Jag har länge tampats med psykisk ohälsa och det går i vågor, men nu orkar jag inte längre, jag har inte orken längre och det har påverkat mig både studie mässigt och socialt, jag kan inte ens prata med någon om detta då jag är duktig på att dölja det. Jag börjar närma mig 30 och jag känner bara att jag vill få slut på eländet och jag har haft dessa tankar sen jag förlorade min far i September och en nära vän i Juli. Jag vet inte ens vad jag ska göra längre, jag trycker mig så mycket och mår dåligt av allt. Jag vill inte prata med min familj om det och jag har knappt några vänner.
Jag känner press från skolan och känner att jag gör mitt bästa men klarar knappt det. Om jag nu hoppar av och tar en s.k. break så har jag inget jobb att förlita mig på och jag känner inte någon.
Allt känns hopplöst och dött och jag vill bara hoppa av en bro eller hänga mig själv.
Jag vill inte förpesta er heller och jag känner mig dum att skriva här. Men jag vill bara få ett slut på allt bara. Jag har även börjat med självskada varje gång jag inte fattar nåt. Jag har inte vågat prata med någon och försöker finta med att jag fick skråmor av att laga mat.
