Hej jag hör dig och förstår att det är hemskt dilemma, men jag förstår dig lite granna iaf, har också gjort ett super stort misstag i livet när jag bara var 18 år och det är något jag kommer gå betala för resten av livet, nu är jag 30 och jag tänker varje dag på varför varför skulle jag försöka ta bort mig… Ångrar det så sjukt mycket och jag har försökt att gå vidare å så men det är lättare sagt än gjort… Jag önskar man fick en andra chans… Men nu är det som det är och det är bara göra det bästa av situationen, jag har ingen större livsglädje egentligen men jag kämpar på, gick utbildningen till kock från att hållit på med bilar i 7-8 år så kände ja att kock kan va lite roligare yrke, men nu när jag gått klart så märker jag ju att det inte är en dans på rosor att jobba med det yrket direkt men det är vad det är, jag tycker att det var roligt våga testa något nytt iaf, hoppas på att jag får ett bra jobb, har testat jobba på två ställen men de var inte super bra på något av dom och tålamod är har jag men jag bli ba less på mig själv att jag har gjort så här… Det är mitt eget fel.
Du har ju inte gjort något fel det är ju din (pojkvän) som är skärva problemet så jag förstår inte varför du är med honom men men vad vet jag… Hoppas mitt svar gav dig någonting iaf. Folk tittar inte på alla trådar, jag brukar gå in o läsa här ibland men jag får inte alltid svar på dom trådar jag lagt upp heller… Man måste ha respekt och förstå att det är svåra saker som diskuteras här och det är inte alla som kan eller vet vad man ska svara.
