte hur men tillslut så frågade jag bara en kompis: Kan jag få en kram.

    Det är självklart fick jag som svar. Tycker att livet blev enklare efter man öppnade upp sig lite mera för några vänner. Enklare att prata om tyngre saker med mina 3-4 närmsta vänner.

    som svar på: Hopplöst

    Hej Azure Qovovo Förstår kännslan, jag tycker också att livet känns åt helvete i mellan åt men jag härdar på och det har ju faktiskt blivit bättre än jag kunde tro. Försökte ta bort mig för ganska precis 10 år sedan men nu känner jag ju att det är rätt skönt att leva också. Man lämnar efter sig så stora ärr på alla man känner och släkt osv. Man behöver inte leva för andra det är inte det jag säger men man kan hitta livsglädjen igen. Jag har verkligen haft humörsvängningar eller vad man ska säga… Men lärt mig leva med det och ibland är jag nedstämd och ledsen men då tillåter jag mig att vara det och tar stöd från vänner eller släktingar men det är väldigt dumt att hålla det för sig själv. Min bästa vänner flyttade till Luleå i 6 år så vi tappade kontakten lite granna men höll den via telefon/chatt lite nu och då. Nu har han flyttat hem igen vilket jag tycker är super roligt men han har ju familj nu så det blir ju inte att man kan hänga så mycket direkt.

    Mitt tips är att gör något roligt som du kan få lite glädje av. Jag har börja läsa några böcker av paulo coelho. Rekommenderar Alkemisten starkt den lärde mig att vissa saker i livet som man jagar finns redan framför dig.  //Allt gott 🙂

    Hej Green Fynasi. Kan du ite försöka byta jobb? Byt till liknande jobb men ett annat företag eller så byter du bransch. Jag tycker att chefer kan vara riktigt dåliga men det finns olika typer av chefer och vissa har varit bättre och vissa sämre för mig. Hade en chef som var helt osympatisk och empati lös så där va jag bara 3 månader sen sa ja tack o hej. haft praktik på säkert 4 olika företag o jobbat på 2 men nu är jag sugen på att börja en utbildning och byta bransch helt o hållet.

    Kämpa det kommer att bli bättre bara man hittar energin att byta jobb 🙂

    Purple Cikyja Jag hör dig! Fyran för idioter som inte förstår att man har en hjärnskada!… Blir så förbannad! Förstår inte hur man ska kunna förklara det då att dom förstår. Det är egentligen bara min chef som inte fattar att jag ju lite långsam på grund utav min skada. Gör ju inte missar när jag städar eller tvättar bilar för att jag tycker det är roligt… Helt otroligt sjukt att man inte kan ha mer empati! Åsså kan jag inte bara byta jobb för har föräldrar som vägrar släpa taget om mig. Vill bara flytta och skaffa ett annat arbete… Ä riktigt less. Tankarna på självmord går fram och tillbaka men kämpat mig tillbaka från ett självmordsförsök för ganska precis 10 år sedan. Din kusin måste ju fan begripa att du inte är en bank!

    Jag har träffat personer som försökt blåsa mig på pengar bara 2 lyckades ju faktiskt men som tur är så rör det sig ju om små pengar. Ursäkta att jag skriver så mycket om mig själv nu när det är din tråd.

    Ska jag vara ärlig här så tycker jag att du ska gå till polisen eller prata med nån på socialtjänsten som kan ta kontakt med polisen… Låter ju verkligen inte bra att ens familj mobbar en så där mycket… Hoppas du hittar kraft och ork att ta tag i det på något sätt! 🙂

    Hej Green Jecine, Ja jag känner absolut så ibland men samtidigt känner jag att det kanske är så det är att man är den personen som gör så att folk träffas, ibland känner jag mig nere och tänker dåliga tankar men har pratat en hel del med dom vänner som står mig nära och dom säger ju att det är roligt att jag finns o att jag håller ihop gruppen så det får väl mig att känna att det är bra att jag ändå orkar hålla kontakten med ganska många även fast det går långt mellan gångerna man ses ibland. Har du och fina vänner någon chattgrupp eller så? det har jag med 5 barndoms vänner det är roligt för där är det nån som skriver inte varje dag men några gånger i veckan så man har ju kontakt med alla dom även fast man kanske inte träffas varje vecka.

    Jag brukar ringa en av mina absolut bästa vänner en gång o veckan då han bor på annan ort typ 50 mil bort så det är roligt man kan hålla kontakten ändå. Ses väl typ 2-3 gånger per år men det räcker ju när man ringer i snacket så pass ofta.
    har några andra vänner som stod mig nära som jag trodde var bästa kompis material men så var det ju uppenbarligen inte… Man får släppa sånna personer, även om det är svårt så måste man gå vidare o inse att dom inte var lika bra som man trodde… Hade en vän som jag var med jämnt typ varje dag i några år under gymnasietiden men sen när han skaffade jobb så blev det ju mindre o mindre att man kunde ses tillslut var det bara jag som tog mig tid att hälsapå på jobbet men insåg efter typ 1-2 år att det är verkligen bara jag som bryr mig om denna vänskap så fick lov att släppa den. Jag tycker att det är tråkigt men samtidigt så var det nog bra att inse att man måste gå igenom lite tuffa perioder för att utvecklas… Har två eller egentligen 3 vänner som jag trodde var bättre än dom var som ja inte hör av längre. dom försvann ganska precis samtidigt typ en period på 4-5 år så var dom helt borta ur ens liv.

    som svar på: Självmordsförsök

    Jag tror att det kanske är som i Lucifer om det är någon som sett den serien. Helvetet är iaf en slags limbo, så man hamnar i repeat i ett dåligt minne. I mitt fall blir det ju strax innan jag kraschade så kommer återuppleva den tiden om jag hamnar i helvetet. Tror knappast att jag ska tänka på det för mycket för det duger inget till. Fokusera på nuet och försöka göra livet bättre! 🙂

    som svar på: Självmordsförsök

    Hej läst allt ni skrivit, Jag känner samma sak som du. :Varför överlevde jag mitt självmordsförsök?

