Purple Qequmi
Skapade svar
-
Ja, men sånt som hände för längesen.. Jag har ju inte kontakt med de personerna i dagsläget och kan därför inte fråga dem! Det snurrar bara runt i huvudet och jag fattar ingenting..!
Vi är olika du och jag.. Du har goda intentioner och tror att andra vill dig väl. Jag däremot, tror det värsta om folk tills de bevisat motsatsen. Jag är nog misantrop, tycker inte särskilt mycket om människor och är inte så intresserad av vad de menar egentligen, jag är bara av den uppfattningen att ingen har rätt att säga saker som känns kränkande för mig! Fattar ö h t inte vad andra har med mig att göra eller varför jag är på den här jorden! Tycker att människor är skit helt enkelt, och önskar att alla andra var mer som jag! Pallar inte med folk för de är så sjuka och dumma i huvudet! Uppfattar jag att de kränker och är elaka, då är det så! Jag har inget intresse av att förstå personen eller reda ut något och bli sams; jag avskyr dem som får mig att känna dåliga känslor och jag säger till dem att hålla sig ifrån mig i fortsättningen.
Du har helt rätt. Men det är inte första eller sista gången som tankesmedjan Tibro skriver kontroversiellt. De som jag tycker är värst när man ger sig på människor som lider av psykisk ohälsa är att det är en kategori som heller inte har möjlighet att klara av att försvara sig. I min kommun har sossarna, liberalerna och moderaterna lagt förslaget om att stänga alla inläggningsplatser på psyk för att spara pengar vilket känns helt absurt. Det är att sparka på dem allra svagaste som redan ligger. Jag blir så fruktansvärt irriterad över att de kommer med ytterligare skit-förslag som de vill driva igenom. I höstas var det tal om att stänga neonatalen men folket protesterade och sa ifrån. Nu ger man sig alltså på psykiatrin istället. Men jag undrar som sagt om personerna med psykisk ohälsa orkar ryta ifrån. Jag försöker och engagerar mig politiskt, men vi måste vara många för att det ska hjälpa.
Jag har haft en del funderingar kring att starta ett uppror- för de svaga och behövande i samhället! Kan inte vi som redan är med här, på detta, att det behövs göra något radikalt, starta nånting? 🤔🙂 Vem vill vara med?
Jag tycker det är skitsvårt att träffa någon! Visst finns det dem som vill ha mig, men det är mest skumma typer eller riktiga miffon.. Jag har inget ställe eller sammanhang där jag kan få chansen att lära känna någon.. Eller så tittar jag kanske på fel håll? Eller är för dömande och kräsen? Jag blir väldigt sällan intresserad av någon, det måste vara något speciellt med personer för att jag ska orka bry mig..! De jag velat ha på senare år har bara velat vara KK och inget mer. Nätdejting är ju en kul hobby, men jag har bara träffat killar som ghostat, endast velat ligga, etc.. Haft kontakt med några som velat ses, men jag vet att intresse aldrig kommer att infinna sig hos mig, så har lagt ner tankar på att träffa dem. Visst är det en hel del män som flörtar med mig, och jag flörtar med en del män.. men det blir liksom aldrig mer än så..! Hur får man en flört att utvecklas till något mer?? Kanske är jag för blyg, osäker och sluten? Kan det bero på det att jag har haft svårt att få pojkvänner?
Sedan är det ju det där…att mitt hjärta ständigt varit upptaget redan, som gjort att jag har haft svårt att på djupet släppa in någon! När jag blivit kär har det hållit i sig i åratal, ända tills jag äntligen hittat nån annan som jag blivit kär i! (Har skrivit en tråd om just detta med kärlek som aldrig går över.)
Ingen mer som vill dela med sig av fördomar ni råkat ut för om er själva?
Purple Dudelu jag känner lite igen mig i detta. I mitt fall har det nog med självkänsla att göra, att man känner att man måste ”vara någon” för att duga.
Jag tror det är fallet för mig också, svag självkänsla, svag jag-känsla. Kan det bero på att jag aldrig fick känna mig som en egen individ under min uppväxt och att mamma och pappa var överbeskyddande och såg mig mer som en ägodel än som en egen individ?
PS. Vill bara tillägga att det här EJ handlar om att andra ska tycka om mig mer! Det är JAG som är såhär hård och har såna hårda krav och förväntningar på mig själv! Skiter i andra! Jag vill bara tycka bättre om mig själv, oavsett jag lyckas eller inte. Det handlar om vad JAG tycker och hur jag ser på mig själv!
Tack för svaret ❣️
Mål brukar inte fungera, eftersom jag kraschar då och då och känner att allt är meningslöst eftersom jag ändå är 41 år och inte har kommit längre.. Fast..så kände jag iochförsig när jag var 18-20 också..! Lider av depression som jag inte vet vad det beror på; har aldrig fått någon nämnvärd hjälp av psyk eller andra instanser. För att jag ska orka kämpa mot mål så måste jag må hyfsat bra! Och det blir en ond cirkel, då det faktum att jag inte kämpar mot något specifikt mål också får mig att må dåligt!
Ang. att sitta framför en spegel: kan du utveckla lite? Vad exakt är det man ska titta efter? För i spegeln ser man ju bara själva utseendet, eller? Och det är inte utseende jag har komplex och mår dåligt över; jag skiter mer eller mindre i det! Det är snarare att jag inte är framgångsrik och lyckad som får mig att må piss!
Ang. att hjälpa sina medmänniskor och förtjäna kärlek för det: jag förstår hur du menar, och Jo klart jag försöker ge mig själv kärlek och göra det bästa för mig själv! Jag tycker ganska bra om den jag är som person, men denna värld där bara det man GÖR och åstadkommer räknas får mig att känna att jag har misslyckats..!
Nej, har inte provat ketamin. Inte svamp heller. Hur kan man få tag på ketamin lagligt? Vad säger man till läkaren, typ, för att få det utskrivet? Är det risk att man blir beroende och tar mer och mer av läkemedlet? Jag är nämligen en s.k. beroendeperson.
är lite alkoholpåverkad så raderna blev lite luddiga, ber om ursäkt för det
Tack för ditt svar ❣️. Ingen fara att du var alkoholpåverkad när du svarade 🙏💙 Jag tycker att du svarade bra❣️
Åh- vad ledsen jag blir av att läsa det här!! 😢💔Så ledsen för både din och din dotters skull ❣️ Respektlöst att låta er vänta i flera timmar och sedan blir du bara hemskickad utan hjälp!!
Finns det någonting jag kan göra för dig/er? 💕
Tillägg från trådstartaren:
Finns det någon som vet något sätt att sluta tycka och känna att yttre framgång i livet är viktigt? Jag vill inte jämföra mig med andra men jag gör ändå det! Vill känna mig lyckad som jag är, och vara nöjd & glad med allt jag har och kan; jag är så less på att må dåligt över att jag inte lyckats ute i världen!
Jag har nog alltid drömt om att bli väldigt framgångsrik.. Men det har ju inte blivit så, och jag måste acceptera det, lära mig tycka om mig själv ändå, känna att jag är lika värdefull oavsett! Hur kommer man dit?
Nej du är inte ensam! Jag är 41 år och finner trygghet och tröst i gosedjur. 🥰🐨🐼🦊🦛🐸🐷 Det känns som balsam för hjärtat och själen när jag kramar om dem! Känner mig trygg. 💓💓💓