Blue Leputo
Skapade svar
-
Hej jag har också tänkt på det, under en lång tid så ville jag dö och funderade länge på hur man skulle göra men jag tänkte väl inte helt klart kan man säga då jag mådde skit! Men uppenbarligen så gjorde jag ett försök och då krockade jag väldigt ordentligt men överlevde bara för att jag var i sån god form och att jag har ett bra pannben… Jag fattar inte hur jag kunde överleva och jag har önskat nästan varje dag sedan jag vaknade från nedsövningen att jag skulle dött istället… Men det har inte blivit super enkelt att leva med dessa skador som jag ådragit mig. Det har blivit ganska jobbigt att ha yrsel, ont i fot ont i höft o dåligt närminne, men jag krigar på och gör saker för att få livet att gå ihop och ingen verkar förstå hur kämpigt det är alla bara ja men du verkar ju klarat dig bra ändå trotts allt. Du måste haft en väldans tur…
Jag vill iaf hellre att du ska leva och det ger ingeting förutom smärta för alla runtomkring så det är kämpigt att leva vidare men försök det är allt man kan göra. Gör det bästa du kan av det du har 🙂 Kram till dig! <3
Hej du är stark och gör det bra som börjat skriva iaf. Du kommer inte att förpesta någon genom att skriva av dig 🙂 Vi finns här för dig. Försök att ta kontakt med en psykolog eller Kurator så ska du se att det hjälper men det kommer ju inte att ändras på en gång man får ge det lite tid.
Hej jag tycker det låter som att han har lite kontrollbehov men det är inte helt ovanligt heller kan jag tänka mig, men han kanske är lite så helt enkelt… Jag har en kompis som har en svåger som är likadan och där separerade dom och nu har dom ett barn som kommer i kläm… Det känns iaf väldigt likt som det du berättar… Jag förstår din problematik. Men jag har inget svar på vad du ska göra i detta läget, kanske bryta med din sambo innan barnet kommer kan vara en bra idé men gå och prata med socialen eller en psykolog eller något för att få tips kanske? <3 MVH
Aha okej, det är väl något du måste jobba med isf, självkänslan hos mig själv är ganska stukad o så men jag har lärt mig att jobba upp det och jobba med något som var fysiskt funkade för mig för jag märker att jag är bra på tillexempel byta däck eller tvätt bilar som jag jobbade med i 6-7 år. Nu väntar en helt ny utmaning då jag sadlat om o ska börja/ har börjat jobba med matlagning
Jag kan känna igen mig i det du beskriver men men jag har fått lära mig den hårda vägen att saker och ting inte alltid går som man vill eller tänkt så jag kan bara säga att du kan bara gör ditt bästa, räcker det inte så är det väl inte hela världen om du blir underkänd? Man kommer ju ta sig vidare i livet ändå. Jag fick IG i religon i gymnasiet och därmed har jag inte fullständiga gymnasiebetyg men det har ju gått bra ändå tycker jag, jag har studerat efter gymnasiet, 2 olika utbildningar osv. lyckas ändå helt ok med livet. Jag trivs helt okej med den jag är och jag tänker nästan jämnt på att saker kunde ha blivit annorlunda men det har inget att göra med om jag jag gått godkänt i skolan eller inte, livet efter skolan är betydligt mer ansträngande och roligt kan jag säga. Pratar från egen erfarenhet såklart.
Hej, du har inget att skämmas över eller så, bara tiden utvisar när det är dax att träffa den rätta,, jag är ingen som har dejtat heller så men jag skäms inte över det, har många vänner som redan har träffat sin rätta osv och jag är själv och alltid varit… Men jag vill ba säga att du är inte ensam helt enkelt. Känn ingen stress över det. Man kommer ju förhoppningsvis leva ganska länge till så det är lugnt. Har någon kompis som legat runt ganska mycket men inte tror jag att han är något lyckligare än mig lixom… Man får ta livet med en nypa salt… Vissa saker är bättre att inte stressa fram 🙂
Ja alltså jag kan väll tycka att man inte ska ta sitt liv även om det är jobbigt så bör man ju försöka göra det bättre… Iaf för vi som bor i Sverige så finns det ju alla möjligheter till att få det bättre.
Jag kunde ju inte ha tänkt så klart eller planerat det överhuvudtaget, jag måste ju bara ha sett rött sen inte orkat hantera situationen sen är resten bara ren frustation. Men är man vid medvetandet så rekomenderar jag ju att inte ta sitt liv… Kämpa på ost det kommer ju att bli bättre.
Jag vet ju hur man gör ett 100% saker självmord såklart, det är ju inte svårt att komma på men inte trodde man att en Micra från 98 skulle va så pass krocksäker…. Men men med bra fysik och airbag och super bra sjukvård så är man ju näst intill odödlig…
Har du provat isbad? det tycker jag hjälper för att få musklerna avslappnade osv. jag har bara läst lite granna om det men jag tycker det är skönt att göra nån gång om man har möjlighet…
Jag säger inte att du ska göra det ,men det kan vara värt att kolla upp och fundera kring det tycker jag
Nä det är lite tungt nästan jämn tycker jag… Det är ibland när man är på en helg till fjällen eller en helg med nå kompisar o har fest eller man har en bra helg hemma hos päronen som saker känns bra men i övrigt så känns ju livet rätt segt… Lagar en del mat och ser mycket på tv o film och tränar en del o träffar vänner. Det är en snabb beskrivning av hela mitt liv.
Ja huva du har verkligen fått lida di med men hoppas verkligen saker blir bättre för dig, jag har en kompis från sjukhet som jag låg med på samma sal, han har också varit med om liknande eller väldigt lika saker som mig men han har mer besvär med minnet och huvudet nu så han måste in vart 7 år typ å opera tumör. Så jag känner att jag ändå har det ganska bra om man jämför med honom…
Jag körde bil och jag krockade men jag minns ingenring från det, har tappart minnet ungefär 2 månader innan kraschen så men jag har ju varit med om ett självmordsförsök det har jag ju fattat… Men men livet går vidare o man får försöka lära sig att leva med det. Jag är trött nästan varje dag och funderar på varför skulle detta hända mig… Men. orsaken grunden är ju för att jag blev utsatt för mobbing/ mentalt nedtryckt under högstadiet så det gjorde att jag funderade på varför saker var som dom far osv… Sen blev de massa tjejbekymmer och det gjorde inte saken bättre… Bilen blev mos, Det var en liten plutt bil. Man kan säga så här, Ratten var viken utgenom dörren på förarsidan då, sen var motorn påväg in genom panelen på passagerarsidan… Jag fick väldigt mycket saker och var väldigt väldigt illa däran, det är helt otroligt att jag klarade mig men jag tränade 5-6 dagar i veckan i cirka 1-2 års tid så det gjorde väl att jag hade bra förutsättningar för att överleva en svår smäll också… Jg funderar på ödet lite nu och då men jag tror inte på det… Jag bill bara veta vad jag ska göra med livet egentligen…….Satt i rullsol hela sommaren 2012 sen på hösten när ja börja kunna gå så fick ja öva o gå med gåstavar osv… Har fortfarande dålig balans men den är mycket bättre så det är väl okej men yrsel är kvar så rör inte huvudet super snabbt för då blir jag yr… Sen är ju närminnet rätt dåligt så får jobba mycket för att inte glömma saker