    Har gått tio år nu och det har ju blivit bättre men samtidigt så har ju alla mina vänner hunnit längre i livet då jag fick offra typ 6-7 år till rehabilitering så hann inte med att träffa nån tjej eller planera om jag ska köpa hus eller om jag ska plugga eller så. Det blev bara paus i mitt liv istället känns det som. nu 10 år senare känns det som om att jag är tillräckligt frisk för att orka ta tag i mitt liv igen och nu skulle jag vilja göra något.Vet inte vad jag ska göra och jag får dålig suport från föräldrarna då dom verkar tycka att jag bara ska fortsätta jobba på jobbet som jag tycker suger ur all regi ur mig så orkar inte göra något efter jag slutat. Jag jobbar 08-12 varje vardag. Helgerna känns korta då jag vill göra så mycket jag kan då sen vill ja hinna vila också.

    Har en släkting som tog bort sig 2016 och hon lämnade ett brev efter sig. Det hon skrev som jag kommer ihåg var: Jag orkar inte leva för andra längre.

    Det du varit med om låter väldigt jobbigt också men du är stark! Herregud du är så ung! Livet har bara börjat för dig. Jag har gjort en del och varit o rest lite granna och bestigit Kebnekaise och åkt slalom i alperna och sånt som ger mig lite utmaning, Men jag har ju stöttande föräldrar och vänner som vill hitta på lite halv galna grejor. Tycker inte att jag är en adrenalinjunky men lite åt det hållet kanske. Testade isbada förra året så gjorde det typ 5 gånger då sen har ja bara hunnit med en gång i år men det ger också energi tycker jag. Man måste vara minst två personer när man gör det så inget allvarligt händer. helst så man orkar dra upp varandra ifall nån skulle hamna under ytan… Men Jag badar bara där det finns stege så man kan hålla i sig med handskar och ha sockar o mössa på sig. Men det hjälpte mig att känna mig lugnare tycker jag. Sitter cirka 1 minut sen går man upp o torkar av sig sen på med kläder så kommer värmen inifrån kroppen. Riktigt skönt. Om du vill testa så ta med dig någon äldre kompis eller nån annan vuxen. Men kan säga att jag mår långt ifrån jätte bra så livet känns tungt som fan då och då också, men har hittat nån typ av lugn i att skriva och att prata med vänner och ser mycket film. Jobbet är sekundärt känns det som. Känns mer som en hobby typ.

    Lagg på datorn så fick inte med det sista..
    Har börjat skriva en bok nu precis i dagarna, berättade det för mina närmaste vänner o några av dom var ju väldigt positiva till det så det känns lite kul. Har skrivit dagbok sedan 2018 så har en hel del text att jobba med och det har hjälp mig att skingra tankarna att skriva dagbok så det rekommenderar jag.

    Hej jag skriver igen hoppas det inte gör något. Jag minns bara lite sporadiskt av sista tiden innan jag kraschade, hela 1 månad är helt borta från minnet så. Men jag har 4 bekanta som tagit bort sig… inte riktigt så nära bekanta men iaf en klasskamrat som jag gick om med sista året på gymnasiet som tog bort sig och det var helt otroligt ledsamt på begravningen hela kyrkan var full med folk o var en hög med blommor på kistan… Var väldigt emotionellt tyckte jag även fast jag knappt kände honom. Sen min kompis Per, hans bästa vän tog bort sig för några år sedan så jag ställde upp för Per o umgicks extra mycket under en period, sen min släkting som var 4 år yngre, hon försvann också alldeles för tidigt, sen en kompis styvfarsa som gjorde det också… Man lämnar kvar så otroligt mycket tomrum efter sig och sorgen är väldigt svår att komma över. Jag tänker ofta för mig själv att familjen hade säkert klarat sig utan mig efter ett par år lika så, släkt o vänner men man måste tänka på att dom kommer ju få ärr som aldrig kommer att läka riktigt. Hade jag dött i den där olyckan så hade pappa blivit alkoholist minns jag att min syster sa. Så då hade jag ju förstört resten av hans och morsans liv också antagligen… Sen vet man ju inte hur illa vännerna skulle ta det men skulle gissa att jag har iaf 5 vänner som skulle gått ner sig ganska mycket om jag inte överlevt. Minns att en kompis mamma sa att hennes två söner var väldigt nere efter det där hände… Jag märkte det ju inte direkt för jag va så borta och hade en enorm resa med rehabilitering att fokusera på så jag tyckte väl att det var mest synd om mig helt enkelt. Det är kanske lite själviskt tänkt men man förstår inte hur hårt det tar på vänner förrän det är försent… Hade en fel kontakt med ett par tjejer under de (sista) två eller tre åren och dom hade ju antagligen tagit det mycket hårdare än man kan tro. Har bara kontakt med 2 av dom numera men dom andra har jag gått släppa helt kan man säga… Känner mig så otroligt dum mot dom och det är som det är kan inte göra något åt det. En av dom var en kompis från dagistiden så det är lite tråkigt att man inte har nån kontakt längre.

Visar 12 inlägg - 109 till 120 (av 127 totalt)
0