[Blue Leputo]

Hej jag är 31 så vi är lika gammal, jag förstår ditt lidande osv… Kan väl inte riktigt sätta mig in i hur det är att blivit utsatt för sexuella övergrepp men resten kan jag absolut förstå… Jag tänker ofta på hur ska jag kunna orka leva typ 40-50 år till… Jag tror inte att livet är förbestämt men jag tror vi skapar vårat eget öde… Vill man ta sig loss och ändra på livet så får man göra det själv, det är ingen annan som kommer göra det åt en. Jag har tagit mig igenom en enorm skada och kämpar på, gått utbildningar efter min hjärnskada och fortfarande kämpar jag… Jag har inte fått något jobb inom det jag utbildat mig till sist men jag tror säkert det kommer att dyka upp något nån gång… Jag får härda… Det har jag blivit bra på, skulle säga att jag har nog bättre tålamod eller uthållighet än dom flesta… Men alltså jag pratar ju med psykolog ibland och pratar med kompisar o vänner eller nån i familjen ibland så dom vet ju om hur jag mår… Men det är ju som det är. Det finns dom som har det värre så är det alltid så man får tänka på dom. Jag som varit på sjukhus 10 månader har träffat människor med ganska allvarliga skador men dom flesta hade ju hinnit bli 30-50 år innan dom skadar sig, jag hann ju inte ens gå ut gymnasiet innan ja förstörde hela mitt liv… Jag blir så trött av att veta om att jag gjort det mot mig själv… Men men alla vänner o så säger att det är bara att mata på, livet går vidare och jag överlevde inte för att jag skulle ta mig så här lång och ge upp… Hoppas mina ord hjälpte lite iaf 🙂

[Blue Leputo]

Hej, jag har gått/går igenom liknande tankar… Många gånger jag funderat på varför man inte bara får dö när man vill det…. Blir otroligt trött av detta men men nu är det som det är. Man går bita ihop… Jag har bitit ihop i typ 12-13 år och det har väl blivit bättre med tiden. Men jag blir fruktansvärt trött på att mitt liv är så annorlunda mot dom flesta andra

[Blue Leputo]

Hej jag har hjärntrötthet efter en skallskada så det låter hemskt om du har fått det fast du inte haft någon smäll mot skallen… Kämpa är väl allt jag kan säga, detta är någon man får acceptera och leva med…. Jag har haft det sen jag kraschade med bilen 2012 02/29… Hatar att jag har det men det är ju som det är.

[Blue Leputo]

Usch det låter jätte kämpigt men alltså du kan ju alltid ta kontakt med psykiatrin typ via din kurator på skolan eller ta kontakt med sjukvården på sjukhuset eller vårdcentralen. Jag vet att det låter jobbigt och kämpigt men det är värt att ta kontakt men nån av dom så du får prata av dig lite med en utbildad person. Jag tyckte det var super jobbigt att ta kontakt med dom första gången efter jag legat på sjukhus men det är värt att göra ett försök iaf, lyssnar dom inte så får du testa å ett annat ställe men det finns hjälp att då det kan jag lova. Sen att det är kämpigt det har jag fullförståelse för men det är kämpigt för alla i din situation… Hoppas du grejar det, jag tror på dig! 🙂

[Blue Leputo]

Hej min vän, jag har haft exakt samma tankar som du beskriver, det kommer inte att bli bättre av att ta självmord, det tror iaf inte jag. Jag har funderat över den frågan nästan halva mitt liv… Jag 31 år och tänkt på det sen jag gick 8-9 klass.. Jag har gjort ett försök och det gav mig men för livet och jag rekommenderar inte någon att försöka göra något liknande… Det blir bara mer lidande för alla runtom och för folk som mår dåligt finns det ju hjälp att få om man bara vill och ger det en eller två eller tre chanser… Jag har pratat med psykolog typ 4-5 st tror jag det är men det blir bättre med tiden även om det går långsamt.

