Vill dö

[Purple Nuduki]

Hej! Jag är under 30, men känner mig som ungefär 80. För att dem senaste åren har jag levt passivt, önskat att jag vore död/haft självmordstankar, försökt begå självmord, jag har helt enkelt levt nära döden.

Jag mår illa. Jag har förstört dem bästa åren av mitt liv. Och tanke på att jag ska stå ut i närmare 50-60 år till, gör mig ledsen och förtvivlad. Mitt liv är ett helvete. Det har varit så sedan 2004. Sedan har det blivit värre och värre. Sexuella övergrepp i barndomen som varade flera år, flera år av mobbning, arbetslöshet, osv.

Vad är tacken på att jag inte ger upp, som jag borde ha gjort för länge sedan? Absolut ingenting. Jag försöker resa mig upp, men ramlar ner gång på gång.
Nog får vara nog.

[Purple Pyteqi]

Förstår hur det känns, oro, ångest och depression….

[Blue Leputo]

Hej jag är 31 så vi är lika gammal, jag förstår ditt lidande osv… Kan väl inte riktigt sätta mig in i hur det är att blivit utsatt för sexuella övergrepp men resten kan jag absolut förstå… Jag tänker ofta på hur ska jag kunna orka leva typ 40-50 år till… Jag tror inte att livet är förbestämt men jag tror vi skapar vårat eget öde… Vill man ta sig loss och ändra på livet så får man göra det själv, det är ingen annan som kommer göra det åt en. Jag har tagit mig igenom en enorm skada och kämpar på, gått utbildningar efter min hjärnskada och fortfarande kämpar jag… Jag har inte fått något jobb inom det jag utbildat mig till sist men jag tror säkert det kommer att dyka upp något nån gång… Jag får härda… Det har jag blivit bra på, skulle säga att jag har nog bättre tålamod eller uthållighet än dom flesta… Men alltså jag pratar ju med psykolog ibland och pratar med kompisar o vänner eller nån i familjen ibland så dom vet ju om hur jag mår… Men det är ju som det är. Det finns dom som har det värre så är det alltid så man får tänka på dom. Jag som varit på sjukhus 10 månader har träffat människor med ganska allvarliga skador men dom flesta hade ju hinnit bli 30-50 år innan dom skadar sig, jag hann ju inte ens gå ut gymnasiet innan ja förstörde hela mitt liv… Jag blir så trött av att veta om att jag gjort det mot mig själv… Men men alla vänner o så säger att det är bara att mata på, livet går vidare och jag överlevde inte för att jag skulle ta mig så här lång och ge upp… Hoppas mina ord hjälpte lite iaf 🙂