Sambo med hög svartsjuka

[Green Sycavy]

Jag och min sambo går nu i vårt tredje år i vårt förhållande och väntar nu vårt första barn, vårt första år var helt underbar, inga bråk eller tjafs, men Inne i det andra året började jag sakta märka av hans svartsjuka som jag inte riktigt visste/vet hur jag skulle/ska hantera, och en dag hamnade jag i ett stort bråk med honom som började göra mig fundersam över relationen. Bråket handlade om en kille (vi kan kalla honom för Erik).

Erik är då en helt vanlig person som jag aldrig träffat men som jag tidigare innan jag träffade min sambo under en kort period haft kontakt med på snapchat. Erik började visa intresse för mig men jag gjorde det tydligt för honom att jag inte var intresserad och det aldrig skulle bli ”vi”. Efter en period slutade jag och Erik prata och då träffade jag min sambo bara nån månad efter. Ca 6 månader in i förhållandet med sambon, ville sambon att vi skulle byta snapchat, vilket jag inte hade problem med. Jag gick med på att byta snap och det var då sambon helt plötsligt började visa sin svartsjuka. Det hade tydligt hänt något mellan Erik och sambon, ngt som jag inte visste om, men som jag senare efter ett tjatande svar på. Innan jag fick fram vad som hade hänt, hade sambon redan vid flera tillfällentvingat mig att blockera Erik utan nån anledning och trots att ha frågar honom, gång på gång vad som hade hänt, ville han inte svara. Och jag som person kan inte göra något utan nån anledning eller ngt som jag upplever vara på tvingad. Jag försökte vid flera tillfällen förklara för sambon att jag inte kan blocka ngn bara för att han ville det då Erik inte hade gjort mig illa på ngt sätt, jag hade ingenting emot Erik, så vrf behövde jag blocka honom utan nån anledning. Efter flera försök att få svar från sambon fick jag till slut ett svar, och jag skulle nämligen blocka Erik just för att Erik hade skickat en snap där det stod något om att ”förhållande skulle aldrig hålla och att jag skulle lämna min sambo för att sedan bli tillsammans med Erik”. Jag tyckte det var väldigt roligt att se min sambo bli påverkad av en sån sak, speciellt efter att jag hade förklarat för honom att Erik är någon jag varken har träffat eller sett och inte har intresse för, men efter ett tag började jag inse att sambon reaktion innebar att han inte litade på varken mig eller vårat förhållande, så jag började ifrågasätta vårt förhållande och vrf han ens var tillsammans med mig om inte tilliten fanns.

nu är jag gravid med vårt första barn och jag kämpar nu in i mina två sista månader av graviditeten. Jag jobbar inom butik, så det innebär mycket stående för mig och rörigheter, vilket gör att jag är helt slut när det väl är dags för mig att åka hem, och i ju med att jag pendlar en 1h till jobbet så blir dagarna väldigt långa och jobbiga, men jag försöker verkligen bara hålla en positiv energi hela tiden. Jag har haft mitt jobb i 3 år och älskar verkligen det jag gör, men det är väldigt jobbigt att pendla med en stor mage och det är något som jag inte tror att min sambo har förstått.

På min arbetsplats har jag träffat väldigt många snälla människor och dessa människor har verkligen ställt upp för mig nu under denna utmattande tid, en utav av dessa personer är en kille(kalla hon för Linus) som jobbar i en butik bredvid min arbetsplats. Linus erbjöd sig att kunna skjutsa mig till tågstationen då han åker samma väg hem, som då ligger 35-40min promenad från arbetsplatsen, vilket jag är väldigt tacksam över och som jag självklart inte heller känner behöv av att tacka nej till, och då jag är butiksansvarig när chefen inte är på plats så orkar inte mina ben med efter dem extra långa arbetspassen. Jag berättade då för min sambo att jag får skjuts av någon, sa aldrig av vem dem första dagarna, berättade för honom att det var en kille som jobbar i butiken bredvid mig tredje dagen ungefär, och där direkt började han ställa en massa frågor, Vem är han?, vad vill han han? Varför får du skjuts av honom? Är det du eller han som erbjudit skjutsen? Jag tycker inte att det är okay att du åker med honom utan att säga till!?

Jag ska självklart inte klaga, det är bra att visa orolighet för dem man bryr sig om, men hur sambon låter när han ställer frågor får mig att tänka att det inte är orolighet, men snarare ett kontrollbehov på att jag inte ska varken prata eller ha kontakt med en annan kille än honom själv. Det är konstant frågor på frågor så fort det kommer en kille i bilden, liksom varför har du inte berättar om den här personen, vem är snubben liksom, vad vill han dig?
Det rycker ånga från sambon varje gång en kille är involverade i mitt liv, vare sig det är någon han känner till eller inte känner till, och jag vet inte vad jag ska göra längre. Här om dagen skulle jag få skjuts av Linus och då hade jag min sambons telefon och jag sa till honom, jag ringer dig om ca 10min, Linus står och väntar på mig så jag måste skynda mig, och där direkt går min sambo oh bah, varför kan jag inte vara kvar i samtalet för?
Jag av respekt för någon annan, speciellt en person som snällt erbjuder att skjutsa mig, vill jag visa respekt och tacksamhet tillbaka, jag tycker inte att det är min plats att sitta och prata i telefon i någon annans bil om det verkligen att är något som är super viktigt att jag måste vara i samtal med den personen, så jag ställde frågan tillbaka sambon ”varför behöver du vara kvar i samtalet?, jag kan ju bara ringa tillbaka om 10min liksom! och då började det bli till en diskussion och jag bara skett i att lägga på, så sambon blev kvar i samtalet, väl framme på tågstationen hör jag i telefonen men en bitter röst, ”varför skjutsar han dig, var det du eller han som erbjöd skjutsen” jag svara lugnt och snällt, ”han jobbar i butiken bredvid och det var han som erbjöd skjutsen”. Väl hemma så ser jag att sambon är bitter, ger korta svar och verkar inte alls vara intresserad av ha ngn typ av konversation med mig, går och lägger och ligger med ryggen mot mig, och han som vanligtvis ger en puss på morgonen innan han åker till jobbet gav inte ens puss.

 

Min fundering är alltså vad ska jag göra med sambon? Jag är så trött på att hela tiden bara tyst och låta saker gå hans väg, hela tiden känna att jag har nån typ av skyldighet att inte ens kunna träffa eller prata med nya människor eller i detta fall med killar för att han inte tycker om det. Jag ska väl kunna göra precis vad jag vill utan att det blir till ett problem eller överhuvudtaget skapa ett problem. Btw jag ville skriva av mig, har en sån frustration av att jag inte kan prata av mig just nu, sorry för den långa texten!

[Blue Leputo]

Hej jag tycker det låter som att han har lite kontrollbehov men det är inte helt ovanligt heller kan jag tänka mig, men han kanske är lite så helt enkelt… Jag har en kompis som har en svåger som är likadan och där separerade dom och nu har dom ett barn som kommer i kläm… Det känns iaf väldigt likt som det du berättar… Jag förstår din problematik. Men jag har inget svar på vad du ska göra i detta läget, kanske bryta med din sambo innan barnet kommer kan vara en bra idé men gå och prata med socialen eller en psykolog eller något för att få tips kanske? <3 MVH

[Olive Kosohe]

Låter som ett våldsbeteende, skulle rekommendera dig att tex gå igenom webbutbildningen https://www.xn--webbkursomvld-zfb.se/ så du ser lite tydligare vilka signaler och tecken som betyder fara.

Vi har en tendens att förminska partners våldsbeteenden för att vi älskar dem -gör inte det.