[Blue Leputo]

Hej jag har också tänkt på det, under en lång tid så ville jag dö och funderade länge på hur man skulle göra men jag tänkte väl inte helt klart kan man säga då jag mådde skit! Men uppenbarligen så gjorde jag ett försök och då krockade jag väldigt ordentligt men överlevde bara för att jag var i sån god form och att jag har ett bra pannben… Jag fattar inte hur jag kunde överleva och jag har önskat nästan varje dag sedan jag vaknade från nedsövningen att jag skulle dött istället… Men det har inte blivit super enkelt att leva med dessa skador som jag ådragit mig. Det har blivit ganska jobbigt att ha yrsel, ont i fot ont i höft o dåligt närminne, men jag krigar på och gör saker för att få livet att gå ihop och ingen verkar förstå hur kämpigt det är alla bara ja men du verkar ju klarat dig bra ändå trotts allt. Du måste haft en väldans tur…

[Blue Leputo]

Jag vill iaf hellre att du ska leva och det ger ingeting förutom smärta för alla runtomkring så det är kämpigt att leva vidare men försök det är allt man kan göra. Gör det bästa du kan av det du har 🙂 Kram till dig! <3

[Blue Leputo]

Hej du är stark och gör det bra som börjat skriva iaf. Du kommer inte att förpesta någon genom att skriva av dig 🙂 Vi finns här för dig. Försök att ta kontakt med en psykolog eller Kurator så ska du se att det hjälper men det kommer ju inte att ändras på en gång man får ge det lite tid.

[Blue Leputo]

Hej jag tycker det låter som att han har lite kontrollbehov men det är inte helt ovanligt heller kan jag tänka mig, men han kanske är lite så helt enkelt… Jag har en kompis som har en svåger som är likadan och där separerade dom och nu har dom ett barn som kommer i kläm… Det känns iaf väldigt likt som det du berättar… Jag förstår din problematik. Men jag har inget svar på vad du ska göra i detta läget, kanske bryta med din sambo innan barnet kommer kan vara en bra idé men gå och prata med socialen eller en psykolog eller något för att få tips kanske? <3 MVH

[Blue Leputo]

Aha okej, det är väl något du måste jobba med isf, självkänslan hos mig själv är ganska stukad o så men jag har lärt mig att jobba upp det och jobba med något som var fysiskt funkade för mig för jag märker att jag är bra på tillexempel byta däck eller tvätt bilar som jag jobbade med i 6-7 år. Nu väntar en helt ny utmaning då jag sadlat om o ska börja/ har börjat jobba med matlagning

[Blue Leputo]

Jag kan känna igen mig i det du beskriver men men jag har fått lära mig den hårda vägen att saker och ting inte alltid går som man vill eller tänkt så jag kan bara säga att du kan bara gör ditt bästa, räcker det inte så är det väl inte hela världen om du blir underkänd? Man kommer ju ta sig vidare i livet ändå. Jag fick IG i religon i gymnasiet och därmed har jag inte fullständiga gymnasiebetyg men det har ju gått bra ändå tycker jag, jag har studerat efter gymnasiet, 2 olika utbildningar osv. lyckas ändå helt ok med livet. Jag trivs helt okej med den jag är och jag tänker nästan jämnt på att saker kunde ha blivit annorlunda men det har inget att göra med om jag jag gått godkänt i skolan eller inte, livet efter skolan är betydligt mer ansträngande och roligt kan jag säga. Pratar från egen erfarenhet såklart.

[Blue Leputo]

Hej, du har inget att skämmas över eller så, bara tiden utvisar när det är dax att träffa den rätta,, jag är ingen som har dejtat heller så men jag skäms inte över det, har många vänner som redan har träffat sin rätta osv och jag är själv och alltid varit… Men jag vill ba säga att du är inte ensam helt enkelt. Känn ingen stress över det. Man kommer ju förhoppningsvis leva ganska länge till så det är lugnt. Har någon kompis som legat runt ganska mycket men inte tror jag att han är något lyckligare än mig lixom… Man får ta livet med en nypa salt… Vissa saker är bättre att inte stressa fram 🙂