[Purple Qequmi]

PS. Avbokade för övrigt ett terapeut-samtal tidigare idag, för att jag inte pallade! Såna här dagar återkommer ständigt.. Förstår inte varför jag alltid känner såhär när det är viktiga saker som står på schemat?! Är det kanske ett tecken till mig att jag ska tillåta mig själv mer att bara vara? Inte vara så beroende av yttre hjälp? Att den riktiga hjälpen finns inom mig? Jag vill tro det..

[Purple Qequmi]

Tack för din input! Och jag tror att du har rätt. Jag har aldrig följt strömmen, och aldrig sett någon anledning att göra det. Det innebär dock inte att jag har bra självförtroende. Jag respekterar andra och vill i min tur bli respekterad som jag är! Tillåtas uttrycka en annan åsikt utan att bli trakasserad för det. Andra blir ju typ förbannade över att jag tycker annorlunda..! Jag får försöka se det som deras svaghet och deras förlust! De kommer ju att möta fler som mig..! 😏😏

Jag har upplevt detta samhälle som väldigt intolerant så länge jag funnits till! (Är född -80) Det är lika som det alltid varit, enligt min uppfattning! Eller vad menar du med “just nu”?

[Purple Qequmi]

Det handlar ju inte om att jag tror att andras tonårstid varit någon lyckobubbla, utan att jag känner mig oerfaren och efter! Att andra “klarat av” allting mycket tidigare. Såna som dig blir jag bara fruktansvärt avundsjuk på!

[Purple Qequmi]

Min första kyss (när jag var 17) var heller ingen hit! Det var äckligt! Likaså mitt första ligg. Jag ville bara ha de där sakerna gjorda!

[Purple Qequmi]

Typ att någon kritiserat mitt sätt att vara, en allmän åsikt jag uttryckt eller så. Eller någon konflikt där jag upplever att jag inte respekteras för mina känslor eller åsikter, och att andra “gaddar ihop sig”, på nätet eller IRL. Känner mig allmänt mobbad av andra, fast av olika personer varje gång! Det tragiska är ju att jag själv förstår och anser att jag har lika stor rätt till mina känslor och åsikter som vem som helst, men att andra verkar ha svårt att förstå och respektera det! Och så undrar de varför jag är så arg?! Och varför jag är som jag är! Men jag känner mig som sagt mobbad i tid och otid, av folk i allmänhet!

[Purple Qequmi]

Okej, tack! Tyvärr kan jag inte relatera till dessa saker. Det som jag har erfarit har mer känts som personliga påhopp.

[Purple Qequmi]

När andra trott att du menat illa fast du inte gjort det, vad är det du har sagt då, typ, som fått dem att tro det? Och vad har du EGENTLIGEN menat? Vad var syftet? Kan du ge några exempel? Jag vill så gärna förstå hur folk tänker och varför de säger saker!

Jag vet ju att vänner och familj inte vill mig nåt illa, men i de situationer som jag går och ältar har det varit folk jag inte riktigt känner, som sagt saker. Så därför är det svårt att förstå hur de menat och varför de ens brytt sig! De har kanske tyckt att de känt mig, men jag har inte tyckt att jag känt dem!

[Purple Qequmi]

Kan bara säga att jag håller med! Maken till ignorans, nonchalans och slapphänthet har jag aldrig sett hos någon annan yrkesgrupp! De sitter bara på sina arslen och blir fetare och fetare! De orkar inte lyfta ett finger för att hjälpa en! Tänk om andra yrkesgrupper resonerade som dem: “Nä jag har inte ansvar för det, det är ditt eget ansvar!” Samhället skulle ju kollapsa! De får i princip betalt för att sitta och lata sig!

Man undrar ju varför de finns, när de bara hänvisar till “eget ansvar”? Tänk om somatiska vården skulle vara likadana..? “Har du brutit benet får du själv ta hand om det och ta ansvar för det, jag kan inte hjälpa dig!” !!

[Purple Qequmi]

Jag tar nog extra illa vid mig eftersom jag är negativt inställd till andra från början!

[Purple Qequmi]

Obs jag struntar i om andra gillar mig eller inte, men jag kräver att de respekterar mig! Precis som jag inte gillar vissa, men jag attackerar dem inte för det!

[Purple Qequmi]

Jo jag vet att jag bara mår dåligt av det själv! Men det är ju sån här jag är, vet inte hur jag ska komma förbi det?

Hur gör man för att träna upp förmågan att inte ta åt sig och känna hämndlystnad och hat?

[Purple Qequmi]

Jobbigt för mig bara, att ta åt mig och vara så sårad! Hur kan jag sluta bry mig?? Jag gillar ju inte ens människor! Så varför bryr jag mig så mycket om vad de säger?