Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 36 totalt)
0
  • som svar på: Ensam i min familj

    Fyran vad hemskt det låter… Måste börja med att säga att du gör det otroligt bra som orkar med det <3

    Det måste ju gå att prata med någon psykolog eller någon på social tjänsten som du kan få hjälp av. Nån måste ju veta vad man ska göra i ett sånt läge.

    som svar på: Det går åt fel håll

    Har haft det lite upp och ner med måendet som vanligt denna årstid… Blir så sjukt trött på idioter på jobbet och blir så trött av att jag är trött och vill bara sova och sova sen vakna och känna mig stark och fräsch. Men det räcker inte… Har hjärntrötthet och den kommer inte att bli mycket bättre.

    Blir så jäkla ledsen att jag gjort så här mot mig själv… Hoppas att jag hittar meningen med livet och kan börja fokusera på något roligt snart. Tränar rätt mycket och håller igång med lite olika fysiska aktiviteter men tröttheten gör att jag känner mig ledsen och då kommer tankarna om ”varför och tänk om”

    Hej, jag har också stress i kroppen och är deppig rätt ofta… Men jag brukar lägga fokus på annat och det funkar väl hyfsat bra för mig iaf. Se en film eller lyssna på pod eller läsa en bok. Försöker hänga med vänner så ofta jag orkar osv. hitta på saker.

    Tack så mycket Indigo Kisyba. Det kommer att bli krävande och lite jobbigt men förhoppningsvis så blir det bättre än om jag är kvar på ett jobb som jag är less på och inte riktigt trivs super bra.

    jag går inte in här varje dag så kan dröja mellan mina svar ibland…

    Men denna sidan hjälper mig att hålla humöret uppe för det känns som att man hjälper lite granna iaf 🙂

    Haft en rolig helg med fiske med vänner och träffat syrrans familj osv. Hoppet finns 🙂

    Började försöka prata lite med en kompis som ja kände bättre förr så det känns ganska bra det med.

    Fortsätt kämpa på! Ge aldrig upp! 🙂

     

    Pratat med psykolog några gånger och det hjälpte mig faktiskt, var skeptisk från början men man måste iaf ge det några försök, efter typ 5-6 samtal så började det släppa för mig iaf

    Hej Indigo Kisyba

    Jag har också varit rätt nere under en stor del av mitt liv, jag är 29 år men började må dåligt när jag var 14-15 sen har det gått upp och ner men har lärt mig den hårda vägen att livet inte alltid blir som man tror/vill och dom flesta av mina vänner har börjat bilda familj och köpt hus osv. Jag känner mig rätt utanför i emellanåt men jag tänker att jag måste fortsätta kämpa och göra det bästa av det jag har. Och tid är väl det enda vi har som är säkert. Så har sökt till en utbildning nu och hoppas att jag kommer in på den om inte så får jag söka igen… Men det kommer ju att lösa sig tillslut och bara man fortsätter att kämpa så komne livet inte att bli sämre, det kommer att bli bättre även om det ser väldigt mörkt ut ibland… Jag har legat på sjukhus och kunde inte gå och hade inget närminne alls… Men med tiden så blev det bättre och nu 10 år senare så börjar livet bli lite mera (normalt)  Hoppas min text hjälpte lite granna 🙂 Ge inte upp!

    Jag förstår din känsla, jag har också fått höra att jag är stark och mina föräldrar är starka som orkar kämpa för mig när jag var på sjukhuset osv. men jag tycker att det känns som: Jag har ju inget annat val. Ska jag bara ge upp så är det ju ingen vitts med någonting, så det är ju lika bra att kämpa på och försöka hitta det so gör en glad och fortsätta vara positiv och hoppas på det bästa 🙂 Det är bara skriva om du vill snacka

    Jag har ångest också… Blir trött av det, varje år samma visa… Har väl lite ångest hela året men alltid mest på våren och det är skit jobbig. Pratat med psykolog varje vår senaste 3 åren.

     

    som svar på: Det går åt fel håll

    Hej jag hör dig, försök att ta det lugnt tills du pratat med psykologen.

    Låter konstigt att det tog så lång tid innan du fick tid hos en sån. Kämpandet kan hålla på ett bra tag innan det börjar vända, det är väl det jag kan säga av egen erfarenhet. Men sluta aldrig kämpa för det blir inget bättre av det. Jag kämpar dagligen och har svårt att hitta motivationen. Men det blir knappast bättre av att ge upp. Har varit mycket mer nere än som jag är nu så jag tänker att det blir bättre i framtiden, man får försöka ha lite planer för vad man ska göra längre fram så då får man något att se framemot, Det hjälper mig iaf. Hoppas mitt svar gav någonting. Kan skriva om detta länge men det blir ju ganska mycket om mig själv det handlar om så det känns inte riktigt rätt i din tråd 🙂

    Hej Jag skille också vilja ha någon att dela vardagen med… Känner mig sjukt ensam i emellanåt men har ju många vänner o bra familj o så men är segt som fan att man inte hittar någon att (dela livet med)

    Det låter ju riktigt jobbigt och tragiskt om folk faktiskt har sagt, Hur svårt kan det vara till er… Jag förstår inte alls hur vissa människor kan vara så naiva och inte ha nån empati.

    Men jag brukar själv tänka att det blir bättre, kämpar man på ist för att ge upp så kommer det tillslut att bli bättre. Och det har det blivit men det går ju långsamt framåt. Man får ha tålamod. Hoppas min text gav nånting 🙂 Kan iaf prata med mina vänner som jag litar på till 100 och det ger mig tillräckligt med hopp så att jag inte ger upp. Styrka till er 🙂

    som svar på: Ser ingen utväg

    Att avsluta ditt liv kommer inte att dämpa ångesten för någon tror jag, Vi lever ju antagligen bara en gång och jag har själv försökt ta mitt liv en gång och det resulterade i 10 mån på sjukhus och rehabilitering osv. såhär 10 år senare vill jag verkligen säga att det är bättre att du chansar och berättar för dina föräldrar och berätta även om ryktet för dom om du verkligen vill få en förändring för det är inte lättare att leva med det och hoppas på att det löser sig av sig självt.

    Be dom rara åt helvete Hälsa från mig. Jävla puckon det finns. Har själv ett jävla ryckte som jagar mig sen 15 år tillbaka men det är så jävla sjukt att folk kan tro något som dom inte ens fått bekräftat… Hoppas du kommer hitta styrkan att berätta för dina föräldrar eller berätta annars för någon annan vuxen som du känner och litar på. <3

    som svar på: Skolan/Studenten

    Hej jag tog studenten 2013, skulle egentligen ta den ett år tidigare men det blev lite kaos så hamnade ned dom som var ett år yngre o tog studenten då istället. Kände egentligen bara 1 person i klassen o dom andra var ju inget fel på men jag kom aldrig in i klassen då jag bara gick ett halv år med dom. Studenten var inte något speciellt för mig tyckte jag men jag var iaf med familjen mestadels. Hade champanjdruckost eller vad vi kallade det för med några från klassen sen åkte flak och sedan var ja med familjen o släkten resten av dagen, så kände mig ganska utanför då dom andra antagligen for ut på stan o firade på kvällen. Men de var ju lika bra det då ja inte kände dom direkt. Jag tycker att du ska försöka göra det bästa av situationen och om du inte vill hänga med klassen mer än du måste så gör det. Åk flak och sedan kan du ju bara åka hem och umgås med din familj 🙂

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 36 totalt)
0