Det här är väldigt intressanta tankar. Det handlar också om att “få ut” det man gjort , att det manifesterar sig i något som andra kan se och uppfatta. Ett hem man byggt upp, en blogg, fester folk kommer i håg, publicerad forskning ,en gammal bil man fixat upp själv, hantverk eller vad det nu är, så att det blir ett utbyte med omvärlden. Jag tror det kan vara där man skapar hinder också. Du ” har” en massa erfarenheter och massor att ge , men har inte har tagit de små stegen som gör att man samlat ihop och liksom presenterar det.
Håller med om att det låter lite oroväckande att aldrig bli nöjd.. Det låter som perfektionism – mamman till prokrastinering. Det är ju svårt att få syn på sin egen felaktiga självbild och eventuella perfektionism- om man tror att man inte klarar av tex en akademisk utbildning så tror man ju också att det är något som är jäkligt svårt att klara av. Om (eller när snarare) man misslyckas med någon uppgift så uppfattar man det liksom ett definitivt misslyckande, det “bevisar” att man inte kommer att klara av det. Kan det vara på samma sätt att med relationer – att man har ( inte för höga krav, det måste ju kännas rätt) men någon slags prestationstankemönster.
